1. Bokomslaget. Är boken frontad så är ju omslaget med dess bildspråk och färger det som fångar mitt öga. Är jag sugen på en deckare lockas jag kanske av det svarta omslaget, är jag mer sugen på något lättsamt är det troligen boken med det färgglada omslaget som väcker min nyfikenhet.
2. Titeln. Det finns vissa titlar som lockar mer än andra, så är det bara. Olika titlar lockar olika personer och för mig är det nog också en fråga om humör och dagsform vilken typ av titel som lockar. Jag har inte gjort någon djupanalys av vilken slags titlar jag faller för, men jag är helt övertygad om att det finns ett mönster.
3. Författaren. Vissa författare gillar man ju sedan gammalt och då lockar deras böcker. I andra fall kan det ju vara författare som man hört talas om och vill kolla in lite närmare.
Oavsett så är det baksidan som får fälla avgörande när det kommer till inköp. Gillar jag inte det som står på baksidan kommer jag troligen inte att gilla boken, tänker jag. ”Poetisk språk”, ”CIA” och ”romance” är exempel på ord som får mig att snabbt ställa tillbaka boken i hyllan.
Men, tillbaka till omslagen. Det finns en typ av omslag som jag inte uppskattar. Filmomslagen. Så snart en bok filmatiserats dyker det upp - en utgåva med bild från filmen på omslaget. Gärna på huvudpersonen som spelats av någon mer eller mindre känd skådespelare. En bok har aldrig någonsin blivit vackrare av dessa eländiga filmomslag. Visst förstår jag att det är marknadsföring, igenkännig och förlagen vill förstås sälja så många böcker som möjligt och det måste ju vara så att böcker med filmomslag säljer bra, eller rent av bättre, eftersom det är en koncept som används så ofta. Personligen kommer jag dock aldrig att lära mig uppskatta dem, för även om det finns fula omslag även annars så är filmomslagen i en kategori för sig.
Vad tycker ni? Uppskattar ni bokomslag med bilder från filmatiseringen?
Jag tycker att filmomslag är hemskt! En bra bok borde kunna stå för sig själv utan att få draghjälp av en film. Jag tycker också att det är trist när ens egna bilder av hur huvudpersoner och miljöer är och ser ut blir förstört av filmomslag.
SvaraRaderaJag håller helt med dig. Boken kan stå för sig själv, och filmen också.
RaderaJag avskyr filmomslag, de stör den bild jag har i huvudet. Boken är ju liksom väldigt sällan filmen. I bästa fall har de något gemensamt, men sällan är de samma sak. Jag kan inte alls förstå hur en bok kan sälja bättre med ett filmomslag, men det kanske å andra sidan inte är vi som är målgruppen.
SvaraRaderaJag tycker också att bilden stör min egen bild av personer, miljöer etc. Visst är det stor skillnad på bok och film - ibland så stor att det vore bättre om det hette att filmen är inspirerad av en viss bok, inte en filmatisering av boken.
RaderaNej, usch vad jag hatar filmomslag! Och inte nog med att bilden oftast är hemsk, alltför ofta har de dessutom smällt dit någon jätteful text i stil med "Missa inte succéfilmen!", och det liksom förstör alltihop för mig.
SvaraRaderaBilden är verkligen alltid jätteful och med den typ av text du nämner blir det verkligen helt förskräckligt!
RaderaHåller med. Gillar inte filmomslag... Nej, usch, inget bra försäljningsknep!
SvaraRaderaVi verkar vara många som inte gillar filmomslagen!
RaderaKort och gott, nej, gillar inte filmomslag!
SvaraRaderaDe är verkligen aldrig vackra!
Radera