Bloggbohemen

7 juli 2013

färgglad dag i parken

i havet finns så många stora fiskar

Jag har läst en helt förfärlig bok som samtidigt är det bästa jag läst på länge. En bok som trots sitt otäcka innehåll nästan inte gick att lägga ifrån sig. Jag mådde illa ibland, men något med bokens upplägg gjorde att jag bara fortsatte att läsa. Sara Lövestam är en skicklig författare och efter att ha läst I havet finns så många stora fiskar ångrar jag nästan att jag gav bort Tillbaka till henne innan jag läste den, men ni vet min inställning till tjocka böcker. Debutboken Udda läste jag dock och den är också riktigt bra.

Malte har en mamma som sover mycket och har flaskor stående på köksbänken. Dem får man inte prata om för då kan soctanterna komma. Hemma finns också Ove som bråkar en hel del, både med mamma och Malte. Det får man inte heller prata om. Det är svårt för Malte att hålla koll på allt man inte får säga och när vuxna frågar honom något tänker han efter en extra gång innan han svarar. Försöker lista ut vad som är rätt svar, vad som inte blir problem.

På dagis hittar Malte en alldeles lysgrön kotte. Han blir nästan förtrollad av den fina färgen och märker knappt Roger som plötsligt står på andra sidan staketet och pratar vänligt till Malte. Någon som däremot märker Roger är Iakttagaren som står bakom gardinen och tittar på dagisbarnen. Iakttagaren tillbringar sin tid inne i lägenheten och tillverkar korsord, men på senaste tiden har minnen från högstadietiden börjat tränga sig på. Hemligheter som utväxlades mellan Iakttagaren och Cecilia och det tragiska som hände.

På dagiset finns också alla fröknar som känner lite oro för Malte eftersom ingen kom på hans senaste utvecklingssamtal och mamman verkar glömma en hel del. Så kommer Nozat som skall göra prao på dagiset. Malte gillar honom och tyr sig en aning till honom. Nozat har av en händelse, en kanske inte helt laglig händelse, kommit över en hemlig mejllista där pedofiler delar berättelser med varandra.

Roger dyker upp igen. Blir kompis med Maltes mamma och snart kommer han och hämtar Malte allt oftare på dagiset. Roger är snäll, bryr sig om vad Malte säger, men samtidigt blir Malte alltmer obekväm i hans sällskap. Han är lite konstig och hemma hos Roger blir det ännu fler hemligheter att hålla reda på.

Det är en stark berättelse om hur det kan gå när barn inte blir riktigt sedda. När både hemmet och förskolan missar signaler och det skyddsnät barn borde ha runt sig inte finns där. När man väljer att tro på förklaringar som ger en enkel lösning, som gör att man slipper se obehagligheter i sin omgivning. Det är också en berättelse om att försonas med det förgångna och med sig själv och den man är. Jag är imponerad av hur Lövestam väver ihop berättelsen olika trådar och hur hon i samma kapitel hoppar mellan olika berättarperspektiv och hur dåtid blandas med nutid utan att det någon endaste gång blir rörigt eller svårt att hänga med. Har ni inte läst den här boken så rekommenderar jag den verkligen även om den är en allt annat än småmysig semesterberättelse.

5 juli 2013

bokbloggsjerka 5 - 8 juli

Semestern är i full gång, men bokbloggsjerkan fortsätter som vanligt och det är vi alla glada för! :)

Brukar du läsa noveller och/eller andra "short stories"? Vilken/vilka är din favorit/dina favoriter i så fall?

Jag är ingen storläsare av noveller eftersom romanen alltid varit min favorit, men under våren har jag tack vare novellvågen som svept fram över bokbloggarhavet läst ovanligt många noveller. Jag föredrar i allmänhet riktigt korta noveller, de som bara är ett par sidor eller så och därför passar novellantologier mig ganska väl. En svenska novellist som jag annars uppskattar är Jonas Karlsson. Har bara läst en av hans novellsamlingar i och för sig, Den perfekte vännen, men novellen om mannen som under arbetstid smiter in i ett rum bredvid toaletterna har stannat i mitt minne.

Om jag tvingas välja en all time favoritnovell så blir det utan tvekan Strindbergs Ett halvt ark papper. Ett riktigt litet mästerverk!

4 juli 2013

och bergen svarade

Ni vet Khaled Hosseini - han med Flyga drake? Han som alla älskar. Jag skall nu bekänna en sak.

Jag läste aldrig Flyga drake. Jag började men gav upp. Såg filmen och den tyckte jag mycket om och blev berörd, illa berörd av vissa scener. Så kom Tusen strålande solar. Skam den som ger sig tänkte jag och läste och älskade. Boken gick rakt in i hjärtat på mig (och senare även på min mamma som fortfarande har den som en slags referenspunkt över läsvärda böcker). Jag såg därför verkligen fram emot hans nya bok Och bergen svarade, men ... Nu är vi där igen. Jag klarar inte av att läsa den här boken. Jag har kämpat och försökt att älska den. Det är ju ett intressant geografiskt område och jag vill gärna veta mer om kulturen och landet, men varken berättelsens upplägg eller personerna griper tag i mig. "Hjärtslitande familjesaga" lät ju så lockande! Tre gånger har jag nu gjort seriösa försök att komma in i denna bok som är så fylld av personer och livsöden och historia, men nu ger jag upp. Jag brukar ge en bok 50 sidor, men den här har jag gett 147 sidor och ändå känner jag bara motstånd inför läsningen. Sommaren är inte tiden för tvångsläsning så jag väljer nu en annan bok i högen och inser att Hosseini inte kommer att ta plats bland min favoritförfattare. Tyvärr.

(Rec.ex Wahlström & Widstrand)

3 juli 2013

solviken

Solviken av Annika Estassy - precis vad jag behövde just nu! Kärlek, relation, trassel, lustiga grannar och ett vackert hus i arv. En mycket passande semesterbok!

Jag medger att jag ställde mig skeptisk inledningsvis när det på första sidan skrivs om en kvinna som skall laga "en syndigt god" Biff Rydberg till en man hon inte träffat på länge och dessutom springer hon ut på lunchen och köper en röd klänning enkom för detta tillfälle. Inte riktigt vad jag brukar uppskatta att läsa om ... Men, det tar sig och personerna blir till slut tillräckligt komplexa och levande för att jag skall trivas riktigt bra i deras sällskap. Ja, fast när det gäller en av dem, Ylva, trivs jag riktigt illa, men det gör nog hon själv också tror jag med all sin bitterhet och sjukliga paranoia. Det är en berättelse som nog kan placeras i feelgood-facket, men jag tycker att den är lite mer komplex än så, eller i alla fall gör ett gott försök. Det är mer en relationsroman med en hel del förvecklingar och missförstånd, men det är ju sådant som för berättelsen framåt, så även om jag ibland vill ge karaktärerna en spark där bak för att de skall förstå sitt eget bästa gillar jag verkligen den här boken. Det enda som känns en aning krystat är det försök till spänningsskapande som den mystiske grannen Ulf får stå för. Eftersom det spåret egentligen inte leder någonstans har jag svårt att förstå poängen med spänningsflörten och tycker att han lika gärna bara kunnat porträtteras som den vanliga tölp han är.

I berättelsen centrum står Marie som just fått ärva ett sommarhus på Aspö utanför Norrtälje. Ett hus jag för övrigt känner att jag gärna skulle flytta in i själv! Marie har en relation med den gifte Philip, som självklart lovat att lämna sin fru. Maries bullbakande kompis Susanne försöker få Marie att ta sitt förnuft till fånga. I boken träffar vi också Niklas vars liv, trots att det är flera år sedan de gjorde slut, fortfarande till stor del styrs av hans ex Ylva som också är mamman till hans dottern. Han lättar sitt hjärta för sin kompis Gabriel över ett par öl, men det visar sig att även Gabriel har problem i sin relation. Allas väger korsas på ett eller flera sätt och det blir en helhet som jag finner klart läsvärd och skönt avkopplande. Semesterläsningen är nu på allvar igång känner jag!

(Rec.ex från Frank förlag)

1 juli 2013

kvartalsrapport

Dags för årets andra kvartalsrapport och det har väl i ärlighetens namn inte blivit så mycket läst de tre senaste månaderna, men läsning är ju för all del ingen tävling. :) Förhoppningsvis får jag både mer lästid och mer läslust nu under sommarens lediga veckor.

Så här har läsningen fördelat sig april - juni:

Romaner: 11 st
Ungdom/YA: 3 st
Ljudböcker: 3 st
Noveller: 2 st + 1 novellsamling
Övrigt: 0 st

Klart färre romaner och ungdom/YA än förra gången och nästan inga noveller alls. Noveller i all ära, men romaner är det jag längtar allra mest efter att läsa under sommaren och jag har en trave lockande läsning här hemma att sätta igång med. Tur det! Annars finns ju alltid biblioteket - denna guldgruva!

Någon jorden runt-resa kan jag inte påstå att jag varit ute på för det har varit mycket nordiskt detta kvartal, men två svenska författare har tagit mig med till både Indien och Bangladesh och jag har dessutom läst böcker av författare från Uganda och Sydkorea och så några böcker från den anglosaxiska världen. Helt ok med tanke på antal lästa böcker och noveller.

Vilka böcker har då varit bäst?

Bästa ljudbok: Kvinnan i rummet av Jussi Adler-Olsen
Bästa roman: Innan floden tar oss av Helena Thorfinn och I enslighet framfödt av Anita Salomonsson
Bästa ungdom/YA: Vi är inte sådana som i slutet får varandra av Katarina Sandberg
Bästa novell: Tropiska fiskar av Doreen Baingana (novellsamling)

30 juni 2013

i enslighet framfödt

Först har jag lite svårt att komma in i Anita Salomonssons bok I enslighet framfödt. Det är något med språket som gör att min första reaktion blir "nej, men det här orkar jag inte med just nu". Tur att jag inte gav upp! Ibland är min 50-sidorsregel verkligen till nytta! När jag väl blir vän med bokens språk visar det här sig vara en mycket läsvärd berättelse som tar sin utgångspunkt i ett riktigt fall från 1880-talet Norrland där kvinnors situation, omgivnings förväntningar och inre styrka är bärande delar. Precis min kopp te!

I den relativt bemedlade länsmansgården växer Klara Sofia upp. Hemmadottern som är så älskad och så duktig. Henne ska det nog gå att finna ett gott parti åt, när det nu inte blev så för brodern. Den unga Klara Sofia faller dock för den äldre soldaten Lars Larsson Seger - en relation föräldrar starkt motsätter sig. En hastig omfamning gör Klara Sofia gravid och hon föder ett barn. Dödfött. Kärleken till Lars Larsson Seger består dock och med hjälp av gömställen och pigan Adele upprätthåller de kontakten med varandra i lönndom. Som det brukar i livet och särskilt för de som inte riktigt kan styra över sin egen tillvaro kommer en olycka kommer sällan ensam, hur mycket modern än tycker sig bevaka flickan, och snart är Klara Sofia åter gravid. Allt skulle kunna rasa, men jag vet inte om jag tycker att det gör det trots den händelseutveckling som sker. Jag beundrar Klara Sofias beslutsamhet, hennes övertygelse och kamp för att få välja sin kärlek och sitt liv. Samtidigt lider jag med henne och alla andra kvinnor som genom historien i enslighet tvingats föda barn, dölja sina graviditeter, sett sig nödgade att lämna bort sina barn eller till och med lägga ut dem för att dö. Kvinnohistoria är värt att skriva om och värt att läsa om.

Ska nog kolla upp om Anita Salomonsson har skrivit fler romaner med fall ur den svenska kvinnohistorien som grund, för jag skulle gärna läsa flera böcker som denna.

(Rec.ex från Norstedts)

29 juni 2013

österrikiska nationalbiblioteket

Sista inlägget från Wien, jag lovar! Tänkte dock att ni nog ville se lite bilder från det Österrikiska nationalbibliotekets Prunksaal. Klart imponerande och så mycket böcker! Två våningar fyllda med böcker från 1500-talet till 1900-talet (allt ska nu digitaliseras - vilket jobb!) och mellan hyllorna lite prakt i form av statyer, stora jordglober, trappor gömda i pelare och annat lämpligt. Just nu finns också någon slags utställning om ... ja, jag vet inte riktigt, men det var inte så intressant i alla fall. Jag tittade mest på bokhyllorna och byggnaden i sig och det var, som ni, fullt tillräckligt!

sameland

Leif och Roy bor i Kirkenes i Nordnorge. Inte mycket händer i deras liv och i ärlighetens namn var det väl rätt längesedan något stort hände. De jobbar på posten, äter skräpmat, låter livet passera. Tills de en dag får en lysande idé - varför inte öppna en nöjespark baserat på samisk kultur? Sameland helt enkelt! Det är bara det att varken Leif eller Roy har någon som helst koll på detta med samiskt liv och här börjar en smått dråplig historia med stulna kåtor från en finne, renar de inte vet vad de ska göra med, billig vodka som förhoppningsvis skall göra turister så dimmiga på ögonen att de tror att det är en kvalitetsupplevelse de får. Jag gillar Roy och Leif. De är handlingskraftiga och taffliga på samma gång. Inte bara när det gäller sina affärsidéer, det är inte mycket bättre på kärleksfronten, men Torhild får åtminstone den enes hjärta att klappa så hårt att han får tunghäfta.

Nu är det inte bara Leif och Roy vi möter i Magne Hovdens Sameland. Här finns också en smått misslyckad rånare, en samehatare som sågar ner flaggstänger och en manlig nåjd som föredrar att gå klädd i klänning. Det är nästan bara män vi möter i boken och de är alla "sådan som blev kvar", men jag tycker om dem och boken är varken mer eller mindre än en skön stunds avkoppling och det har jag absolut inget emot!