all inclusive

Innan jag skrev detta inlägg läste jag några recensioner som publicerats i landets stora tidningar. De verkar alla ha Hans Gunnarsson som något av en favorit och boken får ett genomgående gott mottagande. Det pratas en del om Gunnarssons humor och referenser till andra författare och verk.
De har säkert helt rätt, men jag erkänner att de där litterära referenserna gick mig förbi även om det var något bekant med en viss mening i slutet. Tyvärr tycker jag det är något av en spoiler att skriva den så jag låter bli att citera den. Humor vet jag inte heller om jag tycker mig uppleva. Jag tycker snarare att det är en rätt sorglig bok, och visst kan man prata om svart humor, men jag tycker det är mer sorgesamt än humoristiskt att läsa beskrivningarna av människorna som befolkar boken. Med det sagt är det här, trots att jag uppenbarligen missar en del, en intressant bok och jag tyckte om att läsa den. Gunnarsson är inte en författare jag bekantat mig särskilt mycket med tidigare, har bara ett vagt minne av att jag nog har läst Någon annanstans i Sverige, men jag skulle absolut kunna tänka mig att läsa mer av honom. Inte minst för att han skriver på ett sätt som gör att det både blir underhållande, om än inte humoristiskt då, och tankeväckande. Är ju himla svag för sånt!

All inclusive börjar med att vi får möta C G - en författare som inte får något alls skrivet och hans tidigare utgivna böcker har väl inte direkt varit några storsäljare de heller. Ekonomin är ansträngd och han sätter in en annons i tidningen om att han söker enkla lagerarbeten eller dylikt. Han blir kontaktad av affärsmannen Roffe som har ett annorlunda erbjudande. Roffe vill att C G skall åka till Guadeloupe och bo på hans all inclusive-anläggning och sedan skriva en bok, "en myllrande, kalejdoskopiskt kollektivroman" som får människor att vilja åka dit. C G antar, något motvilligt, erbjudandet och åker till resorten. Uppdraget visar sig dock bli svårt. Människorna han möter är charterturister som bär på längtan, tristess, äktenskapsproblem. Allt blir distraherande för C G och alkoholen gör det inte så mycket bättre. Han får närmare kontakt med Boris, men när det börjar ske dödsfall på anläggningen och Boris börjar prata om kopplingarna mellan en schweizisk "självmordsklinik" och all inclusive-paradiset de befinner sig på tar berättelsen en ny riktning. C G tycks var en del av intrigen snarare än att han själv skriver den.

(Rec.ex från Albert Bonniers)

PS: På omslagsfotot ses författaren själv och hans hustru samt en till ur Gunnarssons team. Det tycker jag är humor!