Ibland stöter man på de där böckerna som är lite annorlunda och Mannen som läste högt på 6.27-tåget av den franske författaren av Jean-Paul Didierlaurent är verkligen en sådan bok. Huvudpersonen heter Guylain Vignolles - en 36-årig man med en guldfisk vid namn Rouget de Lisle som sällskap och utöver det två rätt udda kompisar. Guylains mor tror att han jobbar i förlagsbranschen, men verkligheten är snarare den motsatta. Han jobbar i papperskrossen på en återvinningsstation. En man som älskar böcker förtjänar sitt levebröd genom att förstöra böcker som förlagen inte fått sålda. Ja, så kan det också bli här i livet. Varje morgon på väg till jobbet läser Guylain högt för sina medpassagerare på pendeltåget och det är mycket uppskattat. Mer än vad Guylain kanske själv förstår till en början. Så en morgon hittar han ett USB-minne på tåget och han kan inte låta bli att öppna de sparade filerna. Det visar sig vara en ung kvinnas dagboksanteckningar och Guylains nyfikenhet är väckt. Vem är denna kvinna och hur skall han få tag i henne? Om inte annat vill han lämna tillbaka USB-minnet, fast egentligen vill han ju så mycket mer.
Det är en kort bok på ett par hundra sidor, men den är alldeles lagom lång för berättelsen i sig. Först trodde jag nästan att papperskrossen skulle visa sig vara någon slags allegori, men det vore nog att ge berättelsen alldeles för mycket litterär tyngd. Möjligen kan jag spåra ett inlägg i debatten när det gäller bokbranschens snabba utgivningstakt och därmed lika snabba skrotningstakt av böcker utgivna bara året innan, Det är också en bok om den moderna människans behov av berättelsen, att få ta del av någon annans berättelse och att skriva sin egen. Och så är det en berättelse om en man som är en sådan som inte gör mycket väsen av sig ute i verkligheten, men som huvudperson i en bok är han en trivsam bekantskap, precis så där som de lite udda typerna ofta är.
(Rec.ex från Norstedts)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.