som zlatan fast bättre

I Niclas Christoffers bok Som Zlatan fast bättre möter vi Simon som brottas med sorgen efter sin mamma men i familjen är det ingen som pratar om mamman längre. Pappan bestämmer att familjen skall flytta från Stockholm till Malmö och det känns rätt bra för Simon när han kommer in på fotbollsgymnasiet. När tränaren så kommenterar att han borde gå ner i vikt börjar Simon tänka på vad han äter och det hela går snart överstyr och Simon drabbas av en svår ätstörning. Han pressar sig själv på träningarna, springer med vänner till skolan, går upp på nätterna för att göra sit-ups. Vikten rasar. Han äter för syns skull men spyr på toaletten, i gömda fryspåsar och i glasburkar han gömmer på sitt rum. Skolsköterskan, Daniel, förstår vad som pågår men Simons pappa vill inte riktigt se vad som händer med hans son.

Boken är lite taffligt skriven och dialogen är rent förskräcklig, men boken är i sig viktig för det är inte så ofta ätstörning bland pojkar skildras och ännu mer sällan som idrottande pojkars ätstörningar beskrivs i skönlitteraturen. Bokens enkla språk kanske därför fyller en funktion. Många unga människor är läsovana idag och pojkar ännu mer än flickor. En bok som denna kräver inte så mycket av läsaren när det gäller språk och stil, men det fungerar utmärkt som tankeväckare och som diskussionsunderlag i skolan. Förutom ätstörningsproblematiken finns också homosexualitet som ett tema vilket fortfarande är ett krångligt ämne för många tonåringar och de behöver prata om det.

Så på det stora hela är Niclas Christoffers bok ett riktigt gott försök att skildra något angeläget, men den kunde ha blivit ännu bättre med lite mer putsning av språket och om dialogerna hade känts mer trovärdiga.