Inleder sportlovet med en litterär resa till Marocko. Nordafrika fascinerar mig på många sätt och därför är det alltid intressant att läsa böcker från den regionen. Damia Oumassine är en ny författarbekantskap för mig men jag skulle gärna läsa fler böcker av henne för jag tyckte mycket om Kvinnor i arganträdets skugga. Det är tre kvinnor och deras livsöden som står i centrum av berättelsen och det är ett författargrepp som jag gillar. Att få en inblick i hur kvinnor världen runt har det via skönlitteratur lockar mig alltid och det ger perspektiv på mitt eget liv. Visst har vi en bit kvar till jämställdhet även i Sverige, men jämfört med situationen ute i världen har vi det trots allt riktigt bra.
De tre kvinnorna i Kvinnor i arganträdets skugga möts i samband med den berbiska högtiden moussem i staden Tizinoualt i södra Marocko. De är där av olika anledningar och deras liv har sett väldigt olika ut, men det är är ändå till arganträdet de vill för vid arganträdet kan de träffa en man och att ha en man är fortfarande viktigt i denna kultur. Mailouda har varit gift tidigare, men driven av nyfikenhet och passion lämnade hon sin man och sina barn och följde med en musikgrupp. Fatima är yngre och har valt en annan livsväg genom att lämna Marocko för ett liv i Paris som journalist. Hon är på plats i Tizinoualt för att göra ett reportage, men resan tillbaka till Marocko blir mer än så. Hafsa, en ung flicka, har blivit med barn med sin husbonde, men tvingats lämna sin plats och gifta sig med en gammal skomakare boende i Tizinoualt. Hon hatar barnet hon bär på och är allt annat än nöjd med sitt liv.
Boken är som allra bäst i de tre delar där vi möter kvinnornas individuella historier. Där ser vi olikheterna men också likheterna i hur svårt livet blir om man i den marockanska kulturen inte har en man att tillhöra och därmed ökar också förståelse för högtiden moussems innebörd och varför arganträdet spelar så stor roll.
I år har jag ju lovat mig själv att läsa lite bredare geografiskt och böcker som den här ger verkligen mersmak. Världslitteratur kanske trots allt är min grej?
(Rec.ex från Bokförlaget Tranan)
Så roligt att läsa att du fått mersmak. Jag är ju, som du vet, en världslitteraturare och gillar"t.
SvaraRaderaDu är en stor inspirationskälla för oss som inte riktigt vågat oss på det här med världslitteratur tidigare. Alltid lika kul att titta in på din blogg och se vad du har läst!
Radera