på en öde ö i havet

Aino Trosells På en öde i ö i havet kan räknas antingen som en lång novell eller som en kortroman, men genre spelar föga roll egentligen - det är ju innehållet som är det intressanta och det här en en fin berättelse. Sven Wollter gör dessutom en uppläsning full av känsla som ger berättelsen ytterligare en dimension. Jag tyckte mycket om att lyssna till den här novellen/kortromanen. Faktum är att jag kom på mig själv med att bli helt avslappnad under lyssnandet. Ni vet, den där känslan man kan få efter en riktigt avkopplande massage? Så där tung och skön i kroppen och huvudet? Den känslan var det. Tänk vad böcker är bra att ha! (Att jag äter penicillin och har lunginflammation har förstås inget med saken att göra ...)

Bertil har efter ett helt liv uppe på berget, där han bott med sin far i det lilla huset, flyttat till ett ålderdomshem i samhället. Han njuter av tillvaron, har aldrig haft det så bra. Maten smakar bra, han tycker om att ha människor runt sig och att höra slamret från frukostbestyren. En dag flyttar en ny åldring in på hemmet. Han hinner skymta henne, inser vem det är och börjar tänka tillbaks på en tid som sedan länge flytt. Då var det femtiotal, han var ännu i god vigör och slet hårt i skogen tillsammans med sin lillebror och sin far. Modern hade gått bort, och de tre männen försökte klara sig på egen hand. Till sist anställer de dock en kocka för mathållning och hushåll måste skötas bättre än vad de själva förmår, Gerda kommer in i deras liv, spelar grammofon och sjunger med till radions melodier, Men, snart skall hennes närvaro komplicera tillvaron på berget. Bertil, som inte tror att lärarinnan han pratar med på nykerhetslogen kan vilja ha honom på riktigt, trasslar istället in sig i en historia med Gerda som skall påverkar honom på sätt som inte alltid är av godo.

Det är en berättelse väl värd att ta del av och en uppläsning att njuta av. Perfekt för någon av höstens mer höstruskiga kvällar, men tända ljus och lugn och ro i hemmet.