25 sep. 2014

en kärlekshandling

En kärlekshandling (pocket)

Tre på tre-utmaningen pågår för fullt och för mig är det ju hyllvärmare som gäller. Den jag valde att läsa först var En kärlekshandling av Jeffrey Eugenides och det blev tyvärr en besvikelse. Hade stora förhoppningar eftersom jag fullkomligt älskade Middlesex, men En kärlekshandling lämnade mig helt oberörd och lätt uttråkad.

Jag har, som bekant för en del av er, femtio sidor som riktmärke; gillar jag inte boken då så läser jag inte vidare. Eftersom Eugenides bok trots allt består av 478 tättskrivna sidor i pocketformat tänkte jag att den skulle få sjuttiofem sidor istället. Berättelsen stod ändå och stampade så jag tog mig fram till sidan 150. Där slutade jag. Hade fortfarande inte fått någon känsla vare sig för karaktärerna eller för berättelsen i sig. Det är alldeles för många ord som liksom staplas på varandra och får mig att tänka på någon talträngd gammal man som sitter och mumlar fram sitt livs historia i någon fåtölj och ingen lyssnar. Det var inte en bok för mig, men eftersom det kan finnas andra människor som tycker på andra sätt lämnade jag boken kvar på en offentlig plats och skrev en hälsning om att det bara var att ta med sig boken och läsa den eller skänka den vidare. Hoppas den hittade till en person som älskade berättelsen!

För den nyfikne så kretsar berättelsen kring Madeleine Hanna som i det tidiga 80-talet läser litteratur på college och hamnar på en kurs i semiotik. Den kursen skall förändra mycket och naturligtvis, med tanke på titeln, är det (åtminstone till stor del) män det handlar om. Två stycken väldigt olika män, Leonard och Mitchell. Den ena har hon ett förhållande med, den andra har insett att Madeleine är den enda kvinnan för honom. De är alla tre unga vuxna, på väg ut i den riktiga vuxenvärlden, och det har Eugenides lyckats fånga väl, även om orden är alldeles för många. En sak får rätt stort utrymme i berättelsen och som tråkar ut mig något alldeles förfärligt är semiotiska teorier och Derridas poststrukturalism och dekonstruktioner, Filosofi är inte och kommer aldrig att bli min grej. Gillar ni sånt kanske ni skall ge boken en chans, annars tror jag det är bäst att välja någon annat att ta med sig upp i soffhörnet.

(Jag tänker faktiskt räkna det här som en läst bok i Tre på tre även om jag inte läste den från pärm till pärm för jag gav den så mycket tid och så många sidor att jag kunde bilda mig en ärlig uppfattning om boken.) 

2 kommentarer:

  1. Jag gillar i och för sig filosofi, men i övrigt låter det inte alls som en bok för mig. Jag tycker det är obehagligt med män som tror sig kunna bestämma att en kvinna är kvinnan för honom, som om kvinnan själv inte har något att säga till om...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nå, nu är det här en rätt harmlös man och de har faktiskt något på gång, men inte så mycket som han hoppas kanske. :)

      Radera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.