Under bokmässan hamnade jag helt oplanerat på ett seminarium med Felicia Feldt och blev efter det inspirerad till att läsa hennes bok Felicia försvann. Snubblade över boken på bibliotekets snabblånehylla i förrgår och då var det ju lika bra att passa på att låna den. :)
Det är inte någon positiv bild av uppfostringsgurun Anna Wahlgren som växer fram i boken. Den mamma Felicia beskriver är full för det mesta, kräver disciplin och lydnad, flyttar ständigt, skaffar fler och fler barn med olika män.Gifter sig och skiljer sig. Skaffar älskare och inneboende. Under Felicias uppväxt är inte männen enbart intresserade av mamman. Det händer flera gånger att hon och systrarna får värja sig för tafsande män. Barnaskaran, till slut nio barn, lämnas ensamma, blir undernärda, saknar stabilitet och vänner.
Boken är en samling brottstycken ur Felicias minnen, inte bara från barndomen utan också från hennes vuxna liv med egna skilsmässor och vårdnadstvister och inte minst den allvarlig depression hon hamnar i under 00-talet.
Jag hade förväntat mig att boken skulle vara ännu starkare. Under seminariet framstod familjen med mamma Anna i spetsen som en sekt styrd med järnhand. Det märks också i boken, men försvinner ibland i hoppen mellan olika tider och ganska ofta tänker jag att vissa stycken från sent 90-tal och 2000-tal hade kunnat strykas till förmån för fler inblickar i uppväxten. Å andra sidan förstår jag att det tär på en person att skriva den här typen av bok och att man kanske inte vill lämna ut allt. Det är en modig bok och jag kan tänka mig att det inte varit helt lätt alla gånger för Felicia efter publiceringen. Det är alltid känsligt att kritisera en hyllad person och Anna Wahlgrens varumärke måste ha försvagats drastiskt efter Felicia Feldts bok. Med alla rätt tycks det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.