Jag kan inte påminna mig att jag någonsin börjat gråta under tiden jag läst en bok. Berörd kan jag bli, men gråta gör jag inte. Detsamma gäller faktiskt för film, med ett undantag - när dikten läses upp på begravningen i Fyra bröllop och en begravning. Men, bok och tårar. Nej. Faktum är att jag bara kan komma på en enda bok som fått mig att kämpa med tårarna och det är Ljus ljus ljus av Vilja-Tuulia Huotarinen.
(Detta inlägg är en del av Bokutmaning mars)
Åh, själv är jag extremt lättrörd. Kan börja gråta av filmer utan att det ens är speciellt sorgligt.. ;) Måste nog undvika Ljus, ljus, ljus. Annars blir det nog en rejäl gråtfest alltså.
SvaraRaderaJag har långt till tårarna, men det var något med språket i Ljus, ljus, ljus som förförde mig och fick ögonen att bli lite fuktiga.
Radera