Vi är några på jobbet som bokcirklar och den här gången valde vi att läsa den isländske författaren Sjón och hans bok Skugga-Baldur. Helt ärligt så förstod jag mycket lite av den. Några hade förstått handlingen lite bättre och sammanfattade den väl för de av oss som inte riktigt hade hängt med. Det har ju sina fördelar att prata om böcker man läst! :)
Personligen fastnade jag istället för språket i boken. Jag struntade faktiskt i om jag förstod handlingen eller inte. Den framstod mest som en surrealistisk dröm om kärlek och hämnd för mig, men språket med sin karghet och fåordighet imponerade på mig. Av bokens tre delar är det den första delen jag finner mig mest fångad av. Det är något väldigt speciellt med samspelet mellan mannen, Baldur, och den blå fjällräven. Det är inte en jaktscen utan mer en symbios som växer fram och det är här som Sjóns typ av språk passar perfekt. Det blir som en del av det snötäckta landskapet och jag njuter i fulla drag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.