avdelning 73

Avdelning 73 av Sofie Sarenbrant är på något sätt en märklig bok. Som läsare vet man hela tiden vad som händer och vem som gör det så den borde vara rätt ointressant som deckare egentligen. Men, den är lättläst och Sarenbrant lyckas hålla någon slags spänning igång hela tiden trots förutsägbarheten. Med andra ord så är det en sådan där sommardeckare man läser på en dag och sedan känner sig helt nöjd med verklighetsflykten. Det är aldrig gastkramande eller sjuk spännande, men på något sätt är det väl det jag gillar med Sarenbrant och det som får mig att fortsätta läsa hennes serie om polisen Emma Sköld, för fortsätta kommer jag att göra. Jag har dock en invändning mot den här boken - slutet. Det känns lite ihopslängt, men jag anar att det kan vara ett sätt för författaren att få en länk till nästa bok i serien, Tiggaren, och kanske är det också ett försök till twist. Funkar sådär tycker jag, men det är inte så illa att jag inte vill läsa även Tiggaren.

Handlingen då? Emma Sköld vaknar upp efter en fem månader lång koma som hon hamnat i till följd av en ridolycka. Medan Emma legat i koma har hennes sambo tagit hjälp av sitt ex när det kommer till barnpassningen och exet går kanske lite väl mycket in i rollen som lilla Ines mamma. Emma ligger på sjukhuset och funderar på vad som egentligen hände på ridturen den där dagen och hon är inte helt säker på att det verkligen var en olycka, vilket hon också säger till sin kollega Nyhlén som ofta besöker henne på sjukhuset. Samtidigt blir Emmas sambo allt mer fundersam på vad hans ex egentligen håller på med när hon passar Ines.