fyrtio dagar utan skugga

En fransman bosatt i Stockholm skriver spänningsroman om Sapmi. Visst är det oväntat? Tillräckligt oväntat för att väcka mitt intresse i alla fall och tillräckligt för att jag skall lyssna igenom alla sjutton timmar det tog att ta sig från första till sista sidan i Fyrtio dagar utan skugga av Olivier Truc.

Som de flesta andra svenskar har jag mycket knapphändig kunskap om samer, samisk kultur och samiskt liv i vår samtid. Jag kan därför inte avgöra om det är en riktig bild som jag möts av i boken, men jag lär mig en del och hoppas att det skall vara i alla fall en hyfsat riktig bild som målas upp. Minus mord och andra hemskheter förstås. Samerna möts av hånfulla kommentarer av en del norrmän, men har samtidigt en egen kultur med egna sociala koder och spelregler. Det är som två kulturer som samsas med varandra i det stora och ödsliga landområde som kallas Sapmi.

Handlingen har ett antal olika spår. Det ena är Klemet och Nina som arbetar för den norska renpolisen som har ansvar för frågor och problem kopplade till rennäringen. De tillbringar en hel del tid på skoter som tar dem fram över vidda och besöker renägare i sina gumpier eller i deras hem. Utgångspunkten för dem är den lilla orten Kautokeino. Det är också centralpunkt för hela berättelsen och som jag förstår det en slags "huvudstad" i Sapmi. Berättelsen tar sin utgångspunkt i att en värdefull och sällsynt trumma som nyligen återlämnats till samerna stjäls från ett museum i Kautokeino och strax därefter hittas renägaren Mattis mördad och med både öronen bortskurna. Polisen och renpolisen inleder sina undersökningar men det är svårt att få någon information. Det är många som tiger och sluter sig.

Ett annat spår i berättelsen handlar om en tämligen obehaglig fransk geolog som befinner sig i området för att prospektera åt ett gruvföretag. Att han inte har rent mjöl i påsen anas tidigt och hans ständiga tankar på unga flickor gör honom rent äcklig.

Jag tyckte det var en annorlunda bok som utspelar sig i en annorlunda miljö. En berättelse om en landsdel vi inte möter så ofta i litteraturen och kanske är det också så att Trucs utländska perspektiv ger den en extra nerv. Dock är boken lite för lång. Sjutton timmar är lång tid att lyssna och ibland står berättelsen och stampar lite. Uppläsaren Andreas Utterhall gör här ett suveränt jobb och det är mycket tack vare honom som jag fortsätter att lyssna i de partier där det känns lite småsegt. När jag nått slutet på ljudboken är det lite skönt att den är slut, men samtidigt är jag också glad över att ha tagit del av den för det är en rätt komplex spänningsroman och med många personporträtt och naturskildringar som jag nästan aldrig mött tidigare.