3 okt. 2012
sju jävligt långa dagar
Jag trodde verkligen att jag skulle tycka om den här boken. Tycka att den var nästan sjukt rolig. Det gjorde jag inte. Det har snarare varit sju jävligt långa kvällar då jag läst en sisådär trettio sidor varje kväll, men funnit det lika intressant som att sitta på den där shivastolen ... Men - jag skulle älska den som TV-serie. Den där judiska humorn, den dysfunktionella familjen, de smågalna släktingarna skulle vara perfekt fredagsunderhållning. Lite på samma sätt som den brittiska humorserien Friday Night Dinner som gick på SVT för ett tag sedan.
Nu känner jag mig också tveksam till att läsa Jonathan Troppers Konsten att tala med en änkling. Väntar på TV-serien även där.
Mer om handlingen finns att läsa här.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Synd att du inte gillade den.
SvaraRaderaDet förvånar mig fortfarande att jag inte gillade den. Känns märkligt. Kan jag ha varit för stressad?
Raderage änkligen en chans, karaktärerna är hejdlöst bra skildrade, man blir nästan förbaskad över att de inte finns i verkligheten, man vill ju träffa dem. Speciellt Claire.
Raderaursäkta, änklingen.
RaderaHmmm ... Ja, jag ger den kanske en chans!
Radera