jordstorm

Åh, vad det är härligt att läsa favoritförfattare! Mons Kallentofts deckarserie om Malin Fors på Linköpingspolisen är nog, trots invändningar mot viskningarna från offren som Malin ständigt hör, min absoluta favoritserie. Den förra boken i serien, Vindsjälar, gav jag ett svalt betyg eftersom den kändes som en komma-vidare-bok, men i Jordstorm är Kallentofts toppform tillbaka. Det är driv i berättelsen och Malin är äntligen nykter vilket bara är ett plus. Ja, hon är ju nykter alkoholist och får väl kämpa ibland, inte minst när oron för hennes dotter slår till, men den nyktra Malin är ett framsteg på många sätt och ger ett annat fokus i personbeskrivningen. Nu blir relation till journalisten Daniel ett viktigt spår. Skall de våga satsa på förhållandet på riktigt eller låta det var som det är?

Bokens innehåll är aktuellt på många sätt och handlar, åtminstone delvis, om rasistiska motiv bakom brott. Den första som faller offer i den här boken är Peder Åkerlund, en före detta Sverigedemokrat som sägs vara omvänd och inte längre hysa några främlingsfientliga åsikter. På kvällen samma kväll som Peder hittats mördad försvinner också en ung tjej, Nadja Lundin. Finns det samband? Linköpingspolisen börjar nysta i olika trådar, och snart sker ytterligare ett mord. Det hela utvecklas till en katt-och-råtta-lek där mördarens ledtrådar driver polisens jakt framåt.

Jag läste den här boken på min pendlingstid fram och tillbaks till jobbet och om jag inte hade varit tvungen att avbryta för att jag anlänt till min station hade jag nog mer eller mindre sträckläst den, för ju längre in i berättelsen man kommer desto mer skruvas tempot upp. Det här är en sådan deckare där man bläddrar snabbare på slutet och det gillar jag skarpt! Nu har jag ju sådan tur att Kallentoft precis kommit med nästa del i serien om Malin Fors - Eldjägarna. Jag har laddat ner ljudboksversionen av den och kommer snart att lyssna på den, men min vana trogen får det bli en bok av en annan författare emellan. Vi får se vem det blir. :)