hjärtats mörker

I Jonas Moströms tredje bok med polisen Johan Axberg i huvudrollen hittar ett par pojkar en död kvinna i skogen och berättelsen är igång. Ledtrådarna i fallet är få och en röd Golf är i princip det enda polisen har att gå på inledningsvis. Fallet rullar inledningsvis på i ett långsamt tempo och faktiskt så är det lite väl långsamt för min smak. Parallellt med mordet följer vi Johans kompis Erik Jensen och hans fru Sara som kämpar med ett äktenskap som gått i stå. Sara är arbetslös och även om hon kommer på en och annan intervju tycks det vara hopplöst svårt att få ett nytt jobb. För att inte deppa ihop fullständigt bestämmer hon sig för att åka på skrivarkurs i Frankrike. Väl där har hon en affär som skall visa sig vara ett mycket stort misstag.

Hjärtats mörker är en dussindeckare vilket innebär att jag snart har glömt den, men att det funkade hyfsat för stunden. Moström är en hyfsad karaktärsskildrare och när väl de olika trådarna i boken börjar vävas ihop växer berättelsen och blir både smått obehaglig och lite spännande. Funkar som avkopplande semesterläsning, men inte mer än så alltså. Moströms serie om psykiatrikern Nathalie Svensson är klart bättre än den om Axberg och Jensen så jag lägger nog ner den serien nu och håller mig till Svensson framöver. Där är både del 1 och del 4 olästa för min del.

finsk sommar

Det var inte meningen att jag skulle ha någon läsutmaning i sommar med flytt och sånt att stå i, så istället är det böckerna här hemma som skall läsas och inga nyinköp får göras. Men, bland böckerna i boktraven så visade sig finnas om inte en utmaning så i alla fall ett tema - finsk sommar kallar jag det!

Alla de här böckerna har finländska författare och är inköpta på Bokmässan, på bokrean och troligen något "köp 4 betala för 3"-erbjudande på pocket i okänd bokhandel. Sommarön av Eva Frantz läste jag under Kristi Himmelsfärdshelgen och med tanke på det strålande solsken som var då räknar jag in den i sommarens läsning. Ljuset bakom ögonen av Tommi Kinnunen blev läst igår.

Karin Erlandssons Missdåd ser jag fram emot att läsa eftersom jag tyckte så mycket om Minkriket av henne. Rikka Pulkkinen blir en ny författarbekantskap och vi får väl se om Gränsen är en bok för mig. Onda boken blir min andra bok av Kaj Korkea-aho och även där finns vissa förväntningar eftersom jag tyckte att Se till mig som liten är var en så stark debut. Till sist en riktigt hyllvärmare som legat där några år och aldrig blivit prioriterad. Kanske är det sommaren 2017 som jag äntligen skall ta tag i läsningen av Vådan av att vara Skrake av Kjell Westö. Jag har tidigare lyssnat Hägring 38 som var Radioföljetong för några somrar sedan och fastnade för den berättelsen. Hoppas gilla även denna bok av Westö. 

Hur är det med er sommarläsning? Några oväntade utmaningar eller teman som smugit sig in? 

ljuset bakom ögonen

Tommi Kinnunens debut Där vägarna möts gick rakt in i mitt hjärta och jag hade därför rätt höga förväntningar på Ljuset bakom ögonen där vi åter en gång får följa familjen som visade sig ha en hel del hemligheter i Där vägarna möts. Levde då uppföljaren upp till förväntningarna? Nja ... Den har en rätt lång startsträcka och jag har på ett helt annat sätt än i första boken en favoritkaraktär - Helena. Det är i min värld ett minustecken, men det betyder inte att boken i sig är dålig. Den är bara inte riktigt lika bra som debuten.

I Ljuset bakom ögonen är det Helena som är den ena huvudpersonen. Hon är blind från födseln och skickas som nioåring till Helsingfors för att gå i en skola för blind. Det är femtiotal och den som har en funktionsnedsättning blir bemött med en rad fördomar och skolan är i princip lika fördomsfull som resten av samhället och har bestämda uppfattningar om hur de blinda skall bete sig och vilka yrken de kan ha som vuxna. Helena lär sig sakta hanterar storstaden och att orientera sig i den och hemtrakten blir alltmer avlägsen. Hon träffar så småningom Kari, mannen som hon också gifter sig med. Det är dock ett äktenskap som inte skall bli helt problemfritt och det skall också visa sig att både Helena och Kari har hållit en hel del hemligt.

Den andra huvudpersonen är Tuomas, Helenas brorson, som också skall lämna hembygden och flytta söderut, ungefär fyrtio år efter Helena. I Tuomas fall handlar det om en längtan efter att hitta ett sätt att leva där han kan vara sig själv. Hans hemlighet har andra i hans familj brottats med före honom, men tider förändras och  i detta fall är det till Tuomas fördel.

Kinnunen har ett sparsmakat språk och berättar emellanåt närmast fragmentariskt samtidigt som han hoppar friskt i tiden och mellan olika personer. Det funkar oväntat bra, men det kräver samtidigt att jag som läsare verkligen är närvarande i min läsning, något som jag väl får erkänna att jag brottas med emellanåt. Efter en lite långdragen inledning växer berättelsen och jag blir mer engagerade i den. Ser hur dåtid kastar skuggor in i framtiden, hur socialt arv alltid spelar roll, hur den tid vi råkar födas och leva i påverkar våra möjlighet och val. Sådant tilltalar mig alltid. Men, om jag får önska något så är det att Kinnunen ändå överger denna familj nu och satsar på något helt annat. Jag vill gärna läsa mer av honom, men inte nödvändigtvis ännu en del i denna släktkrönika.

(Rec.ex från Norstedts)

majken minröjare

Det tog lite slut på energin här. Imorgon jobbar jag hemma och gör min sista arbetsdag på nuvarande ställe. Semestertröttheten har slagit till rejält kan man säga och jag känner mig helt mosig i huvudet och läsa böcker funkar dåligt då hjärnan inte riktigt orkar registrera vad som står. Men, ge mig en riktig sovdag och jag är på gång igen! Givetvis kan jag inte låta bli helt att konsumera litteratur - det finns ju ljudböcker! Och, när jag känner mig som jag gör nu är det utmärkt att vända sig till min litterära guilty pleasure - Karin Brunk Holmqvist.



I Majken minröjare är precis allt som det brukar i Brunk Holmqvists böcker, det vill säga att det finns en nervös tant. en smålustig gubbe, ytterligare några äldre landsbygdsfigurer som kämpar med sitt och är  nyfikna i varierad grad samt fortfarande kallar datorer för apparater och knappt tycks veta vad en mobiltelefon är. Den här gång har ett barnbarn i gymnasieåldern slängts in i mixen och tillför väl en del och en av personerna i boken lämnar faktiskt Skåne och tar sig till Bornholm.

Jag har läst alla böcker som Brunk Holmqvist skrivit men i takt med att min egen mor blir mer och mer i samma ålder som de hon karaktärer hon skriver om i sina böcker tappar de alltmer i charm för mig. Det är liksom inte trovärdigt att någon som är runt 70 år knappt vet vad en mobil och en dator är. Att de inte kan vara mycket osäkra användare (dit hör min kära mor) är en sak, men helt borta är de knappast. Det är nog dessutom få eller ingen av dem som skulle finna det konstigt att barnbarnet vill ha nya gympadojor och på allvar föreslå sockiplast. Men, något litet underhållningsvärd har fortfarande hennes böcker, särskilt när hjärnan behöver underhållning utan att behöva anstränga sig.

domaren

Jag håller sakta men säkert på att beta av att-läsa-högen här hemma och igår ägnade jag dagen åt att läsa Domaren av Ian McEwan. En bok som jag spontanköpte på Bokmässan för ett par år sedan efter att ha stannat till vid något monterprogram och blivit nyfiken. 

Domaren i fråga är Fiona Maye som närmar sig sextio år och har ett långt äktenskap i bagaget. Boken börjar med att Fionas make meddelar att han vill ha en affär med en ung statistiker. En passionerad, extatisk kärleksaffär innan han blir alltför gammal. Här skulle man kunna tro att detta blir en skilsmässoskildring med ett antal uppslitande scener staplade på varandra. Så blir det inte. Medan maken berättar om sina planer är Fiona hela tiden halvt fokuserad på sitt arbete. Lagen är hennes allt, särskilt sedan barn uteblivit, och hennes specialitet är familjerätt med moraliska dimensioner och hon har dömt i svåra fall som handlat om såväl skolgång för en ultra-ortodox judisk flicka till huruvida två siamesiska tvillingar skall separeras eller inte. 

Det som är bokens bärande fall är dock det om en ung man som är medlem i Jehovas Vittnen. Han är bara några månader från att bli myndig och svårt sjuk i leukemi. Behandlingen skulle innebär blodtransfusion något som hans och föräldrarnas religion förbjuder. Det blir därför upp till Fiona att besluta om sjukhuset med domstolens hjälp skall kunna behandla honom mot hans vilja eller om hans religiösa övertygelse skall få styra. Det är ett fall med en hel del intressant etiska dimensioner och därför förvånas jag något över hur lite plats fallet ändå får i boken. När det hela är avgjort tappar berättelsen nämligen farten och från att ha varit riktigt briljant periodvis blir den bara vanligt bra. Det gör mig lite besviken, men samtidigt är det kanske petigt för McEwans berättandet håller egentligen hög kvalitet från första till sista sidan och kanske är det en sådan där bok som kommer att stanna kvar i minnet längre än vad jag tror.

kvartalsrapport

Ja, men, hur gick det här till då? Nu har det gått tre månader till av detta år och det känns verkligen som att det bara sa svisch och som att det enda jag gjort är att jobba och söka nya jobb. Nytt jobb och ny lägenhet är nu fixat och jag är så nöjd och glad. Bara att ägna delar av sommaren till att flyttpacka (igen!) alltså ...

Läsningen då? Det har blivit pyttelite mer läst jämfört med årets första tre månader, men jag ser ändå en positiv trend för ljudbokslyssnandet har inte varit riktigt lika intensivt, vilket betyder att jag äntligen läser pappersböcker igen. Hurra för det! Jag hade ett stim av tråkiga böcker som, precis som förra kvartalet, drog ner min läslust och läshastighet ett tag. Jag måste helt enkelt bli ännu bättre på att ge upp böcker som inte tilltalar mig. Totalt antal lästa böcker (om jag bara räknar utlästa) under april - juni blev 18 stycken vilket är två fler än under första kvartalet - alltid något!

Jag tycker som bekant att det är lite kul att hålla kolla på vart i världen jag befunnit mig tack vare läsningen och så här har det sett ut de senaste månaderna:

Länder där böckerna utspelar sig:
Sverige (7 st)
USA (2 st)
Finland (1 st)
Norge (1 st)
England (1 st)
Irland (1 st)
Italien (1 st)
Kenya (1 st)
Mexico (1 st)
Australien (1 st)
Rymden (1 st)

Genre
Roman/kortroman: 11 st
Deckare/spänning: 5 st
Självbiografi: 2 st

Land- och världsdelsmässigt tycker det är en rätt god blandning och jag besökte för ovanlighetens skull tre klart underrepresenterade delar av världen: Latinamerika, Afrika och Australien. Föga förvånande är det dock diverse platser i Sverige som toppar listan. Genremässigt bjuder kvartalet inte på några större överraskningar, men två självbiografierna hör kanske inte till vanligheterna.

Format
Ljudbok: 8 st
Inbundet: 5 st
Pocket + storpocket: 5 st
E-bok: 0 st

Kolla! Ljudböckerna har fått konkurrens! Det känns bra. Inte för att ljudbok är dåligt, men jag mår bra av att läsa för egen maskin så att säga. Och notera gärna hur jag nu sakta men säkert har börjat beta av min pockethög. Det tar sig så att säga!

Till sist och helt traditionsenligt i kvartalsrapporten några om kvartalets höjdpunkter.

Bästa roman: Blybröllop av Sara Paborn
Bästa deckare/spänning: Nässelvrede av Solveig Vidarsdotter och Sommarön av Eva Frantz

Nu får vi se vad sommaren och den första höstmånaden tar mig med på för litterära äventyr. Hoppas att både jag och ni andra får många fina lässtunder under lov och semestrar!
____________________________________________________________
Lästa böcker april - juni
17 En sax i hjärtat av Marie Bengts
18 Pomologen av Vennersten/Sigurd
19 Love Warrior av Glennon Doyle Melton
20 Blybröllop av Sara Paborn
21 Nässelvrede av Solveig Vidarsdotter
22 Hetta av Jane Harper
23 Den ökända historien om Frankie Landau-Banks av E. Lockhart
24 I väntan på Doggo av Mark B Mills
25 Sommarön av Eva Frantz
26 En bön för de stulna av Jennifer Clement
27 Och varje morgon blir vägen hem längre och längre av Fredrik Backman
28 Brajabiblioteket av Per Berg
29 En tiger för en ängel av Anne B Ragde
30 Svålhålet av Mikael Niemi
31 Vinter i drömhuset av Meave Binchy
32 Jag sprang med kenyanerna – hemligheten bakom världens snabbaste löpare av Abharanand Finn
33 Tills något annat tar vid av Agneta Vorberg
34 Det förlorade barnet av Elena Ferrante

Gav upp

Här är jag nu av Karen Campbell

Tiden är inte än av Ellen Boardy

Utmarker av Arne Dahl

Tvåhundrasjuttio sekunder av Kajsa Franchell

det förlorade barnet

Så har jag då lyssnat klart på fjärde och sista boken i serien som skapat Ferrantefeber i Sverige. Vi har nu kommit fram till medelålder och åldrande och Elena och Lila är i trettioårsåldern när boken startar. Jag erkänner att jag efter tredje boken var lite trött på denna neapelkvartett, men Det förlorade barnet är ett väldigt värdigt avslut.

Boken vindlar fram genom åren och det är ett myller av händelser och människor. Det jag tycker allra bäst om i boken är att Lila åter få ta mycket plats. Hon behövs på något sätt där bredvid Elena - de är som två motpoler som dras till varandra även om det kanske varken är en jämlik eller sund vänskap alla gånger. Elena blir tillsammans med Nino som hon ju älskat ända sedan tonåren. Det är en relation som på något sätt är predestinerad att gå i stöpet, men den är ändå intensiv och oundviklig. De får ett barn tillsammans och ungefär samtidigt får även Lila ett barn. Det för de gamla väninnorna ännu närmare varandra, men säg den lycka som varar.

Det är svårt att sammanfatta Ferrantes böcker för de innehåller på något sätt allt och inget och gärna samtidigt. Som läsare måste man bara flyta med för Ferrantes berättarstil pendlar mellan glimrande avsnitt då man förlorar sig helt i berättelsen till avsnitt då romanen närmast är ett oväsentligt ordflöde. Hade jag läst pappersböckerna så hade jag nog aldrig orkat igenom alla fyra böckerna, men Odile Nunes uppläsning har varit en fröjd i sig att ta del av så jag har njutit och kämpat med dessa böcker med hennes röst i öronen. Jag är glad att jag tagit del av Neapelkvartetten och alla livsöden i dem, men samhällsperspektivet och skildringen av förhållandena i kvarteret i Neapel är det som intresserat mig mest bortsett från Elena och Lilas relation. Enligt mig är första boken, Min fantastiska väninna, fortsatt den bästa i serien, men fjärde boken, Det förlorade barnet, knyter samman allt på ett sätt som gör att serien känns fullbordad. Nu är det över.

bokbloggsjerka 30 juni - 3 juli

Fredag = jerka!

Vem tycker du är Sveriges bästa författare (just nu, eller genom tiderna)?

Vilken hopplöst svår fråga denna vecka. Jag är ju fullt medveten om att jag inte läser böcker med den allra högsta litterära värdet så då går ju den typen av författarskap bort för mig, trots att de säkert rent litterärt är bäst. Vad nu bäst är. Det är ju en definitionsfråga. Men, om jag nu ändå skall försöka ge någon slags svar så får det bli utifrån författare vars böcker jag alltid/oftast ser fram emot att läsa när de kommer ut med något nytt. Till dem hör till exempel Håkan Nesser, Marie Hermanson och Cilla Naumann. Ingen av dem kan förstås anses vara Sveriges bästa författare, men det är i alla fall författare som går hem hos mig. 

midsommarläsningen

Midsommarens långhelg är till ända och jag har faktiskt fått oväntat mycket läst. En påbörjad bok blev utläst och idag har jag suttit i läsfåtöljen och slukat en hel bok - det var länge sedan sist!

Min relation till löpning är följande: Jag springer inte. Inte ens till bussen. Jag tar nästa buss hellre än springer. Men, det hindrar mig inte från att med litteraturens hjälp ta del av en hängiven löpares upplevelser. Boken Jag sprang med kenyanerna. Hemligheten bakom världens snabbaste löpare är Adharanand Finns dokument över tiden då han tillsammans med sin familj lämnar England och livet som en småmullig medelålders motionslöpare för att under ett antal månader bosätta sig i Kenya med ett enda syfte: ta reda på hemligheten bakom de kenyanska löparundret och till på köpet lära sig att springa som en kenyan. En herrans massa löpträning blir det, en hel del funderande på barfotalöpningens vara eller inte vara, men också en inblick i samhället och mentaliteten och det är det som gör boken läsvärd för min del - oväntat läsvärd faktiskt. Att allt mitt tittande på friidrott genom gjort att en hel del namn på långdistanslöpare klingar bekant är en annan rolig upptäckt.

Kristin och Marie är systrar, men har helt tappat kontakten med varandra. Kristin valde att lämna sin arbetarklassbakgrund genom att utbilda sig till jurist och gifta in sig i de fina salongerna. Marie bor kvar i Landvetter och eftersom hon tröttnat på sitt jobb som barnskötare har hon gått lite ekonomikurser och börjat söka nytt jobb. Kristin är inte heller nöjd med sitt advokatjobb och har sedan ett halvår tillbaka tjänstledigt för att testa livet som keramiker. I vartannat kapitel får vi följa Maries respektive Kristins liv under en period då förändring står högst upp på bådas önskelista, men det är också en period av äktenskap i kris och behov av stöd och tröst. De kämpar båda med sitt (och inte minst med föräldrar och svärföräldrar) och plötsligt och oväntat korsas deras vägar. Tills något annat tar vid av Agneta Vorberg är lättläst och snabbläst och i ärlighetens namn många gånger närmast stereotypt, men just i dag tyckte jag den var en alldeles utmärkt verklighetsflykt så jag läste den från pärm till pärm medan jag klunkade i mig ett par riktiga baljor java.

trevlig midsommar!

Trevlig midsommar önskar jag er alla! 

vinter i drömhuset

Vissa böcker är verkligen feelgood i ordets rätta bemärkelse och det gäller i allra högsta grad för Vinter i drömhuset av Meave Binchy. Det är så mycket värme i livsödena vi möter i den här boken att det nästan blir som en må-bra-överdos ibland, men helt ärligt kan det vara skönt med den typen av läsning emellanåt under tågpendlingen.

Bokens huvudperson är Chicky Starr som i sin ungdom träffar en amerikan, gifter sig med honom och flyttar till USA. Det skall dock inte bli någon livslång kärlekssaga även om många hemma på Irland tror att den höll betydligt längre än vad den i verkligheten gjorde. När Chicky väl återvänder till Irland är det för att ta över systrarna Sheedys hus Stone House i hennes födelsestad Stoneybridge. För pengar hon sparat ihop i USA skall hon rusta upp huset och starta en liten hotellrörelse för människor som vill undkomma storstaden och andas friskluft vid irländska Atlantkusten. Personalen hon anställer på hotellet har alla kopplingar till Stoneybridge och är i behov av nystart. När gästerna anländer till den första veckan hotellet är öppet är det en brokig skara, alla med sin historia och anledning till att ha sökt sig till det avlägsna Stone House.

Boken är upplagd så att vi får ta del av allas liv i egna kapitel och var och en av dem är intressant i sig vilket gör att boken hela tiden känns ny och intressant, och man behöver aldrig oroa sig för att något inte skall lösa sig till det bästa för det gör det förstås. Kanske låter det förutsägbart, men det tycker jag egentligen inte att det är för de olika personernas liv skiljer sig verkligen åt och jag tycker om att läsa om dem alla, men allra mest tycker jag om att läsa om Chicky själv. En liten varning vill jag dock utfärda när det gäller Vinter i drömhuset: Stone House är extremt lockande! Man vill leta upp det fiktiva huset och checka in omedelbart och jag som inte har något till övers för vandringar och promenader vill snöra på mig kängorna och ge mig ut i det irländska landskapet och bara ta in allt i ett enda andetag. Ett gott betyg i sig till en bok!

svålhålet

Förra helgen var jag hemma hos goda vänner som började prata om boken Svålhålet och hur de hade skrattat högt i bilen när det lyssnade på Mikael Niemis författaruppläsning av den. Jag som dissade den redan när den kom för en massa år sedan eftersom ordet "rymden" figurerade redan på framsidan blev så nyfiken att jag inte kunde låta bli att lyssna på den - och visst är den rolig!

Innehållsmässigt är den svår att beskriva. Det är en rad korta berättelser utan egentligt sammanhang som tar oss läsare med på det ena underliga äventyret efter det andra. Här finns Kurt-partiklar, stenar som lever, möjligheten att frysas ner och på köpet få de mest märkliga erotiska drömmar. Här finns det intergalaktiska vattenhålet Svålhålet där universums alla livsformer super sig packade på vad helst som funkar för just dem. Det är hejdlöst och när det är roligt är det riktigt roligt. Ibland blir det dock nästan mest svammel, men det är underhållande det med. Att Niemi själv har läst in boken är en stor fördel - den tornedalska humorn gör sig förstås bäst med tornedalsk dialektklang. 

Söker du efter några timmars ren underhållning av det absurda slaget - lyssna på Svålhålet! Det är en rolig upplevelse!

en tiger för en ängel

Barndomsskildringar är en genre jag alltid förhåller mig lite ambivalent till. Det är något lockande med dem, men samtidigt kan barnperspektivet ibland bli för mycket för min smak. Anne B Ragde lyckas dock hitta en bra balans på det mesta i sin bok En tiger för en ängel och på det stora hela tycker jag om att lyssna på den.

I En tiger för en ängel möter vi Lotte, ett barn på åtta år som längtar hela året efter sommarlovet som hon tillbringar på sin farmor och farfars gård i Perlevik, belägen vid en fjord längre neråt landet från Lottes hemstad Trondheim sett. Den här sommaren lyckas dock inte vardagens hålla sig helt på avstånd utan den kastar sina långa skuggor över sommarens lata dagar. Under året har föräldrarna skilt sig, pappan flyttat ihop med en ny kvinna och hennes barn och Lotte bor kvar med sin mamma som har det ekonomiskt knapert.

Det skrivs aldrig rent ut i boken, men det går genom tidsmarkörer och synen på skilsmässa att gissa sig till att det är någonstans i 60-talet vi befinner oss. Skilsmässa är inte riktigt accepterat än och att var skilsmässobarn är än mer komplicerat än idag, kanske särskilt för ett känsligt barn som Lotte. Det blir ju inte lättare av att pappan helt tycks ha glömt Lotte. Här finns faktiskt ett par scener som är rent förfärliga och jag kan som läsare riktigt känna Lottes förvirring och smärta när fadern markerar avstånd.

Jag tycker om att Ragde valt en lite mer driven berättarstruktur och att jag som läsare kastas mellan händelser från året som gått och realismen i det, till sommaren som pendlar mellan lyckan och tryggheten i att hjälpa farmor på gården och svärtan i det som tränger sig på. Kanske att det ibland, i alla fall i ljudboksversionen, blir lite väl många hopp, men heller det än rak kronologi i just den här boken. I En tiger för en ängel finns också drag av vad som närmast kan liknas vid naturromantik, men som ändå passar så väl in och som ger berättelsen ett extra skimmer.

Ja, som ni hör är detta en rätt fin ljudboksupplevelse och även om den kanske inte stannar kvar så länge i minnet så är det ändå en bok jag rekommenderar som sommarlyssning för den fina tonens skull.

bokbloggsjerkan 9 - 12 juni

Helg och dags att svara på jerkan igen:

Vilket är ditt tidigaste och/eller starkaste minne av böckernas underbara värld?

Jag vet inte exakt, men tidiga minnen består av att någon av mina föräldrar läser saga för mig och min lillebror. Andra tidiga minnen handlar om besök på biblioteket. Jag älskade att gå till bibblan. Bläddra bland bilderböckerna i backarna och allt som oftast låna hem samma favoritbok. Jag bläddrade också i serietidningar innan jag kunde läsa och låtsasläste med hjälp av bilderna. Ja, vilket som är tidigast eller starkast vet jag inte, men någon form av kärlek till berättelser har alltid funnits där tycks det. :)

brajabiblioteket

Det lilla filialbiblioteket i den slitna miljonprogramstadsdelen hotas av nedläggning. Utlåningssiffrorna pekar brant nedåt och nu har filialchefen Tore fått tre månader på sig att vända trenden. Lyckas han inte kommer biblioteket att stänga. Tore ber sina anställda att tänka ut aktiviteter som på något sätt kan få folk att strömma till bibblan. Titeln Brajabiblioteket avslöjar i sig vad lösningen blir. Tore och bibliotekarien Karl, som är bokens huvudperson, börjar odla marijuana i en bortglömd del av magasinet och genom kampanjen "rekommenderade böcker" ser det till att utlåningssiffrorna skjuter i höjden samtidigt som låntagarna får en joint för besväret. Det hela är förstås dömt att i slutändan avslöjas, men på vägen dit gör Per Berg sitt bästa för att roa läsaren.

Jag skriver sitt bästa för Per Berg lyckas väl sådär om jag skall vara ärlig. Boken är bara på 150 sidor och ändå känns den för lång och det beror mycket på att berättelsen går i stå i mittpartiet. Jag anar att boken är skriven som en slags kritik mot att bibliotekens funktion i samhället i många politikers ögon endast kan mätas i antal utlånade böcker, men på något sätt tycker jag att boken blir för ansträngd i sin rolighet och då faller också budskapet en aning.

Den här långhelgen har jag läst två kortromaner och ingen av dem har varit någon klang och jubel-fest tyvärr. Jag brukar annars gilla kortromaner, men ibland väljer man förstås fel böcker för den egna smaken. Nu kastar jag mig rask över nästa bok i högen och hoppas den är bättre.

(Rec.ex från North Chapter)