Olga Grjasnowas bok Ryssar är såna som gillar björkar läste jag för mer än en månad sedan men jag har alldeles glömt bort att blogga om den. Kanske för att jag inte visst vad jag skulle skriva om den direkt efter att jag läst ut den och så funderade jag lite och så blev det liksom ingenting av det. Varför då? För att jag inte förstår vad det är som gör att boken inte passar mig. När jag läst om den på olika bokbloggar tänkte jag att det verkade vara en bok för mig och inledningsvis var det också det. En bit in i boken kände jag mig trots det lite färdig med boken som är skriven på ett osentimentalt och smått distanserat sätt. Huvudpersonen Masja är en människa som tycks sväva mitt emellan allt i tillvaron och alla henne språk hjälper henne inte alls när det kommer till det sorgen gör med henne. Brukar ju gilla sånt, men inte den här gång. Eller, inte i sin helhet den här gång. Första halvan uppskattade jag. Kanske skulle jag ha lyssnat på den istället. Ja, jag vet inte men jag och boken med den fantastiskt fina omslaget (i pocketversionen) fann inte varandra.
Vill ni veta mer om boken kan klicka in på t ex Bokus.
tror jag blev nyfiken på den här via Lundströms Bokradio.
SvaraRaderanu blev jag inte klokare : ) d.v.s. nyfikenheten har snarare tilltagit!
Ja, men kanske att det mer är en bok för dig än för mig? Den är ju långtifrån en dålig läsupplevelse den vara bara inte vad jag hoppats.
RaderaJag kom aldrig igenom den.
SvaraRaderaDet var lite småkämpigt mot slutet, ja.
Radera