nära hem

Jag vet. Munro fick Nobelpriset är därför med alla sannolikhet en alldeles lysande novellist. Det är bara det att jag inte kan låta bli att tycka att hon är lite tråkig. Tyvärr. Jag läste Brinnande livet i samband med att hon fick Nobelpriset i litteratur och tyckte att några noveller var extra läsvärda och vissa bara ett "jaha?". Så här ett par år efteråt minns jag inte en enda av dem, inte ens de jag tyckte var riktigt bra just där och då. Nu, efter att ha lyssnat på delar av samlingen Nära hem (som i sig är en samling med "the best of" tre andra av Munros novellsamlingar), har den där "jaha"-känslan tagit överhanden - Munro ingen läsning som stannar kvar. En av novellerna i Nära hem tyckte jag ganska mycket om, jag tror att den hette Kärlekens vägar. Anledningen till att jag tyckte om den var att den rymmer så mycket sådant vi inte vill prata om, som otrohet och självmordsförsök, men jag kommer att ha glömt även den om ett par veckor.

Tycker jag då att Alice Munro är en författare som man kan hoppa över? Nej, inte nödvändigtvis. Hon skildrar den vanliga kvinnan i väldigt många ordinära livssituationer och är inte situationerna ordinära så är det åtminstone alltid sådant som med stor sannolikhet kan drabba en människa under en livstid. Så, för hennes förmåga att skildra det vanliga livet kan ni läsa henne. Jag har bara svårt att förstå den riktiga storheten.
________________________________________________
Bokbingo: Kryss i rutan By a Canadian author (bara ett kryss kvar nu!)