Marissa är konstnärligt begåvad och dessutom något av ett geni, åtminstone enligt mamman. Marissa vill dock inte göra något av sin talang och drar i unga år utomlands och hör bara av sig med enstaka vykort. Kvar i Sverige hos mamma blir den sju år yngre systern Frida, en stillsammare personlighet utan storsysterns äventyrslusta. När boken börjar är Frida, nu sjutton år, ensam hemma i huset sedan några veckor medan mamman jobbar på annan ort. Dagarna förflyter i sommarlugn, inte mycket händer, tills en bil stannar utanför huset och plötsligt står Marissa där med sin italienske pojkvän Fabiano och en madonnastaty i trädgården. Lugnet byts mot en roadtrip, först till Osby och familj med bonsaiträd och ett väldigt fuktigt hem och sedan ut i Europa med Paris som slutmål.
Jag tycker om Sara Paborns bok En eller annan väg, på samma sätt som jag uppskattade hennes bok Släktfeber som jag läste för några somrar sedan. Hon skriver så lätt, men lyckas ändå skildra familjeband så skickligt. De två systrar vi möter i En eller annan väg är på något sätt fast i bilden av hur de skall vara. Den bild som andra och de själva gemensamt skapat och som kanske inte alltid stämmer med vilka de innerst inne är, eller har utvecklats till. Det är en fin skildring av ett systerskap som trots åldersskillnad och många år utan någon egentlig kontakt ändå på något sätt är självklart. I detta kan jag känna igen mig och kanske bidrar det till att jag tycker boken är så lättillgänglig.
Det här är inte en bok som förändrar världen, men den sprider en härlig känsla i kroppen under tiden läsningen varar och den har också ett visst drag av humor som får mig att le mellan varven. Jag hade en riktigt trevlig läslördag och rekommenderar boken till alla som är ute efter just det.
(Rec.ex från Brombergs)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.