izas ballad

"Då Etelkas man Vince avlider efter en tids sjukdom flyttar Etelka hem till sin dotter Iza i Budapest. Båda två är angelägna om att göra sitt bästa av situationen, men trots de goda föresatserna blir det inte som de tänkt sig. Under alldeles för lång tid har de två kvinnorna levt helt skilda liv och har olika uppfattningar om det mesta. Missförstånd och konflikter uppstår, och klyftan mellan dem blir bara större och större." (Text från Bokus)

Boken Izas ballad av den ungerska författaren Magda Szabó har jag haft liggande ett tag väl medveten att den nog krävde en julledigt för att komma till sin rätt och även om den inte är svår eller tungläst kräver den ändå lite mer koncentration.

Som synes av baksidestexten ovan möter vi i boken en mor och en dotter. Etelka är en bit över sjuttio och har levt länge i den lilla landsbygdsstaden. Dottern Iza, som först var gift med Antal och sedan skilde sig, har flyttat till huvudstaden Budapest och lämnat småstaden bakom sig. På något sätt har hon också lämnat sina föräldrar bakom sig men när nu fadern avlidit ser hon det som självklart att mamman skall följa med till Budapest och att de skall bo tillsammans i Izas moderna lägenhet. Tidsmässigt är det 1960-tal och moderniteter som brödrostar och kaffebryggare har kommit till storstaden, men Etelka vill göra allt på det gamla sättet.

Boken utkom 1963, men jag tycker absolut att den håller för läsning även idag. Här finns en del som man väl närmast får kalla politiska element, men för mig är de inte så viktiga, de faller i bakgrunden. Jag läser istället detta som en stark mor- och dotterskildring och en berättelse om hur svårt det kan vara för gammalt och nytt att förenas. Etelka rycks upp från sitt hem efter den älskade makens bortgång och placeras i ett sammanhang som för henne är helt främmande. Hon känner ingen och Budapest är helt förändrat sedan hon var där på bröllopsresa många år tidigare. Hon törs knappt lämna lägenhet och de gånger hon gör det är det för att gå till en lekplats/park alldeles i närheten av lägenheten. Iza tillåter henne inte att hjälpa till med någonting eller göra någonting i hushållet eftersom hon har Theresa anställd, så modern blir i det närmast helt sysslolös. Samtidigt är det som om Iza känner sig instängd av att ha mamman boendes hos sig då hennes sociala liv och kärleksliv blir lidande. De två kvinnorna saknar också helt förmågan att prata med varandra och sprickan mellan dem blir bara alltmer tydlig.

Jag förstår inte alltid Etelka, men hon får mig ibland att tänka på min egen mamma som är i Etelkas ålder och som också har svårt att ta till sig en del i det nya samhället. Hon vinner därför mina sympatier, medan Iza för mig framstår som en rätt känslokall människa. Samtidigt är inte Iza-typen mig helt obekant heller. Jag kommer från en liten stad och minns hur människor som flyttade till storsta'n ofta kom hem och var lite som Iza och hade ett mycket stort behov av att lägga sin uppväxt bakom sig och liksom distansera sig. Det är inte särskilt trevligt. Iza tycks så mån om det att hon som en följd av det tappat sin person och sin personlighet. Hon är en modern människa som av egen kraft fråntagit sig själv sin historia. Etelka ser det och sörjer den dotter som var samtidigt som hon sörjer sin man. Det är sorgesamt på sitt sätt.

En fin läsupplevelse och intressant att läsa något av en ungersk författare. Det är ju inte varje dag jag gör det precis.

(Rec.ex från Nilsson förlag)