silvervägen

Lelles sjuttonåriga dotter har försvunnit. Tre år har gått och medan hans ex-fru sköter sökandet och saknaden via sociala medier och samlingar vid årsdagen för försvinnandet, beger sig Lelle ut på vägarna. Han kommer inte ge sig förrän han genomsökt varenda skrymsle av över Norrland i jakt på sin dotter. Väg 95, den som kallas Silvervägen, är hans nattliga hemvist hela somrarna. Sökandet och behovet av att få en förklaring har helt tagit över hans liv.

Den här sommaren flyttar Meja, även hon en tjej på sjutton år, med sin mamma till Lelles hemort, Glimmersträsk. Mejas mamma har träffat en man på Tinder och sin vana trogen kastar hon sig in i relationen. För Meja är det bara att följa med, om än motvilligt. Snart träffar hon Carl-Johan och dras in i hans liv och hans familj. De lever inte riktigt som alla andra, men Meja finner en trygghet där som saknas i hennes trassliga liv tillsammans med den psykiskt instabila konstnärsmodern. Lelles och Mejas liv skall komma att länkas samman och en annan sjuttonårig tjej skall försvinna innan den här berättelsen är avslutad.

Silvervägen av Stina Jackson är faktiskt precis så bra som alla säger! Jag har full förståelse för att den här psykologiska spänningsromanen både fått priser och en hyllande läsarskara. Det är något med det nattliga närmast desperata sökandet i kombination med Mejas sökande efter det hon inte fått under sin uppväxt som bidrar till en trovärdig spänning. Den där blandningen av vardag, samhälle, personregister och spänningsmoment som utmärker svenska böcker i genren finns här, men hanteras ovanligt skickligt och gör att boken blir något extra. Jag blir kanske inte direkt överraskad över upplösningen, som dessutom känns lite hastig, men det gör inget. Den här boken är så mycket mer än slutet. Jag skulle till och med vilja säga att slutet inte är det viktiga.