rosor, min kära, bara rosor

Mark Levengood - jag tycker han är så mysig! När han dyker upp i TV-rutan blir det trevligt på alla sätt och dessutom roligt när han berättar någon anekdot från sin barndom eller så. I bokform har jag aldrig träffat på honom tidigare, men nu har jag läst Rosor, min kära, bara rosor och det går ju inte att tycka illa om boken. Inte på något endaste sätt även om det här verkligen inte är den typ av bok jag kastar mig över i bokhandeln. Under läsningen saknar jag dock Levengoods lugna ansiktsuttryck och finlandssvenska stämma så jag försöker emellanåt frammana bilden av honom och tänka mig in i att han läser upp sina vardagsvisdomsord för mig. Snacka om fredagsmys mitt i förkylningskoman! :)

Boken består av ett antal händelser ur vardagen och Levengood avslutar varje liten berättelse med en slags sensmoral. Inte riktigt min grej, men visst har det sina poänger. Jag stannar väl inte upp så särskilt ofta och omfamnar vardagslivet och de lärdomar jag kan dra ifrån det som händer, men Levengood tycks göra det rätt ofta. Han filosoferar kring om det verkligen är nödvändigt att föryngra passagerargrupperna på Göta Kanal, om vikten av att få gunga högt och om att det inte alltid är nödvändigt att säga B bara för att man sagt A. Vi får också möta lite kändisar som Meryl Streep, Liv Ullmann och hennes hund och Dalai Lama. Just den lilla anekdoten om Dalai Lama är nog min favorit i boken och jag ligger där och småler för mig själv.

Boken är fint illustrerad av Ilon Wikland och det här är nog en perfekt presentbok eller julklapp till den som gillar livsvisdom med glimten i ögat.  

(Rec.ex från Piratförlaget)