Titel och omslag kan definitivt locka till läsning och när jag kollade runt på min ljudboksapp och hittade Eva Rosengrens bok En brasiliansk, med svans var jag bara tvungen att genast börja lyssna. Men, tyvärr är det här är en bok jag inte riktigt blir klok på. Persongalleriet skall enligt vad jag läste i någon intervju med författaren sticka ut från det vanliga att det också var hennes syfte - att skildra personer som inte får så mycket plats i litteratur. Det är en god tanke, men på något sätt går både personerna och boken som helhet mig förbi och så här ett par dagar efter lyssning har jag nästan svårt att säga vad boken handlar om.
Marilyn är femtio-nånting och lever ett liv utan sociala kontakter. En dag får hon under en av sina vandringar genom staden för sig att gå in på ett café. På caféet dyker Anna, en ung universitetsstudent, upp och börjar prata med Marilyn. Hon vet att detta kommer att bli starten på något nytt, men hon är inte helt beredd på hur mycket hennes liv kommer att förändras och hur mycket hon kommer att tvingas ut ur sin isolering.
Så, här har vi en kvinna i femtioårsåldern som inte är helt anpassad till samhället, en socialantropologistudent med fäbless för demonstrationer och rättvisetänk. Lägg därtill en kompis till Anna som är vegan, en bror som hänger med på tåget och så ett förflutet med mörker för Marilyn. Kollektivboende, behöver jag lägga till det? Jag tycker personligen att det är mycket här som blir förutsägbart och klischéartat och kanske är det därför jag tappar intresset för berättelsen. Delar av handlingen tangerar också det överdrivna vilket jag är lite allergisk mot, särskilt i kombinationen med det övrigt nämnda. Stundtals är boken helt ok och fungerar som tidsfördriv, men sammantaget är det här inte en bok för mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.