the martian: ensam på mars

En rymdexpedition går fel och Mark Watney lämnas ensam kvar på Mars. De övriga i besättningen och alla på NASA tror att han är död, men så är inte fallet. För Watney, som helt saknar möjlighet att kommunicera med jorden gäller det nu att hitta alla tänkbara möjligheter för att överleva. Efter en kort tid upptäcker en medarbetare på NASA, mer eller mindre av en slump, att Watney lever. Nu måste även folket nere på jorden anstränga sig till det yttersta för att i första hand kunna kommunicera med Watney men också för att hitta en möjlighet att hämta hem honom från Mars.

Jag är så kluven till The Martian: Ensam på Mars. Konceptet i sig med en överlevnadsskildring placerad i rymden gillar jag oväntat mycket och det känns, i alla fall för mig, "nytt och fräscht". Watneys självdistans och ironiska ton är också uppfriskande och leder till små fniss emellanåt. Det hade ju kunnat bli en ångestfylld bok om en man som ger upp och inväntar döden på den rätt ogästvänliga planeten. Watney är tvärtom handlingskraftig och tycks ta situationen för vad det är - till och med en smula humor mellan varven alltså. Men, boken är också väldigt teknisk (eller är det fysik?) och det tröttar ut mig en aning, mest för att jag inte riktigt förstår och inte heller har något intresse för det. Ändå kan jag emellanåt fascineras över kreativiteten och möjligheterna som finns, men om de har någon verklighetsförankring vet jag inte. Tänker att det säkert går att göra allt och lite till av det som beskrivs i boken för ingenjörer är ju kreativa problemlösningsmänniskor!

Andy Weirs bok över fjorton timmar i ljudboksformat. Det förvånar mig att jag efter så lång lyssningstid ändå känner att jag egentligen inte alls känner huvudpersonen. Bokens fokus ligger på hans överlevnad och hur han löser olika situationer och uppenbart inte honom som person. Kanske är det jag som är ovan vid genren, men jag gillar när jag får lite mer grepp om karaktärerna i boken, särskilt huvudpersonen.

Ja, som ni förstår är det en blandad kompott av ris och ros jag har till den här boken. Faktum är att jag för ovanlighetens skull är helt övertygad om att filmen är bättre än boken och jag kommer nog att se filmen någon gång framöver. Om jag i vanliga fall stör mig på att man i filmen varit tvungen att korta berättelsen och undanta vissa delar, är jag rätt säker på att det i detta fall bara är en fördel. Bara det att jag överväger att se en film som utspelar sig i rymden (händer aldrig!) visar på att det finns något i den här boken som ändå tilltalar mig, invändningarna till trots.