Vissa böcker är som ett sällskap och författare som kan få mig att flytta in i personers liv och liksom "bo in mig" uppskattar jag alltid lite extra. Jag var inte alls beredd på att Ninni Holmqvist bok Precis som att börja om skulle var en bok som fick mig att känna så. Tidigare har jag läst hennes bok Enhet (en bok jag förövrigt tycker att alla bör läsa) och den får väl närmast beskrivas som en dystopi som jag fortfarande, fler år efteråt, återvänder till och funderar kring. Precis som att börja om är mer än vanlig roman. En berättelse om ett familj, om Pia-Lisa, om några decennier i tillvaron.
Pia-Lisa, som fick namnet för att föräldrarna inte kunde enas. Som heter Pia ibland, och Lisa ibland. Hon älskar sin barnflicka Ulla, men som hon plötsligt får lära sig leva utan. Men det är svårt, svårt i många år. Pia-Lisa kan inte riktigt förstå vad som hände och så är det ju barnet som Ulla lämnat till familjen innan hon försvann. Ständigt denna undran om vad som hände. I berättelsens nu, 1980, har Pia-Lisas pappa, den berömde pianisten, gått bort och modern tvingas sälja huset. De rensar ut, minns tillbaka. Samtidigt som Pia-Lisa åter börjar fundera kring familjens outtalade hemligheter, har hon också ett liv som skall levas. Där finns hennes trogne vän Robban, som krånglar till det för sig med kärleken. Där finns Janne med hunden och sagoböckerna för barn och så finns Teresa, kvinnan hon älskar men som är krävande.
Jag tycker om den här romanen, tycker om att föras framåt i berättelsen. Det är en vilsam läsning, en text som tilltalar mig. Det är ingen Enhet, den kommer inte att stanna kvar på samma sätt i mitt minne, men den ger mersmak. Jag vill läsa mer av Holmqvist. Nyfiken på att se vad hon skriver om i nästa bok. Hoppas den kommer snart!
(Rec.ex från Norstedts)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.