En överläkare försvinner under sin nattjour på sjukhuset i Sundsvall och en psykiatriker som försvunnit några dagar tidigare skall snart hittas mördad. Den enda egentliga ledtråden till vem som ligger bakom brotten är kvarlämnade dominobrickor på brottsplatserna. Kommissarie Johan Axberg leder utredning och kallar in gräningsmannaprofilgruppen från Rikskrim som stöd i utredningen. I den gruppen finns Nathalie Svensson, som till följd av en del händelser helst bara vill vara hemma i Uppsala och ta det lugnt, motvilligt följer med upp till Sundsvall eftersom hennes syster Estelle har kopplingar till fallet.
Dominodöden, som är del två i serien om Nathalie Svensson, är mitt första möte med Jonas Moströms författarskap och det kan nog bli fler böcker av honom framöver. Inte för att boken var exceptionellt bra på något sätt, utan just för att den inte var det. Dominodöden är en typisk svensk deckare där det mest är lagom (personporträtten, brotten, spänningen, balansen mellan utredning och privatliv) och som ren avkoppling är jag svag för det. Jag lyssnade på denna, men kan se mig själv med en Moström-pocket i parken i sommar (i skuggan förstås!).
Jag har läst sex delar i han förra serie, eller egentligen den som handlar om Johan Axberg, och jag var beredd att ge upp den. Gillade inte alls de gnälliga karaktärerna, men rätt var det var så hade jag minsann köpt på mig fler delar :)
SvaraRaderaDet låter lite som jag och Jungstedts böcker. Stör mig på många saker, men har ändå läst och lyssnat på alla böckerna om Knutas. :)
RaderaJag har aldrig läst något av Moström men vet inte om jag är så sugen heller. Det finns ju jättemånga svenska deckarförfattare vars böcker är okej underhållning så det är bara att välja och vraka ;)
SvaraRaderaHåller med om att det finns många deckarförfattare att välja på. Jag gillade att Moströms deckare utspelar sig i Sundsvall. Alltid kul med något bortom storstäder och Gotland. :)
Radera