blod rödare än rött

Blod rödare än rött är Arkan Asaads andra bok. I hans första bok, Stjärnlösa nätter, berättar han i romanform och med hjälp av huvudkaraktären Amar om sina egna upplevelser av ett arrangerat äktenskap. En viktig bok som jag hoppas fått och fortsätter få många läsare.

I Blod rödare än rött möter vi åter Amar. Han träffar sin far Casim på ett café i Stockholm och planen är att få ta del av faderns livshistoria. Att de inte skall lämna caféet förrän Casim fått berätta om sig, om Casims mor och deras liv innan de kom till Sverige. Fadern börjar berätta och den berättelse som utspelar sig handlar till stor del om våld och hur våld leder till våld. Casim, som växer upp i Kirkuk i Irak, är som pojke och yngling något av en rebell, han trotsar överheter och hamnar i bråk med såväl polisen som med andra pojkar. Hans mor gör tappra försök att få honom att lugna ner sig, men det tycks omöjligt. Tills det en dag spårar ur fullständigt och Casim inser att han bör göra det hans mor allra helst vill; lugna ner sig och gifta sig. De tilltänkta fruarna är många, men Casim säger nej till dem alla. När han till slut bestämmer sig är det inte för den flicka som familjen tänk sig utan hennes 13-åriga lillasyster, Jamila. Casim tvingas ut i kriget mot Iran direkt efter bröllopet och Jamila blir kvar hos svärmodern som hatar henne och misshandlar henne. Livet blir hårt för både Casim och Jamila under deras första tid som gifta och inte blir det lättare sedan heller. Jag låter er själva läsa resten av berättelsen. Det är en snabbläst bok, en obehaglig bok fylld av våld och övergrepp, men samtidigt med försoning tack vare ramberättelsen. Det försonande behövs i den här tämligen mörka berättelsen där jag fastnar mer för skildringen av kvinnorna än av Casim, men det var väl nästan givet.

Det finns en del som är problematiskt med den här typen av berättelse, t ex att Jamila bara är tretton år när hon gifter sig med Casim, som är nitton år. Om läsaren inte kan plocka upp andra mer nyanserade skildringar av livet i Mellanöstern, är det lätt att fördomar bekräftas. Å andra sidan vet vi att barnäktenskap är ett problem i vissa delar av världen och det bör lyftas fram och diskuteras. Det är, som så ofta, en balans att skildra och problematisera och att bekräfta fördomar. Jag tycker boken är läsvärd. men tror att om man skall läsa den i skolklasser, vilket jag tror kommer att förekomma runt om i landet eftersom språket är lättläst och temat tilltalar ungdomar, bör man diskutera innehållet noga och sätta in det i rätt kontext. Då kan den här boken, tillsammans med Stjärnlösa nätter, var ett utmärkt underlag för många teman och uppsatser för gymnasieelever runt om i landet.

(Rec.ex från Norstedts)