Till omfånget är Ett arabiskt vemod av Abdellah Taïa en tunn liten bok. Till innehåll är den stor. Den är på något sätt oändligt rörande, berörande, sorgsen och vacker samtidigt. Jag måste läsa om den vid tillfälle, för det kommer den att tåla. Kanske till och med behöva och det är i sig ett betyg utöver det vanliga för jag läser i princip aldrig om böcker.
Taïa är Marockos förste öppet homosexuella författare och Ett arabiskt vemod är självbiografisk. Jag tycker ibland att självbiografiska böcker kan bli lite ... smetiga (i brist på bättre ord) och ibland blir läsningen bara en fråga om vad som är sant eller inte. Inget av detta tänker jag någonsin när jag läser Taïas bok. Den är naken. Från grupvåldtäkten han utsätts för som tolvåring, utanförskapet det medför och hans irrande mellan Kairo och Paris för att finna någon slags ro. Kärleken till Javier som en pulsåder. De andra männen och passionen.
Vissa böcker läser man andlöst och det här är en sån. Jag satt på ett lugnt kafé, omedveten om vad som skedde runt omkring mig. Läste i ett enda långt andetag. Det var längesedan jag hade en sådan läsupplevelse. Känner mig omtumlad. Det är en fin känsla.
läser din text i ett andetag - och påminns om att jag noterat den här på listan en gång. tack!
SvaraRaderaTack och jag tror att du skulle älska den! Kanske kan du t o m läsa den på franska? Lyllo dig! :)
RaderaVerkligt fin roman. Jag gillar det sårbara och det ömsinta.
SvaraRaderaJa, det är verkligen en vacker text på många sätt. En kort roman kan ge så mycker mer än vad man är beredd på.
Radera