flickan på kyrkogården & zigenarjäveln

Så var det december då och bara en månad kvar av detta år och adventsstjärnorna och ljusstakarna sprider äntligen sitt sken igen. Så efterlängtat i mörkret. Något rekord i antal lästa böcker kommer det verkligen inte att bli detta år, men visst har det funnits en del, mest oväntade, pärlor bland de lästa böckerna. Återkommer med den listan vid nyår. Ingen av böckerna jag ägnat den senaste veckan åt kommer att kvala in bland årets bästa, men helt ok har de ändå varit - och väldigt olika!



I Maria Gustavsdotters deckare Flickan på kyrkogården förflyttas vi till Uddevalla år 1824. Aurora Ekblad, släkting till stadens välkända grosshandlarfamilj, dras in i mordgåta som tar sin början med att en fattig flicka hittas mördad och skändad på en kyrkogård. Här finns en lagom dos av intriger, en större dos undertrycka känslor och så Aurora själv som är en kvinna med egna idéer. Faktiskt så är det mest intressanta med boken just skildringen av hur Aurora och flera andra kvinnor sitter fast i tidens tankar om vad en kvinna kan och borde göra och hur svårt det är att avvika det allra minsta.

 

Zigenarjäveln är Kent Bersicos självbiografi som han skrivit tillsammans med Thomas Sjöberg och Oliver Dixon. Kent föds 1965 vilket är samma år som romer i Sverige tillåts bosätta sig permanent (fram till dess var de tvungna att flytta minst var tredje dag) och deras barn får gå i skolan. Mamman är svensk bonddotter och pappan romsk skrot- och bilhandlare. I boken får vi följa Bericos uppväxt där våld är en ständigt närvarande faktor. Pappan dricker, slår, är svartsjuk, försvinner korta perioder, bränner ner hus. Mamman tar emot slagen, men är också en duktig bilförsäljare. Kent har fyra syskon, men det är bara två av dem som egentligen får någon större plats i boken och det går väl inte så bra för någon av dem. Familjen flyttar från Laxå till Mora när Kent är tio år och mamman lovar att allt skall bli så bra, men det rimmar illa med det som faktiskt blir. Bersico är ingen ängel, snarare hittar han på en hel del dåligheter, men det är han långt ifrån ensam om i de kretsar han ständigt hamnar.

En inblick i ett liv långt från mitt eget. Enkelt och rakt berättat, utan försök att dölja eller försköna. Boken gör nog inte mycket för att minska fördomarna mot romer, men jag anar att det inte heller är Bersicos mening. Han har bara skildrat sitt liv så som det var de första tjugo åren. Jag hade önskat mer av Bersicos vuxenliv, men kanske kommer det fler delar.