handen på hjärtat

Flora blir övergiven av sin bergbestigare till pojkvän, Finn, och när vi kliver in i berättelsen har det gått tre år sedan uppbrottet. Flora har varit utbränd och deprimerad, men tack vara stöttning från sin syster Prue, och möjligheten att flytta in i källarlägenheten i hennes hus i London, har Flora nu kommit på fötter. Ekonomin är tajt, men hon trivs bra med sitt arbete som hemsjukvårdare åt den nittiotreåriga damen Dorothy. Så händer det som skakar om hela Floras tillvaro - hon springer oväntat på Finn i en matvarubutik. De har inte setts eller hörts av sedan den dagen då han lämnade Flora, men hennes kärlek har inte dött. Trots en annan mans uppvaktning, är det bara Finn som gäller för Flora och de kastar sig in i sitt förhållande på nytt. Det är bara det att tiden har gått. De har båda upplevt saker och har drömmar om sin framtida tillvaro. Finn, som varit med om en olycka, vill till varje pris klättra i berg igen och Flora, som passerat fyrtio, vill så gärna ha barn. Låt oss säga att återföreningen inte blir en dans på rosor. Som om  Floras trassliga privatliv inte vore nog finns det misstankar om att en av Dorotheas hemsjukvårdare inte behandlar henne väl och att att Dorotheas systerson lurar henne på pengar. Kanske låter det som för många ingredienser, men det känns faktiskt inte alls så när man läser boken. Allt flyter på och blir en välfungerande helhet.

Handen på hjärtat är andra boken av Hilary Boyd som jag läser (den första var Torsdagarna i parken) och hon är definitivt en författare jag kommer att följa. Hon skriver romaner med mycket hjärta och de är trivsamma att läsa. Ni vet, såna där riktigt krypa-upp-i-soffan-böcker; avkopplande, men utan att bli tramsiga. Sånt uppskattar jag!

(Rec.ex från Norstedts)