Soffläge ...

... och läsning av månadens bok i läsutmaningen Böcker om böcker. Bäst att vila ut lite innan hemresan imorgon. :)

Julklapp

Lillebror höll stilen och lade bok av Nobelpristagaren under granen även i år. Nu är det bara att börja läsa!

en julhälsning

Önskar alla min läsare, bokbloggarkollegor och vänner en riktigt

God Jul!

vi överlevde!

22.33 och jorden har inte gått under. Inte utan att man känner sig lite snuvad på konfekten ... Men apropå konfekt så betyder ju detta att vi kan fortsätta att läsa böcker och äta praliner - en klar fördel!

julläsning

Funderar lite på vad jag ska läsa under jullovet. Har ett antal timmar på buss och tåg  framför mig, men då blir det nog ljudbok för det är rätt skönt att lyssna på en berättelse samtidigt som man avslappnat kan titta ut genom fönstret. För tillfället är det Håkan Nesser och Styckerskan från Lilla Burma som får mig att bli så avkopplad att jag somnar rekordsnabbt på kvällarna. Under dagarna hos mor blir det nog inte så mycket läst misstänker jag. Tar nog bara med mig de två böcker som jag påbörjat men inte avslutat - Människans lott av Kari Hotakainen och Slagskämpen av Mikey Walsh.

När jag kommer hem igen har jag några böcker som ligger i att-läsa-högen som jag verkligen sett fram emot att läsa, t ex Bastarden från Istanbul av Elif Shafak och Springa med åror av Cilla Naumann, men visst vore det skönt och avkopplande med en deckare? Känner för en tur till Skottland och ett besök hos Ruth Galloway. Det är ju alltid lika trevligt.

Vad har ni får julläsningsplaner?

bokbloggsjerkan 14 - 17 dec

Hänger på den sista jerkan före jul och svarar på följande fråga:

Vi tar en enkel fråga så här sista gången innan juluppehållet: Vad läser du just idag?

Idag är det vårt första framträdande med kören, så jag sitter här och bankar in de textrader jag är lite osäker på. "You're a bum, you're a punk, you're an old slut on junk ..." har av någon anledning satt sig utan alltför mycket ansträngning ... Gillar verkligen Fairytale of New York!

I övrigt måste jag nog läsa lite inlämningsuppgifter som mina elever har slitit så hårt med och om det blir någon liten tid över fortsätter jag att läsa den brutala skildringen av en romsk pojkes uppväxt på 80-talet i England - Slagskämpen av Mikey Walsh.

Inte riktigt så här min läsning brukar se ut, men omväxling förnöjer! :)

Orken tog slut

Egentligen är jag inte ett dugg julstressad så jag har tid att både läsa och blogga (och för all del även besöka gymmet ...), men slutet-på-terminen-tröttheten ligger tung över mitt huvud så det blir varken det ena eller andra.

Luciadagen till ära satte jag på mig en tomteluva och gick med i personalens (inte alltför skönsjungande ...) luciatåg. På vår skola lussar lärarna för eleverna och inte tvärtom - ett uppskattat inslag! På söndag och två dagar nästa vecka har vi framträdanden med den opretentiösa kören jag är med i. Mycket sång och mindre bokläsning, men sångtexter är ju för all del också värda att läsa och, för den som känner sig manad, analysera.

Lyssnar gör jag mer än läser, just nu till Håkan Nesser och hans Styckerskan från Lilla Burma. När det trots allt blir några sidor lästa handlar det om en romsk pojke som inte vill boxas och dessutom är homosexuell - Slagskämpen av Mikey Walsh.

två gånger frame

Janet Frame var en okänd författare för mig fram tills Excess gav ut två av hennes böcker Ansikten i vattnet och Doftande trädgårdar för blinda. Språket är fantastiskt, jag njuter av formuleringarna, men ... jag kommer aldrig riktigt in i någon av berättelser vilket känns märkligt och lite tråkigt.

Ansikten i vattnet är en slags dokumentärroman om Frames år på mentalsjukhus under 1940-50-talen på Nya Zeeland . Även om jag inte helt orkar ta mig in i skildringen finns det saker som stannar kvar, som ångestskriken vid elchockerna och de hierarkier som fanns på mentalsjukhusen. Olika avdelningars speciella stämningar och hur vissa avdelningar inte visas upp vid "fint besök". De inte alltid så trevliga sköterskorna som på något sätt bekräftar min bild av hur mentalsjukhusen fungerade på den här tiden. Tyvärr orkade jag inte läsa ut den, eftersom jag aldrig riktigt kom in i boken , men jag är glad för att jag läst så mycket som jag gjorde.

Även om jag inte själv blev helt såld på Frame så rekommenderar jag Ansikten i vattnet till alla som vill läsa mer om livet på mentalsjukhus under den aktuella tiden. Det är ett skickligt skrivet tidsdokument och en påminnelse om hur vi inte vill att vård av psykiskt sjuka skall gå till.

Doftande trädgårdar för blinda (en underbar titel!) påbörjade jag, men kom inte särskilt långt. Tror att jag skall spara den till ett annat tillfälle. Två Frame på rad blir för mycket.

(Rec.ex från Pocketförlaget/Excess)

utmaningen tre på tre

Jag var med i utmaningen Tre på tre hos Pocketlover. Den gick ut på att under september till november läsa tre böcker på ett visst tema. Mitt tema var Nordafrika och hur gick det då? Inte riktigt som jag hoppades ...

Jag började med att läsa  Den stulna romanen av Nawal El Saadawi. Tyvärr inte i september, men jag hade ändå gott om tid tyckte jag. Fortsatte med att läsa Min mamma av Tahar Ben Jelloun och den läste jag ut den sista dagen i oktober. Så var det då bara en bok kvar, Analys av ett försvinnande av Hisham Matar, och när jag gick till biblioteket för att låna den visade det sig att den inte bara var utlånade utan att det dessutom var kö på den. Det hade jag inte räknat med. Hann inte få den under november utan jag hämtade den på biblioteket först igår. Synd.

Utmaningen blev alltså inte slutförd i tid, men jag är glad för att jag deltog för Nordafrika har gett mersmak, precis som jag visste att det skulle göra.

tävling hos boktjuven

Bloggen Boktjuven firar ett år och lottar ut valfri bok hos Adlibris. Klart jag vill vara med och tävla! Du också kanske?

eldar och is

På baksidan av Birgitta Stenbergs bok Eldar och is står det om en lärarinna som förälskar sig i en prästfru, en dotter som gör allt för att undkomma fattigdom och om Birgitta som till slut vill berätta hur allt var. Det låter med andra ord precis som en bok för mig. Lite klasskillnader, chans till torp och supande män (något jag av underliga anledningar alltid gillar att läsa om), och en släkt med hemligheter. Visserligen innehåller bok allt detta och lite till, men jag måste säga att boken är en besvikelse. Det blir för lite djup och därmed faller mitt engagemang i berättelsen och dessa personer.

Handlingen i boken går tidsmässigt snabbt framåt. Det blir hoppigt och inget riktigt flyt. Jag kan ha överseende med böcker som hoppar framåt i rask takt, men jag vill känna sammanhanget, och i berättelser som denna ett visst lugn i berättarstilen. När jag läser Stenbergs bok funderar jag ibland varför vissa avsnitt alls är med och ibland känns det som att avsnitten lämnas ouppklarade, som historier utan poäng. (Vill här än en gång skjuta in hur problematisk jag tycker att den självbiografiska genren är.) Får väl erkänna att jag mot slutet läser i raskare takt än vad jag brukar vilket aldrig är ett gott betyg.

Detta var min första bok av Birgitta Stenberg och den gav inte mersmak.

bokbloggsjerkan 7 - 10 december

Den här veckan undrar Annika följande i bokbloggsjerkan:

Finns det någon bok som du på ett eller annat sätt alltid återvänder till? Naturligtvis är det alltid trevligt med en motivering, men så här i juletid kan jag ha visst överseende med om tiden inte riktigt räcker till.

En både svår och lätt fråga (och garanterat ett något babbligt svar ...). Jag läser i princip aldrig om böcker så på det sättet återvänder jag inte till några böcker. Det finns säkert böcker som jag då och då tänker på, men jag kan inte komma på någon på rak arm. Skulle möjligen vara Nessers Berättelse om Herr Roos eftersom jag gärna, och lite smått ironiskt, använder mig av ett visst litet "Tjoflöjt" som Läsdagboken är välbekant med. :) Efter Styckerskan från Lilla Burma kanske även "luguber lunch" kommer att tillhöra mitt vokabulär. Är väldigt förtjust i nesserskt språkbruk.

När jag möblerar om i bokhyllan eller flyttar blir det återvända på ett annat sätt. Jag bläddrar i böckerna, försöker komma ihåg vad de handlade om, vad jag tyckte om dem etc. Förvånansvärt många böcker glömmer jag alldeles bort vad de handlar om så jag skulle säkert kunna läsa om dem och nästa uppleva det som en helt ny läsupplevelse. :)

på hallmattan

Ser ut som att helgen kan bli riktigt trevlig!

kvinnan han älskade

Det är så skönt att läsa enkla böcker ibland. Ni vet sådana där böcker som blir ren avkoppling. Som inte innehåller några pretentiösa försök till att vara samhällsskildrande eller ta upp djupa frågor. Just precis en sådan bok behövde jag nu och det hittade jag i Dorothy Koomsons Kvinnan han älskade. Efter en lite småseg läsperiod har jag längtat lite efter att komma hem och koppla av med Koomsons bok och det är alltid en skön känsla.

Huvudpersonen Libby träffar Jack och blir efter en tid passionerat förälskad i honom och de inleder en relation som snart leder till förlovning och äktenskap. Jack har varit gift tidigare och hans förra fru Eve är som en ständig skugga över dem. Libby och Jack är med om en bilolycka och i samband med det börjar en misstanke sprida sig i Libby. Kan Jack ha arrangerat bilolyckan för att hon skulle dö? Eve dog i en mystisk fallolycka och Libby får reda på att Jack varit misstänkt i utredningen.

Libby tillbringar efter olyckan nästa all tid hemma i huset och av en slump hittar hon Eves gömda dagböcker. I dagböckerna framträder en annan Eve, med ett allt annat än anständigt förflutet och stämningen i boken blir mer laddad.

Boken är som en kombination av vanlig, lättsam roman och spänningsroman. Det är inte fråga om spänning som får blodet att isa, men ändå en väl fungerande krydda i berättelsen. Utan spänningsmomentet hade det i ärlighetens namn blivit en rätt banal historia. Av karaktärerna är det den döda Eve jag tycker bäst om. I hennes dagböcker blir hon mänsklig med alla sina fel och brister och allt hon tvingas göra på grund av omständigheterna och hon är också den enda av karaktärerna som egentligen utvecklas. Frågan är om man inte egentligen skall se henne som huvudperson just därför. Libby, Jack och alla bipersoner förblir mest desamma boken igenom.

Koomson är en författare jag skulle kunna tänka mig att läsa mer av, men bara de stunder då jag behöver något som  är trivsam underhållningsläsning och inget annat (vilket väl i ärlighetens namn är oftare än vad jag kanske vill erkänna …)

(Rec.ex från Norstedts)

dagarna går ... även utan internet!

   

Den dator- och internetlösa veckan i hemmet har förflutit utan större smärta måste jag säga. Jag har läst lite mer än vanligt, varit på teater med några vänner och sett en uppsättning av MacBeth och börjat använda Storytel för mitt ljudbokslyssnande (och är hittills mycket nöjd). Livet och boklivet rullar uppenbarligen vidare, men jag saknar att läsa andra bokbloggares inlägg eftersom jag bara kollar enstaka bloggar via mobilen. Men, å andra sidan så har jag ju en massa intressant inlägg att läsa under helgen. Kul!