känslan av död

Åh. vad jag gillar att hänga med Ruth Galloway. I seriens fjärde del har hon fått barn tillsammans med kommissarie Nelson, och det är väl inte helt problemfritt, men det är härligt att Ruth ändå går att känna igen och jag tycker nästan ännu mer om henne nu än tidigare. Lite extra mycket älskar jag det faktum att Ruth inte förvandlats till någon lattemorsa utan hon är fortfarande de professionella arkeologen som älskar att arbeta och inte för en sekund tänkt tanken på att stanna hemma. Hon är ensamstående och inte heller det framställs som något särskilt problematiskt. Jag finner det uppfriskande för i svenska böcker är det ofta en annan bild som målas upp. Den ena är säkert inte mer sann än den andra, men alla kan ju inte ha det lika och olika sidor bör alltid skildras.

Annars är saltängar, gamla ben, viktnoja, märkligt härliga vänner och alla andra ingredienser vi känner igen från tidigare böcker och det är precis det jag vill ha när jag läser eller lyssnar på en bok om Ruth Galloway. Ja, just det. Elly Griffiths böcker om Ruth Galloway är ju faktiskt deckare så jag kanske skall säga några ord om mordet i Känslan av död också. Det börjar med att en medeltida kista skall öppnas på Smiths museum och Ruth är inbjuden. Hon kommer tidigt till museet och finner det märkligt ödsligt. När hon går in i rummet där kistan skall öppnas hittar hon museiintendenten mördad. Nelson kallas in och får reda på att museet fått hotbrev från en grupp som kräver att museets kranier från aboriginer återlämnas till hemlandet och till det aboriginska folket. Mitt i alla detta har också Ruth fått en ny granne - en aboriginsk man.

Har ni gillat de tidigare böckerna om Ruth Galloway kommer ni att gilla den här. Jag tar mig genast an nästa bok i serien - En orolig grav.