min bästa väns fru

Jag säger det med en gång: Peo Bengtsson kan det här med att skildra personer och relationer och han har ett eget sätt att göra det på. I Min bästa väns fru lämnar Svante och Cecilia med sina två barn sta'n för att åka till vännerna Henning och Karen och tillbringa en sommarvecka i deras hipstertorp på Österlen. Den här sommaren skall vänskapen dock komma att prövas för redan första kvällen frågar Henning och Karen om Svante vill bli deras spermadonator så att de får en chans att bli föräldrar. Med det som utgångspunkt kommer alla relationer att prövas. Fråga som ställts kräver ett svar vilket inte är helt lätt och Svante måste få tid på sig. Men förutom frågan och de funderingar den för med sig finns här också känslor och laddningar som de inblandade också måste förhålla sig till.

På något sätt förblir jag som läsare hela tiden distanserad till de olika karaktärerna. De kommer aldrig nära och berör därför inte på djupet. Men, jag tänker att det är meningen. Att jag som läsare skall få kika in i några medelklassmänniskors liv medan de försöker få en semestervecka att verka helt normal med loppisar, glassätande och middagar samtidigt som allt är satt i rullning och riskerar att fall om inte aktiva räddningsinsatser för vänskap och kärlek görs. Om de nu bör göras. Jag gillar helt enkelt distansen i den här boken för den finns inte bara mellan läsaren och berättelsen - den finns också mellan de fyra vuxna karaktärerna. De som borde stå nära varandra, men egentligen inte gör det. Så där som det nog ofta är i livet.

(Rec.ex från Lavender Lit)