Kan föräldrar till enäggstvillingar alltid skilja på sina barn? Veta vem som är vem i alla lägen? Sarah och Angus får tvillingar, Kirstie och Lydia, som är osedvanligt lika varandra. Tvillingarna är oskiljaktiga och skapar till och med ett eget språk mellan sig. När de är sex år gamla sker något fruktansvärt - Lydia faller från balkongen och avlider. Familjen lider svårt av sorgen och särskilt svårt har Kirstie det.
För att komma vidare i livet bestämmer sig Sarah och Angus för att familjen ska flytta till ett avlägset beläget hus i Hebriderna som de ärvt. Det ska bli en nystart, men Kirstie mår inte bättre. Hon beter sig snarare underligare och talar allt mer enträget om att hon är Lydia inte Kirstie. Kan föräldrarna har tagit fel på vilket barn som dog? Angus jobbar borta i veckorna och Sarah vet inte vad hon ska tro eller ta sig till i den isolerade tillvaron i det som skulle bli deras läkeprocess, men som blir allt mer förtvivlad.
Intressant tanke i botten på denna berättelse och en dos tvillingskunskap från psykologbesök och annat får man också. Det gillar jag. Platsen familjen flyttar till är förstås också tilltalande med sin karghet som jag alltid faller för. Stundtals är det också riktigt spännande, men det blir lite för långt. Tidigare i år läste jag Just innan jag dog av samma författare och den tyckte jag riktigt mycket om. Istvillingar är ok, men inte mer än så. Jag märker dock att böckerna har en hel del gemensamma nämnare både vad gäller val av miljö och i hur huvudpersonerna sakta ges olika pusselbitar för att förstå vad som händer dem. Men, Just innan jag dog håller på ett helt annat sätt och känns mer genomarbetad. Det är den boken jag har i tankarna när jag säger att jag kan tänka mig att läsa mer av S. K Tremayne, inte Istvillingar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.