jag heter nujood, är tio år och skild

Jemen är ett land jag inte vet så mycket mer om annat än att situationen för kvinnor är räknat som en av de värsta i världen. Den bilden bekräftas i boken Jag heter Nujood, är tio år och skild som är skriven av Nujood Ali själv tillsammans med Delphine Minoui.

Nujood lever med sin familj i liten by, men saker som hon inte riktigt förstår händer med hennes systrar och familjen flyttar i all hast från byn till huvudstaden Sanaa. Familjen är mycket fattig och livet i Sanaa är inte lätt, men Nujood leker och går i skolan som barn gör mest. Så en dag tar barndomen slut. Vid en uppskattad ålder av tio år, hon har inget födelsebevis och ingen vet exakt vilket datum och år hon är född, gifts hon bort med en tjugo år äldre man som kommer från hennes hemby. Något som få reagerar på i Jemen för att det är så vanligt med barnbrudar. Mannen har lovat att inte röra henne innan hon kommer i puberteten, men sviker det löftet redan första natten och trots Nujoods skrik kommer ingen till hennes undsättning. Svärmodern är närmast stolt över det sonen gjort visar det sig dagen efter.

Nujood vill inget heller än att återvända till sin egen familj och få vara ett barn igen. Hennes längtan driver henne till att göra något som ingen annan barnbrud i Jemen tidigare vågat gör - hon går till domstolen och säger att hon vill skiljas. För detta blir Nujood världsberömd och hennes kamp har lett till vissa förbättringar i Jemens lagstiftning. Frågan är ju bara om de efterlevs.

Det är en tunn liten bok men den ger en inblick i hur gamla traditioner och hederskultur kan försvåra livet inte bara för kvinnor utan egentligen för hela familjer och i förlängningen även för en hel nation. Flickor och kvinnor som Nujood förtjänar att få uppmärksamhet och deras kamp för ett samhälle där kvinnor får ta plats och vara sin egen person bör absolut stödjas. Jemen är lång ifrån det enda land i världen där det finns stora problem med bortgiften, barnbrudar, trafficking, fattigdom, heder och likartade problem.