plötsligt knackar det på dörren

Det är som en annan värld i Plötsligt knackar det på dörren av den israeliska författaren Etgar Keret. En absurd, surrealistisk värld där allt är möjligt. Inledningsnovellen är genial som språngbräda in i novellsamlingen och den lovar mycket, kanske lite för mycket. En författare blir fånge i sitt eget hem och några hotfulla män som tvingar honom att berätta en historia. Han försöker säga att han skriver historier, inte berättar dem, men männen ger sig inte och berättandet tar sin början.

Novellsamlingen består av ett stort antal texter, många gånger korta och inslag som att hitta en dragkedja på sin pojkväns tunga och upptäcka att inne i pojkvännen finns en försupen tysk vid namn Jürgen är liksom inget konstigt. Gillar jag det? Nja ... Jag gillar det absurda i vissa noveller (som ovan beskrivna med titeln Blixtlåset) och då känner jag mig rätt road av Kerets humor. Ser jag på novellsamlingen som helhet blir jag dock en smula trött och tycker det är lite för mycket av det goda. Ibland känns texterna också mer som utkast till noveller och då börjar jag fundera över om textsamlingen kanske hade mått bra av att inte kallas novellsamling, men vad skulle det vara? Ja, så där gick tankarna.

Kanske läste jag den också lite för fort. Borde troligen ha stannat upp och tänkt efter en stund efter varje novell, men de korta texterna lämpar sig på något sätt för att rusa fram igenom och snabbt kasta sig över nästa text. Kerets novellsamling får inget högre betyg än ett "nja ..." från mig, men jag är helt säker på att det finns många läsare som uppskattar hans absurda värld betydligt mer än vad jag gjorde.

(Rec.ex från Brombergs)