Det är lite svårt att beskriva boken Straff. Den är som en gåta från början till slut och på något sätt känner jag mig inte så mycket klokare på det hela när jag kommit till bokens slut, men jag gillar den i alla fall. Det är skönt att läsa något som är en smula udda emellanåt och det tycker jag verkligen man kan säga att Paula Polanskis Straff är.
Max Schmeling är en framgångsrik författare i 60-årsåldern som blir kontaktade av en gammal bekant från barndomen, Tibor Schittkowski. Tibor är sjuk och behöver så här i livets slutskede hjälp med en uppgift och eftersom Max står i tacksamhetsskuld till Tibor, som räddat livet på honom vid ett par tillfällen i ungdomen, kan han inte tacka nej. Uppdraget är inte tydligt formulerat och Max får efter ett besök hos Tibor med sig en lunta tättskrivna papper där Tibor redogör för sitt liv. Däri finns också uppdraget och Max dras in i en situation som blir alltmer svårgreppbar för varje kapitel som går.
Boken Straff sägs vara skriven av Paula Polanski och översatt av Håkan Nesser. Så är det förstås inte. Detta är omisskännligt nesserskt. Språket, det odefinierbara nord/mellan-europeiska städerna, namnen på personerna och inte minst berättelsens uppbyggnad som har en hel del gemensamt med Barins triangel. För mig är det ingen tvekan. Håkan Nesser är författaren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.