lycke

Åttaåriga Lycke ska på tennisträning en regnig vardagskväll i maj, men försvinner utanför Kungliga Tennishallen i Stockholm. Ellen Tamm, kriminalreporter på TV4, får i uppdrag av sin chef, och före detta pojkvän, att bevaka polisens arbete med fallet. Eller rättare sagt, chefen vill att det skall bli ett fall. Han vill att kanalen är först med nyheten om den försvunna åttaåringen, han vill att de skapar nyheten helt enkelt. Ellen blir i det närmsta besatt av fallet och att det har sin förklaring i något som hänt i hennes egen barndom förstår man som läsare tidigt. Samtidigt som Ellen försöker hålla sig uppdaterad om hur polisen hanterar fallet via sin källa inom kåren, bedriver hon egna efterforskningar och funderar mycket på varför föräldrarna till Lycke beter sig underligt. Det är något som inte stämmer.

Det här är en enkel och snabbläst deckare av den modell vi mött tidigare i den svenska deckargenren och jag tycker det finns en del likheter med de böcker som t ex Sofie Sarenbrant skrivit. Som ren underhållning fungerar den rätt väl, men jag hade gärna sett en lite tajtare berättelse som samtidigt hade gett mer bakgrund till Lyckes situation och som hade gett föräldrarna mer liv. Karaktärerna förblir lite för platta för min smak. Den vi får lära känna mest är Ellen och att hon har ett mörker inom sig är tydligt och vart det kommer ifrån får vi veta bit för bit under berättelsens gång. Vi får också veta att hon är överklass och uppvuxen på herresätet Örelo. Jag tycker väl inte att Bley reder ut det spåret särskilt väl. Det finns inget i Ellens beteende som tyder på att hon är överklass, och för mig är det viktigare än att karaktären får en flott adress.

Jag kan tänka mig att läsa fler böcker om Ellen Tamm men då önskar jag ett genomarbetat personregister och faktiskt även en mer genomarbetad berättelse som inte lämnar mig med så många varför-frågor som denna gör. Jag ger Mikaela Bleys debut Lycke ett godkänt, men kräver mer i nästkommande bok om jag skall fortsätta läsa serien.

(Rec.ex från Lind & co)