En yxa åt Alice av Inger Frimansson är en obehaglig bok. Faktiskt mycket obehagligare än vad jag väntat mig, för jag hade nog inte riktigt fattat att det skulle vara mer av en thriller än en roman. Huvudpersonen Evelina är förpubertal och knubbig. En ganska trist tjej som mest muttrar vilket irriterar den anorektiska mamman, men pappan är av samma sort som Evelina så för honom är hon den finaste i världen. Evelina blir vän med den cancersjuka Alice som är ett par år äldre. Hon är manipulativ och får med Evelina på en bokstavslek med uppdrag som blir allt farligare. Föräldrarna till de båda är förstås helt ovetande om vad som pågår och hur deras vänskap utvecklat sig. Så försvinner Evelinas älskade katt Cox och spänningen trappas upp ytterligare.
Vad är det då med boken som är så obehagligt? Ja, det är faktiskt personerna mer än handlingen och särskilt Evelina och Alice. Evelina tycker jag illa om på ett krypande sätt. Hon är så undfallande och märklig. Tar Alice mediciner och blir dålig, gnäller om katten, är allmänt jobbig och suck-framkallande. Ändå är det något typiskt förpubertalt och träffande över skildringen av henne. Hela boken är faktiskt på det sättet och eftersom den är så skickligt skriven och sammanvävd drivs jag framåt trots att jag skruvar på mig under läsningen. Alice är också en starkt bidragande faktor till obehaget. Hennes sätt att manipulerar genom att vara snäll och elak om vartannat ger vibbar om ett ondsint sinne mitt i sjukdomen och cancerbehandlingen. Jag ryser.
Det finns många fler spår i den här boken. Evelinas pappa som måste börja träna, mamman som lever i sin konstnärsdröm och ständigt löptränar, Roland som blivit nekad ett banklån och blir besatt av tanken på att hämnas, Evelinas kärlek till Aaron. Boken innehåller så mycket, men jag tycker inte det stör, vilket det gör ibland, utan snarare bidrar allt till en helhet som ligger i närheten av slukläsning. Om du tröttnat på deckare i sommarsolen, men ändå vill ha spänning är En yxa åt Alice ett bra tips!
(Rec.ex från Norstedts)
Jag har precis läst min första bok av den här författaren, Råttfångerskan, med det kommer nog inte att bli fler. I alla fall inte den närmaste tiden. Om det blir någon mer så provar jag kanske En yxa åt Alice :)
SvaraRaderaJag har inte heller läst något av Frimansson innan, men skulle kunna tänka mig att läsa någon mer. Kanske att jag hoppar över Råttfångerskan. :)
RaderaEn yxa åt Alice är läsvärd
SvaraRadera