hål i huvudet

Ungdomsböcker kan vara riktigt läsvärda även om man som jag passerat trettio med några år, men ibland måste jag säga att jag känner mig för gammal för genren. Under veckan har jag försökt läsa Jenny Jägerfelds Hål i huvudet men det funkar inte. Minou, 23 år, har blivit dumpad av sin pojkvän som talade in sitt "jag gör slut-tal" på ett kassettband (pissigt!) och självklart har Minou all den ångest en människa har i den situationen. Hon försöker undkomma den genom att åka till Spanien och det funkar väl så där. Jag blir mest trött på henne. Hon är verkligen tjugotre och jag kan väl känna igen en hel del av beteendet och tankemönstret, men jag har inget behov av att läsa om det känner jag. 

Det stör mig också lite att hon pluggar litteraturvetenskap. Det känns klyschigt. Likså känns det klyschigt att hon hoppar av sina studier på grund av pojkvännens svek. Hennes vänner finns där till namn, men är samtidigt distansierade. Visst, annars hade det ju inte blivit någon bok, men jag köper det inte riktigt. Mitt vuxna jag undrar också hur hon har råd att bo på hotell i Spanien i flera veckor med tanke på att hon nyss varit student och ungefär där ger jag upp. Det går liksom inte att läsa längre när tanken börjar bete sig som en fundersam mamma. 

Jag vill dock inte kalla det här för en dålig bok, det är bara inte en bok som passar för mig i den ålder jag är nu. Jägerfelds bok Här ligger jag och blöder älskade jag å andra sidan och jag skulle absolut kunna tänka mig att läsa fler böcker av henne.