bokgeografi 2015

Källa

Jag gör en sista sammanställning av bok- och läsåret 2015 och då handlar det om bokgeografi. Jag har, som alltid, läst mest böcker som utspelar sig i Sverige och det är kanske inte så konstigt eftersom jag enbart läser på svenska och skall jag läsa världslitteratur i någon större omfattning måste det nästan vara i form av en läsutmaning. Utmaning, ja. Det blir ett utmaningsfritt 2016 för mig och lustläsning blir mitt enda fokus. Vi får väl se om det håller hela året eller om det dyker upp någon oemotståndlig läsutmaning framåt sommaren.

Årets läsning har tagit mig till olika platser i Norden, Europa, Nordamerika, Afrika och Asien, men inte en enda bok som utspelar sig i Oceanien och Sydamerika har blivit läst. Sydamerika lockar sällan om jag skall vara ärlig och så hemskt mycket litteratur från Oceanien ges väl inte ut på svenska. Eller? Kanske har jag fel. Nå, jag bekymrar mig nu inte så särdeles mycket över att alla världsdelar inte är representerade. Det kommer nya år och ny chanser! :)

I nedanstående sammanställning har jag räknat in både böcker och enstaka noveller och jag har utgått från i vilket land boken eller novellen huvudsakligen utspelar sig. Min bokgeografi 2015 såg ut så här:

Norden 
Sverige 50 st. Norge + Svalbard 4 st. Danmark 2 st. Finland 1 st. Island 1 st.

Europa
England 17 st. Frankrike 6 st. Tyskland 3 st. Ryssland 2 st. Schweiz 1 st. Spanien 1 st.

Nordamerika
USA 7 st. Kanada 1 st. Guadeloupe 1 st.

Afrika
Marocko 1 st. Egypten 1 st. Botswana 1 st. Sydafrika 1 st.

Asien
Israel 1 st. Japan 1 st. Afghanistan 1 st.

Påhittade länder: 3 st
Mumindalen: 1 st
Många olika länder i samma bok: 1 st

När jag ändå var i gång och räknade på allt möjligt bokrelaterat räknade jag för första gången hur många böcker och noveller som var skrivna av kvinnliga respektive manliga författare. Det visade sig att jag läst något mer av kvinnliga författare än av manliga. För mig är det dock inget som egentligen spelar någon roll. Jag läser de böcker jag vill läsa och varken väljer eller väljer bort på grund av kön. Men, det kan ju vara kul att se statistiken i alla fall. ;)

Böcker/noveller av kvinnliga författare: 65
Böcker/noveller av manliga författare: 46

Nu blir det inte fler sammanställningar av bokåret som gått utan nu blickar jag framåt mot 2016 och hoppas att det blir ett minst lika bra läsår som 2015.

bokslut 2015

Då har det blivit dags att sammanfatta 2015 och det har varit ett år med upp- och nedgångar. Under våren bodde jag i Uddevalla och hatade att bo där, sommaren gick i uppbrottets och separationens tecken och så kom till slut hösten med flytt till Skövde och känslan av att landa och åter bo på en plats jag verkligen gillar. Skakig start, bra slut - så kan man sammanfatta 2015 på det privata planet.

Bokåret då? Ja, med tanke på ovanstående kunde man kanske förvänta sig ett skralt läsår, men icke! Brukar läsa runt 85 böcker på ett år, men i år har det blivit hela 97 stycken. Jag är så himla glad för det, eftersom det är ett tecken på att jag inte tappade bort mig själv mitt i allt stök. Mitt rekord är från 2013, ett år då det mesta flöt på, och  då läste jag 100 böcker. För mig är alltså 97 böcker riktigt mycket! Jag har dessutom och utöver de 97 böckerna läst 14 noveller. Inte illa det heller för att var mig.

När jag gjorde årets sammanställning insåg jag att det är bara att konstatera att jag lyssnar mer och mer på ljudböcker, periodvis är det uteslutande lyssning som gäller. 42 av årets 97 böcker var ljudböcker och då har jag självklart bara räknat de jag lyssnat klart på. Ljudböcker är uppenbart min grej!

Genremässigt ser året ut så här (och jo, det är en mycket generell genreindelning):
Romaner: 55 st
Deckare: 29 st
Ungdom: 4 st
Novellsamlingar: 3 st
Sagoböcker: 2 st
Populärvetenskap: 2 st
Reportageböcker: 1 st
Lyriksamlingar: 1 st

Noveller (enstaka): 14 st

Vad har då varit minnesvärt, bäst, sämst, först, sist? Ja, här kommer listan!

Årets första: Den nya människan av Boel Bermann
Årets sista: Tyrannens barn av Anne-Cathrine Riebnitzsky

Årets ljudbok: Offshore av Aino Trosell
Årets deckare: Dödsstigen av Sara Blædel
Årets ungdom: Onanisterna av Patrik Lundberg
Årets novell: Den blå pelargonen av Agatha Christie
Årets klassiker: Buddenbrooks av Thomas Mann
Årets sämsta: Sno kläder på American Apparell av Tao Lin
Årets positiva överraskning: Kvarnstenen av Margaret Drabble

Årets snyggaste omslag: Paradisbaden av Akli Tadjer
Årets keldjur: Gubbe och katt av Nils Uddenberg
Årets semesterhelvete: All inclusive av Hans Gunnarsson
Årets äventyr: Expeditionen - min kärlekshistoria av Bea Uusmaa
Årets slitna vandringskänga: Vild av Cheryl Strayed
Årets filosofilektion: Mumin och tillvarons gåta av Jukka Laajarinne
Årets tantbok: Akutbjällran av Karin Brunk Holmqvist
Årets andra chans: Britt-Marie var här av Fredrik Backman
Årets klassresa: Gustavs grabb av Leif GW Persson
Årets landsbygd: Finns inte på kartan av Carin Hjulström
Årets klump-i-magen: Det är något som inte stämmer av Martina Haag
Årets kluring: Marr av Håkan Nesser
Årets elaka cheerleaders: Om du vågar av Meg Abbott
Årets reality check: De förklädda flickorna i Kabul av Jenny Nordgren
Årets här-gick-det-visst-lite-fel: Djurens gård av George Orwell
Årets könsordsrabbel: Oscar Levertins vänner av Martina Montelius
Årets goda skratt: God jul av Jonas Karlsson
Årets nervkittlare: Glöm inte att låsa av Elizabeth Haynes
Årets mest lästa författare: Elly Griffiths (4 böcker, 1 novell)

Och så till sist, och i princip utan konkurrens trots att jag läst många bra böcker under året:

Årets bästa bok: Hausfrau av Jill Alexander Essbaum

Nu önskar jag mig själv och alla er andra ett riktigt gott nytt läsår 2016!

tyrannens barn

Årets sista bok blir den danska författaren Anne-Cathrine Riebnitzskys roman med verklighetsförankring - Tyrannens barn. På en gård på den danska landsbygden växer fyra barn upp med en far som bråkar och slår och en mor som är oförmögen att ta hand om dem på grund av återkommande depressioner. Lisa är den av syskonen som vi lär känna bäst eftersom hon fungerar som bokens berättare. Hon är militär och posterad i Afghanistan, precis som hennes bror Ivan. I bokens början kallas de hem på grund av deras lillasyster Marie, till yrket konsertpianist, försökt begå självmord. Den sista av syskonen, Peter, har Lisa inte träffat på länge.

Tyrannens barn är spretigt berättad med ständiga hopp mellan barndomen, nutiden och Lisas tid på olika utlandsposteringar i t ex Moskva och Afghanistan. Jag har inga problem rent berättartekniskt att hänga med i de ständiga tidshoppen, men jag tycker att berättelsen i sig förlorar en del på det. I botten finns en gripande barndomsskildring, men det hackas sönder i onödan och jag vill ibland redigera bort en del lösa trådar. Men, det är lättläst, fängslande och det brutal i hemmet beskrivs utan att vara alltför detaljerat vilket jag uppskattar.

Den svenska titeln gör mig en aning förbryllad. Titeln Tyrannens barn lägger allt fokus på fadern, men när jag läser boken tycker jag att väldigt mycket handlar om modern. Visst är fadern en våldsam man, men moderns passiva hållning gör situationen enbart värre. Hon låter allt pågå, hjälper till och med fadern att slå barnen ibland, och jag tycker hennes handlande är minst lika illa som faderns. På danska heter boken Forbandede yngel och det kan jag tycka är en mer passande titel.

Med denna bok avslutas läsåret 2015 och nu blickar jag framåt mot 2016, men först kommer det att dyka upp ett par årssammanfattningar av 2015 här på bloggen. Det är ju alltid kul att titta tillbaka på sitt läsande och minnas både vad som varit toppen och botten. :)

(Rec.ex från Massolit)

gorsky - en kärlekshistoria

Vesna Goldsworthys roman Gorsky - en kärlekshistoria är som ett titthål in i en annan värld där pengar aldrig är ett bekymmer. Där ryssar och engelsmän lever i absolut lyx och där Londons största bostadshus kan designas av en av världens mest framstående arkitekter och där ett bibliotek med signerade förstautgåvor av Rysslands och västvärldens stora författare är fullt möjligt att skapa. Men bakom lyxen vilar som så ofta något annat, något sorgset. Kärlekshistorier som inte fått lyckliga slut, otroheter, hemligheter. Jag fastnar totalt.

Hela boken är en flört med Den store Gatsby och Goldsworthy har fångat den underliggande melankolin och sorgsenheten. Det är smått oemotståndligt för mig som läsare. Jag vill bara läsa vidare och vidare och till slut är bokens enda problem att den är så kort. Men, samtidigt inte så kort att den känns ofullbordad. Det är bara en riktigt bra bok där vi via Nikola, ett bokhandelsbiträde, får ta del av berättelsen om den ryske oligarken Gorsky. den ryska skönheten Natalia och den välbeställde britten Tom Summerscale. Det är närmast en njutning att läsa en bok där slutet på något vis är oundvikligt, men ändå så starkt.

(Rec.ex från Massolit)

årets julklappsbok

Årets julklappsbok, som ju alltid är något av nobelpristagaren i litteratur, blev Tiden second hand - slutet för den röda människan. Jag har inte känt mig särskilt sugen på att läsa något av Svetlana Aleksijevitj men nu kommer jag förstås att ge henne en chans. Om jag orkar alla 656 sidorna får tiden utvisa ...

God Jul!

God Jul önskar jag er alla! 

Hoppas ni får en fin och fridfull jul. 

paradisträdet

Dan för dopparedan unnade jag mig att börja dagen med att ligga kvar i sängen och lyssna på en julnovell med en gammal favorit - Ruth Galloway. I Elly Griffiths Paradisträdet träffar vi Ruth mitt i julstöket. Hon är en ovan julfirare men nu när hennes dotter Kate finns vill hon ändå göra ett försök med julen. Hon köper julgran för första gången, köper hem julmat och julstädar sitt hus vid saltängarna i Norfolk. Hennes pojkvän Max skall komma på julafton, men innan dess skall hon hinna gå på fest hos bästa väninnan som väntar barn med Ruths chef. Det blir väl inte riktigt så perfekt som hon tänkt sig med julförberedelserna, men som läsare tycker jag allt är trivsamt och mysigt och jag gillade verkligen att träffa Ruth en timme så här i juletid.

novell-helg

Jag har massor av böcker som ligger här hemma och väntar på att bli lästa och det är dessutom en hel massa böcker som jag vill läsa nu, precis nu, och då händer det som alltid händer för mig i liknande situationer: det blir ingenting läst. Jag läser lite här och lite där, men fortsätter aldrig framåt. Eftersom jag ändå snuttläser tänkte jag att det är lika bra att satsa på korta berättelser istället för hel roman, så i helgen har jag läst de novellixer som låg här hemma i att-läsa-högen. Det blev en blandning av klassiker, fakta och mysdeckare.

   

Guy de Maupassant är novellisternas novellist och Pauls flicka är en berättelse om kärlek, både heterosexuell och lesbisk sådan. Jag erkänner att jag höjde något på ögonbrynen över novellens tema och att den kändes så modern mitt i allt tidstypisk.

Diomedes hästar en Agatha Christie-novell om Hercule Poirot som den här gången får ett narkotikafall att lösa. Den var ok, men ingen favorit. I helgens andra Christie-novell, Ett vattentätt alibi, får jag stifta bekantskap med deckarduon Tommy och Tuppence för första gången. Jag gillar dem! Vill absolut läsa mer om Tommy och Tuppence och lära känna dem mer. Fallet de skall lösa var lite lagom klurigt. Det gick att gissa hur det hängde ihop, men underhållningsvärdet var ändå högt. Helgens bästa novell!

Till sist läste jag en novell ur fakta-fyran; Jiroekonomi av Nina Åkestam. Utgångspunkten är en man i Tokyo, Jiro Ono, som sedan många år driver en högt ansedd sushibar med ytterst få sittplatser. Enligt alla ekonomiska teorier är hans sätt att bedriva verksamheten helt fel. Vad innebär det för individen och samhället att bli mer som Jiro, att vara en Jiromänniska? Jag är ingen ekonom, men det är ju alltid kul att få en inblick i något, även om just det här ämnet mest flimrar förbi min hjärna rätt snabbt. Rekommenderar däremot att se de dokumentärer som gjorts om Jiro Ono. Han är en intressant man!  

ett litterärt julbord

Ja, men vi kör väl en enkät till så här innan jul, va? :) Den här gången är det Kajsa som knåpat ihop den och jag har sett den hos t ex Monika.

Julskinkan är ett måste på julbordet. Vilken bok skulle du inte kunna tänka dig att leva utan?
Åh, det är en så svår fråga så här på en gång. Jag vet verkligen inte vilken bok jag inte skulle kunna leva utan. Jag återvänder ju liksom aldrig till böcker, med undantag av några klassiker som jag läst ett par tre gånger (mest av plikt). Äsch, jag får börja med att passa på den här frågan.

Sill, det är nog det på julbordet som delar gästerna i två grupper. Antingen äter man det eller inte. Men man måste ju alltid smaka innan man tycker till, eller hur! Finns det någon bok som du börjat läsa och gillat/ogillat men som efter ett tag helt fått dig att byta åsikt?
Håll i er nu! Första gången jag började läsa Vi måste prata om Kevin av Lionel Shriver tyckte jag verkligen inte om den och jag gav upp. Så, efter en del övertalning från boknördar i min omgivning, gav jag den en chans till. Tur det! Kevin-boken är fortfarande en sådan bok som jag nämner när man skall säga vilken som är den bästa bok man någonsin har läst (en för övrig helt hopplös fråga). Och det där med sill: nej, man måste inte smaka. Det räcker med att titta på eländet och känna doften för att förstå att det där är inte människoföda. :)

Köttbullar är den sak på julbordet som är absolut svårast att få till rätt. Det finns ju lika många köttbullerecept som det finns köttbulletillagare. Så finns det någon bok som du skulle vilja ändra lite i så den passar dig lite bättre?
Hmm ... Kommer inte på någon konkret titel men jag gillar inte böcker som är babbliga eller av andra skäl alltför ordrika, typ prettoböcker av nobelpristagare. Då vill jag redigera. Alltför långa och utdragna miljö- eller personbeskrivningar får mig också att vilja ta fram rödpennan och börja stryka i texten.

Kål kommer i många olika former. Nere i Skåne är det hela tre sorter som serveras: rödkål, grönkål och den mumsiga brunkålen. Vad föredrar du: röda, gröna eller bruna omslag?
Kan det vara en årstidsfråga? Dras kanske lite mer åt vårfräscht grönt under första halvåret och lite mer åt brunmurrigt och rött under andra halvåret? Fast röda omslag är nog aldrig en favorit. Brunt omslag med gröna inslag, kanske?

Sist men inte minst kommer ris a´la maltan. Den där rätten som man inte riktigt orkar äta för man är så mätt. Finns det någon bok som du egentligen skulle vilja läsa men inte riktigt orkar ta tag i just nu?
Tjocka böcker är det som jag aldrig kommer till skott med och just nu har jag en sådan liggande i boktraven; Riken av guld av Margaret Drabble.

Hur ser ert litterära julbord ut?

en handfull vingar - jag ger upp

Jag har kämpat, försökt att få läsningen av komma igång. försökt försjunka i berättelsen, men det funkar inte. Det är något med En handfull vingar av Sue Monk Kidd som inte tilltalar mig. Den känns seg, även om det egentligen är rätt välskrivet och inte alls något krångligt språk. Ändå känns det som att det tar en timme att läsa en sida. Det är nu jag börjar tänka "Jag väntar på filmen istället" och då är det dags att ge upp. I alla fall för mig. Jag tänker ge boken vidare till min kära mor för hon har mycket mer tålamod med de där böckerna som tar tid att läsa och dessutom läser hon gärna böcker som utspelar sig "förr i tiden". Det här blir nog en uppskattad bonus-julklapp och böcker skall väl läsas av de som har vett att uppskatta dem?

(Rec.ex från Norstedts)

vårens önskelista

Jag går just nu mest och längtar efter att det äntligen skall bli vinter någon gång och att de där sju plusgrader och regndis skall ersättas av 7 minusgrader och gnistrande snö, men i bokutgivningens värld är det redan dags att blicka framåt mot vårens böcker. Jag har nu bläddrat igenom katalogen ett par gånger och det är väl inte direkt någon klang- och jubelsång jag utbrister i, men några lockande titlar finns det förstås och säkert finns det guldkorn som jag missat men som andra bokbloggare kommer att läsa och älska.

Min önskelista ser ut så här. Många förlag finns representerade och det tycker jag alltid är roligt. Blir du nyfiken på någon av böckerna? Klicka bara på boken så kommer du förlagets sida där mer info om boken finns.

      

      

      

      
 

även detta går över

Ibland är det svårt att veta vad man skall skriva om en bok. Ni vet, när den liksom inte är bra eller dålig eller något däremellan utan när den bara är. När den låtit en vara i dens värld en stund, möta dess karaktärer, låtit dem flimra förbi, ge sig av igen. Vad skriver man om boken då?

I fallet med Även detta går över av Milena Busquets kan man skriva att Blanca har fyllt fyrtio, fast hon aldrig trodde att hon skulle bli fyrtio. Trettio och åttio, visst, men fyrtio? Dessutom har hennes mamma precis gått bort. De verkar ha haft en bitvis problematisk relation, men Blanca saknar henne ändå. Hon åker med sina barn, sina två ex-makar, sin älskare och några vänner till sommarstället i Cadaqués och måste där, mellan allt som bara är, mellan passion och minnen och mellan alla människor som omringar henne möta sin sorg efter modern.

Jag tycker om språket, stilen, Blanca och bokens stämning. Jag tycker om att boken bara finns hos mig en kort stund, som ett litterärt andetag jag andas in och släpper ut igen. Det är vackert på sitt eget sätt och gott så.

(Rec.ex från Massolit)

adventsenkät

Hittade en enkät hos Bokföring enligt Monika, som i sin tur hittat den hos Johannas deckarhörna och visst är det väl alltid tid för en enkät. :)

Vilka böcker/ vilken bok är den bästa du har läst i höst?
Jag har läst många bra böcker i höst, men bäst har utan tvekan Hausfrau av Jill Alexander Essbaum varit.

Vilken är din favorit-julsång?
Jag är väldigt svag för Adams julsång/O helga natt, och enligt mitt tycke skall det vara en man med pampig röst som sjunger den. Då är det ståpälsvarning!

Vilka böcker planerar du att läsa i december? Har du någon särskild läsning som får dig i julstämning?
Planen är att fortsätta läsa enligt lustprincipen och kanske beta av några rec.ex som blivit liggande. Jag läser sällan böcker anpassade efter årstider eller högtider, så för mig är det nog mer julmusik, adventsljusstakar och förhoppningsvis lite snö som ger julstämning än någon viss bok.

Önskar du dig någon särskild bok i julklapp av tomten, närstående eller dig själv?
Jag räknar med att få en bok av nobelpristagaren i julklapp, men om jag skall vara ärlig kommer jag väl inte direkt att kasta mig över den boken ...

Hårda eller mjuka paket? Vilket föredrar du?
Svårt. Gillar både och faktiskt.

Om du skulle tipsa om en bok att ge bort i julklapp, vilken skulle det vara?
God Jul av Jonas Karlsson är en underbart rolig bok som jag tänker att många skulle igenkänningsfnissa sig igenom så den blir mitt tips.

Glögg eller julmust, om du måste välja?
Definitivt julmust! Jag dricker någon enstaka mugg glögg under december, men längtar sällan efter det. Julmust till julbordet och skinkmackan vill jag dock inte vara utan. Jag dricker aldrig julmust före den 23 december då vi också traditionsenligt äter den första skinksmörgåsen i min familjen. Längtar!

Har du någon bok som du sparat för att läsa under eventuell julledighet?
Jag har sparat Miniatyrmakaren av Jessie Burton till min julledighet. Ser fram emot att läsa den!

Knäck eller Aladdinask?
Knäck! Utan nötter, tack.

Hur gör vi med julpyntet. Får tomtar och gran respass redan efter Annandagen eller plundrar vi på Tjugondagknut?
Jag är mycket sparsam med pyntet, men det lilla som plockas fram brukar jag plocka undan mellan nyår och trettonhelgen. Adventsljusstakarna i fönstren får stå lite längre. Det blir ju så mörkt när man tar bort dem!

tyst i klassen!

Björn Ranelid är en författare och en mediefigurer som omväxlande älskas och hatas av den breda allmänheten. Jag tillhör dem som gillar Ranelid och jag har läst flera böcker av honom, men på något sätt tappat bort honom de senaste åren. När jag så bad en mycket god vän att välja min nästa ljudbok blev svaret "ta en Ranelid!". Har man gett sig in i leken får man leken tåla, så även om jag inte kände mig supersugen på Ranelid läser Ranelid (ja, givetvis har han läst in sina egna böcker, vad annars?) valde jag Tyst i klassen! och började lyssna.

Inledningsvis var jag helt såld. Jag gillar det ranelidska språket och låter det bära mig in i berättelsen. Språket är krumelurigt, metaforiskt och har drag av muntlig tradering med upprepningar och stående epitet som "den tunglöse Hektor". Att Björn Ranelid själv läser upp texten ger den extra dimension som detta språk behöver.

Handlingsmässigt befinner vi oss i det allra fattigaste kvarteret i Malmö. Området består av några tvåvåningshus med nödbostäder som byggdes på 1920-talet och av smått oförklarliga skäl fick stå kvar ända in på 60-talet. Här bor familjen Lilja, med mamma Karin som föder sex söner och gör så gott hon kan i den knappa tillvaron och pappa Oscar som super och slåss men i alla fall har ett jobb som gårdskarl. Det är inget lyckligt hem och barnen far så illa att de tar till olika desperata metoder för att hantera sin skräck och olycka. Till familjen Lilja kommer också den lilla flickan Kristina. Hon är resultatet av en förbindelse mellan en fin herre och en kontorsflicka och Karin tar på sig att uppfostra henne som sin egen. Kristina blir på många sätt ljuset i familjen (även om Hektor är den som vinner mitt hjärta). Hon är studiebegåvad och talar som ingen av de andra. Hon blir akademiker och präst, men ens uppväxt finns alltid kvar och lämnar spår, så även för Kristina.

Jag är mycket förtjust i den här typen av arbetarlitteratur och jag tycker arbetarlitteratur är rätt genrebeteckning för denna bok. Det är viktigt för oss alla att inse att Sverige är segregerat både i dåtid och i nutid och Ranelid berättar med stor respekt och mycket hjärta om dessa fattiga människor i kvarteret som kallades Hollywood i folkmun. Vad jag inte är beredd på är att det skall visa sig att Ranelid varit klasskamrat med Kristina Lilja och att han därför själv dyker upp i berättelsen. Det är dock inget som stör eftersom han inte på något sätt gör sig själv till huvudperson. Det är något annat som stör och får mig att successivt tappa intresset. Jag är inte så intresserad av Kristinas vuxna liv och hennes gärningar. Det blir lite tråkigt och jag tappar lyssnarfokus. Det är lite synd för innan jag når den delen av boken tycker jag att det här är riktigt, riktigt bra och jag lyssnar engagerat på familjen Liljas liv och vedermödor och funderar väldigt mycket kring klass, språk, socialt arv och vår egen svenska samhällssyn där vi så ofta glömmer underklassens historia och hur skevt det blir när vi gör det. Det blir således ett blandat betyg för Tyst i klassen!, men jag är glad att jag hittat Ranelids författarskap igen, även om det inte var min egen förtjänst. :)

christie i december

  

Jag längtar så efter jul och ledighet! Tolv dagars ledigt får jag och det skall bli så skönt, så skönt, så skönt! Just nu känner jag mig både jobbtrött och lästrött och allmäntrött. Det blir en del ljudbokslyssnande, men läsa tjocka böcker själv blir det inte mycket av. Ett par noveller har jag dock tagit mig igenom och när Agatha Christie är författaren är det förstås mysläsning vi pratar om. Varken Den blå pelargonen eller Döden i floden är på något sätt djupsinnigt eller nydanande (inte ens för sin tid tror jag), men det är småputtrigt brittiska på den där oemotståndliga sättet som gör att man bara mår bra. Så klart jag gillade dem! Tur att jag har två Christie-novellixer kvar att läsa i decembermörket.