höstens böcker

Så har jag då äntligen bläddrat igenom höstens böcker och uppdaterat mig på utgivning. Som vanligt är det ingen brist på vad som lockar till läsning och typ så här ser min önskelista ut:

   

    

   

   

 

jag bekänner att jag ger upp

Jag bekänner av Jaume Cabré är alldeles säkert en riktigt bra bok (det brukar böcker från Nilsson förlag vara), men för mig är detta ogenomträngligt. Varje gång jag sätter mig för att läsa suckar jag och tänker "bara si och så många hundra sidor kvar". Det förstör hela läsupplevelsen och jag kommer aldrig in i boken. 858 sidor är helt enkelt alldeles för många för en tegelstensfobiker som jag.

Någon som läst? Borde jag fortsätta?

inredning = bokhyllor

Ta fyra Billy i varierad grad av slitning och solblekning, proppa dem fulla med böcker och simsalabim så har hemma-känslan och lugnet spridit sig! 

Nu skall jag bara fixa till läshörnan också så är allt som det skall och läsningen kan återupptas. Blir bra det här! 

flyttpaus

Det är lite flyttpaus här på bloggen några dagar. Flyttlasset gick i fredags och jag skall nu försöka komma i ordning i nya bostaden som förresten är alldeles, alldeles underbar och jag trivs redan superbra i den! Blir inte så mycket läst just nu, mer ställa bokhyllor på plats och fylla dem med böcker. Jag klagar verkligen inte på den sysslan! :)

de oroliga

  

Ok, jag var skeptisk. Tveksam till att överhuvudtaget lyssna på De oroliga eftersom jag har så svårt för det här med när kända människors barn skall skriva om sina föräldrar. Men, det här är ju trots allt Linn Ullmann, en författare vars tidigare böcker jag alltid tyckt om och som jag vet kan skriva riktigt bra. Det här är inget undantag. Det är faktiskt alldeles lysande inte bara ibland utan mest hela tiden.

Det är en skildring av en flicka och hennes föräldrar där flickan inte trivs med att vara barn och föräldrarna inte riktigt förmår vara vuxna. Fadern, den kände regissören, är frånvarande större delen av året men på somrarna är flickan hos honom på Fårö. Om resten av året hos modern är lite hipp som happ vad gäller struktur och regler är somrarna in inrutad tillvaro där allt följer sin bestämda rytm och där sittningarna med fadern är flickans bästa sätt att få en relation till honom.

Egentligen finns det hur mycket som helst att säga om innehållet i denna bok. Det är ju verkliga människor, riktiga minnen, verkliga inspelningar och allt strömmar mot mig som läsare, eller i mitt fall lyssnare. Jag har fått höra att det är oväsentligt att det handlar om Ingmar Bergman, Liv Ullmann och deras dotter Linn, men jag tycker det är allt annat än oväsentligt. Det här är inte vilken familj som helst och livet som skildras är intimt förknippat med att de är just dessa personer som är involverade. För mig var det först ett hinder ("åh, nej, ännu en som skall göra upp med sin mor och far!") men att se de verkliga personerna framför mig blir nödvändigt. Det är bara då som berättelsen kan komma så nära som den ändå gör. Det är bara då som det kan bränna till, för det gör det ibland. Det finns scener som är verkligt känslosamma och som i ren fiktion nog inte hade kommit mig lika nära.

Förutom att det här är en mycket välskriven bok som faktiskt är värd all uppmärksamhet och hyllningar den fått vill jag också ge en eloge till Sveriges Radio och deras produktion av denna som Radioföljetong. Marie Richardsson gör som alltid en mycket bra inläsning, men även Sten Ljunggren gör en mycket bra insats som den gamle regissören på de utdrag ur inspelningarna som Linn Ullmann gjorde med sin far strax innan hans död. De korta musikstycken som finns insprängda i varje avsnitt av följetongen blir en tid för reflektion och vila. Jag tycker mycket om den här Radioföljetongen på alla sätt som ni förstår och rekommenderar den varmt till alla och envar.

missdåd

Åh, den här finska sommaren har verkligen visat sig vara en hit! Senast utlästa bok är pusseldeckaren Missdåd av Karin Erlandsson. Vi tas med till en österbottnisk småstad där Sara, som precis gått ut journalisthögskolan, fått sitt första jobb. I staden bor Saras pojkvän, stallägaren, som hon nu äntligen skall få tillbringa mer tid med. Sara börjar i midsommartid och åker på uppdraget att rapportera från traktens olika dansbanor och får med sig fotografen Oskar ut i midsommarnatten. Det trista och typiska lokaltidningsuppdraget skall dock senare på kvällen bytas mot ett upphittat lik och där har ni hela upptakten till Erlandssons roman.

Jag tycker så mycket om att läsa den här boken! Här finns småstadens instängdhet och trygghet på en och samma gång. Folks hemligheter och tystnad. Tanten som kan se hela centrum från sitt fönster och som har koll på de flesta och det mesta. Att hon dessutom inte kan sova på nätterna och därmed ser allt som avviker är en given pusseldeckaringrediens. Den kvinnliga prästen som kämpar i motvind, den nyblivna änklingen, Sara själv med sin journalistiska nyfikenhet, den charmige Oskar och Robert som skall visa sig var någon annan än den Sara trodde - det är verkligen perfekta karaktärer för den här genren. Den här andra boken av Erlandsson gör mig inte besviken och jag uppskattar dessutom alltid lite extra de författare som kan skriva böcker som vitt skiljer sig åt. På förlagets hemsida finns att läsa om en barnbok som skall utkomma under året, Pärlfiskaren. Jag hoppas på att det snart kommer en till roman också för jag vill läsa mer Erlandsson!

leona - tärningen är kastad

En blodig flicka på sju år går en dag in på en bank. slår på en ljudinspelning där en man talar och bankrånet är ett faktum. Med en så ovanlig bankrånare är det givet att det väcker pressens intresse. Den som får i uppdrag att leda spaningen efter flickan är polisens utredare Leona Lindberg. Det är mycket som inte är som det brukar med detta fall.

Många har redan läst Leona - Tärningen är kastad, men jag utfärdar ändå en spoilervarning för den som inte känner till serien om Leona och vill bli överraskad.

Leona är en skarp kvinna. Kaxig och rättfram och en skicklig utredare. Efter att ha försökt passa in i alla mallar har Leona nu bestämt sig för att leva livet som hon vill. Hon är tvåbarnsmor men det inte någon gullande bullmamma vi möter. Hon älskar förvisso sina barn, men låter dem inte ta över hela hennes liv. Hon spelar poker, åker till Malta utan familjen och hon befinner sig på helt fel sida om lagen. Författare Jenny Rogneby har lyckats skapa en karaktär som känns helt ny i deckargenren. Jag tycker egentligen inte särskilt mycket om Leona för själva idén med en polis som inte håller sig till lagen skrämmer mig faktiskt en del. Men, som karaktär är hon helt klart intressant och det är uppfriskande att som läsare möta en karaktär som har drag man älskar (applåd för skit-i-radhusinställningen!!!) och samtidigt har så många sidor man inte kan förlika sig med.

Som helhet har boken ett driv jag gillar och en hel del överraskningsmoment som gör att det inte blir några sega transportsträckor i vare sig polisarbetet eller privatlivet. Jag har varit svalt inställd till den här serien innan, men man är väl inte sämre än att man kan ändra sig! Det kommer definitivt bli fler böcker i Leona-serien lästa för min del!

the man booker prize och långa listan

Den här bloggen brukar väl inte direkt krylla av inlägg om olika bokpriser, men såhär en sommarkväll utan något annat som pockar på uppmärksamheten kan jag väl ändå göra ett litet inlägg om The Man Booker Prize eftersom den "långa listan" presenterades idag. Priset har delats ut sedan 1969 och det är engelskspråkiga författare som skriver fiktion som kan få priset. I år är det 13 böcker som återfinns på långa listan och dessa är:

Paul Auster 4 3 2 1 - Jag har försökt mig på Auster förut och det har verkligen inte varit något för mig. Jag är således inte särskilt sugen på 4 3 2 1.

Sebastian Barry Days Without End - Unga soldater i amerikanska inbördeskriget är nog inte riktigt min grej ...

Emily Fridlund Vargarnas historia (History of Wolves)- "En stark och poetisk roman om ensamhet och tillhörighet". Jo, men den kanske kan vara något för mig!

Mohsin Hamid Exit West - Läste Så blir du snuskigt rik i det snabbväxande Asien av Hamid för något år sedan och tyckte den hade sina poänger. Blir därför lite nyfiken på Exit West som tycks vara en slags kärlekshistoria i en tid då så mycket är osäkert. Får se om intresset kvarstår när den kommer på svenska.

Mike McCormack Solar Bones - När jag läser om boken på lite olika sidor får jag känslan av att den är svår till sin struktur. Blir avskräckt.

Jon McGregor Reservoir 13 - Den här hoppas jag kommer på svenska! En försvinnand, en tragedi och tidens obönhörliga sätt att ändå alltid fortgå, tvinga vardagslivet att pågå. Precis min stil tänker jag!

Fiona Mozley Elmet - verkar vara en rätt mörk historia om en trasig familj. Borde locka mig, men nja ...

Arundhati Roy Den yttersta lyckans ministerium (The Ministry of Utmost Happiness) - Jag har fortfarande inte läst hennes första bok, den i år tjugo år gamla De små tingens gud, men den ligger i läshögen så jag börjar med den medan ni andra läser den här. :)

George Saunders Lincoln in the Bardo - Om president Lincoln och hans sons död kryddad med lite övernaturliga inslag och fria fantasier. Säkert en fin berättelse, men den lockar mig inte.

Kamila Shamsie Home fire - Den här verkar rätt intressant med familjer med olika bakgrunder, politiska åsikter som krockar, kärlek och allt i någon slags modern brittisk-arabisk röra. Ja, varför inte! (Även om jag inte läste ut hennes bok Brända skuggor p g a så trött på 9/11-skildringar.)

Ali Smith Autumn - Tror inte jag läst något av Ali Smith tidigare. Borde jag läsa något av henne? Vet inte om jag känner mig så sugen på den här dock. Verkar (som så många andra på listan) lite dyster.

Zadie Smith Swing time - Jag har både gillat och ogillat tidigare böcker av Zadie Smith, och när den här kommer på svenska (för det gör den väl?) kommer jag säkert att ge den en chans. Musik och dans uppblandat med frågor om identitet och klass låter lite lockande faktiskt.

Colson Whitehead Den underjordiska järnvägen (The Underground Railroad) - Funderade faktiskt på att ladda ner den här som ljudbok häromdagen men valde en deckare istället. Kanske dags att tänka om.

Vilken/vilka av böckerna på långa listan är du nyfiken på?

min bästa väns fru

Jag säger det med en gång: Peo Bengtsson kan det här med att skildra personer och relationer och han har ett eget sätt att göra det på. I Min bästa väns fru lämnar Svante och Cecilia med sina två barn sta'n för att åka till vännerna Henning och Karen och tillbringa en sommarvecka i deras hipstertorp på Österlen. Den här sommaren skall vänskapen dock komma att prövas för redan första kvällen frågar Henning och Karen om Svante vill bli deras spermadonator så att de får en chans att bli föräldrar. Med det som utgångspunkt kommer alla relationer att prövas. Fråga som ställts kräver ett svar vilket inte är helt lätt och Svante måste få tid på sig. Men förutom frågan och de funderingar den för med sig finns här också känslor och laddningar som de inblandade också måste förhålla sig till.

På något sätt förblir jag som läsare hela tiden distanserad till de olika karaktärerna. De kommer aldrig nära och berör därför inte på djupet. Men, jag tänker att det är meningen. Att jag som läsare skall få kika in i några medelklassmänniskors liv medan de försöker få en semestervecka att verka helt normal med loppisar, glassätande och middagar samtidigt som allt är satt i rullning och riskerar att fall om inte aktiva räddningsinsatser för vänskap och kärlek görs. Om de nu bör göras. Jag gillar helt enkelt distansen i den här boken för den finns inte bara mellan läsaren och berättelsen - den finns också mellan de fyra vuxna karaktärerna. De som borde stå nära varandra, men egentligen inte gör det. Så där som det nog ofta är i livet.

(Rec.ex från Lavender Lit)

berlinerpopplarna

Berlinerpopplarna av Anne B Ragde är en sådan där bok jag hört talas om, men som jag egentligen aldrig tänkt läsa. Men, eftersom jag nu läst en del annat av henne som jag gillat kände jag att det var dags att även ge första boken i sviten om Neshov en chans. Tur det för det här är bra! Den enda nackdelen med att läsa den, eller lyssna på den rättare sagt, är att del 2 och 3, Eremitkräftorna och Vila på gröna ängar, inte finns på min ljudboksapp än, men de kanske kommer för den nyligen utkomna del 4, Det finns alltid förlåtelse, finns där.

I boken möter vi tre bröder som alla är i medelåldern och som inte haft någon vidare kontakt de senaste tjugo åren. Tor har bott kvar på gården Neshov utanför Trondheim i alla år och är grisbonde sedan det inte bar sig med mjölkkorna. Gården går knappt runt och förfaller allt mer, men Tor upprätthåller tron på att hans gamla mor sköter den med glans och ser inte förfallet. Fadern bor också kvar på gården och är något av en skuggfigur. I sin ungdom hade Tor en romans som ledde till ett barn, Torunn. När modern ligger för döden kontaktar Tor sin dotter för att hon skall få en chans att säga adjö till sin farmor, en kvinna hon aldrig tidigare träffat. Något oväntat reser Torunn till Trondheim trots att detta är precis före jul och hon egentligen hade helt andra planer för julfirandet. Margido är den andra brodern och han äger och driver en begravningsbyrå med gott renommé. Han är precis som brodern Tor ogift och en högst disciplinerad man. Mycket ovilligt återvänder han till barndomsgården denna jul. Än mer motvilligt anländer den tredje brodern, Erlend, som är betydligt yngre än de andra två, faktiskt bara ett par år äldre än Tors dotter Torunn. Erlend flyttade som ung till Köpenhamn eftersom hans homosexualitet inte accepterades hemma på gården. Han älskar sitt liv i Köpenhamn där han jobbar som dekoratör och har ett långvarigt samboförhållande med mannen han gett smeknamnet Krumme.

Att allt inte står rätt till vare sig på gården eller i familjen är som ni förstår tydligt. Det är en söndrad familj med mycket undertryckt och en mor som styrt deras liv på ett sätt som bidragit till mycket sorg och smärta. Men, det är inte en bok som är tung att läsa. Här finns så mycket vackert mitt i allt trasigt. Skildringen av hur Tor och hans grisar är full av ömhet. Denna man som på många sätt är så patetisk, för att låna Torunns ord, har så mycket kärlek för de djur han lever av. Det är närmast rörande ibland. Kärleken mellan Erlend och Krumme är stabil och trygg, även om Erlend är livrädd för att Krumme skall upptäcka något om hans bakgrund på Neshov. Margido är svårare att ringa in, men jag tycker ändå om denne man som liksom stängt in sig bakom korrektheten, men i slutänden skall visa sig vara den som haft bäst koll på familjehemligheterna. Torunn behövs för att ställa frågorna och driva bröderna framåt.

Överraskande bra bok som verkligen gav mersmak! Kommer inte de andra två delarna som ljudbok snart måste jag nog köpa dem eller låna dem på biblioteket för än vill jag inte släppa familjen på Neshov.

slutet på världen som vi känner den

På Bokmässan förra året var jag på ett kort seminarium där Erlend Loe läste högt ur sin tredje bok om Doppler och jag och många andra i salen befann oss mellan fniss och gapskratt mest hela tiden. Naturligtvis köpte jag boken efteråt!

Jag måste säga att även när jag läser boken på egen hand är den riktigt rolig och det känns som att Loe verkligen varit i högform när han skrev den. Doppler återvänder till civilisationen i Oslo efter några år i skogen med älgen Bongo. Bongo lämnar han in på kennel för hjortdjur och så tar han sig tillbaka till huset han tidigare kallat hem bara för att upptäcka att det bytt färg och att det finns en ny invånare - Egil Hegel. Doppler flyttar upp i granen på tomten och spionerar på sin familj. Det är starten och resten tror jag att jag låter er upptäcka på egen hand. Men, jag kan väl säga så här mycket att det kommer att innehålla handlingar på gränsen till galenskap, en kaninmössa, en herrans massa tv-tittande, en rullstolsbunden sensei, rumpor i långa rader och en dos samhällskritik mitt i alltihop.

Jag har läst alla böckerna om Doppler. Den första boken, passande nog med titeln Doppler, gillade jag medan den andra boken, Volvo lastvagnar, inte föll mig i smaken. Slutet på världen som vi känner den är absolut bäst i hela serien och jag måste säga att det är riktigt roligt att bli så underhållen av litteratur! Och lite i smyg sådär blir jag smått sugen på att också bara släppa mallar och ramar för hur livet skall levas och ge mig själv en dos av dopplertänket. Men en mycket liten dos då. :)

låt det som varit vila

Du ska inte tro det blir sommar, ifall inte nån ... mördas på Gotland! Ja, för nåt i den stilen är det väl? :)  Sommarens gotlandsmordgåta för min del blev Marianne Cedervalls Låt det som varit vila och det är andra boken i serien om Anki Karlsson, fastlänningen som blivit gotlänning på heltid. Inledningsvis tycker jag boken är lite seg och jag känner mig för ovanlighetens skull alldeles för ung för boken. Anki är ju i den över medelåldern eller runt pension skulle jag tro, och det blir lite mycket 60-talsnostalgi när Anki och några vänninor som är på besök går loss med quiz från gamla tider. Det är också något med hela deras sätt att umgås som jag på något sätt känner mig främmande för och som fick mig att känna att boken nog är skriven för en annan generation. En generation som uppenbarligen har så rotade frukostvanor att de inte kan förändras lite när man är på besök hos någon ... Vet inte varför, men jag störde mig så på denna pyttelilla del av boken.

Men, så kommer boken igång lite mer när först ett dass på en stor gård  i närhet brinner ner och det räcker inte med branden, någon har skrivit ett hotfullt meddelande med stora bokstäver på en vägg i närheten. Bokens stora tema är öns tryffelfestival och det är när den äntligen startar som boken egentligen fångar mitt intresse. Det som börjar som en trevlig dag med tryffeljakt slutar med en middag där en av matgästerna dör. Anki, som fick mersmak på detta med att leta mördare i Av skuggor märkt, tar sin pensionerade polisvän Tryggve till hjälp och börjar snoka i vem som kan ha legat bakom mordet.

Andra halvan är helt ok på ett småputtrigt sätt och jag kan nog tänka mig att läsa även tredje boken i serien för ett gotlandsmord har ju ändå alltid en viss lockelse.

mid-year book freak out tag

https://www.amazon.co.uk/Muriva-Ltd-J40607-Bookshelves-Wallpaper-x/dp/B00C24AQLK

Bokföring enligt Monika väcker liv i en gammal tag från Fantastiska berättelser och jag hänger på!

1. Bästa boken du har läst så långt under 2017?
Det där är ju alltid så svårt att svara på men Molnfri bombnatt av Vibeke Olsson ligger bra till.

2. Bästa uppföljaren du har läst så långt under 2017?
Hmm ... Det måste förstås vara någon deckare ... Eller vänta nu ... Jag väljer att se Elena Ferrantes Det förlorade barnet som en "uppföljare" och svara det.

3. En nyutgiven bok som du ännu inte läst men som du gärna vill läsa?
Min bäste vän fru av Peo Bengtsson (den ligger i att-läsa-högen och väntar).

4. Det mest efterlängtade boksläppet för andra halvan av 2017?
Jag har inte hunnit titta i Höstens böcker än, men hoppas förstås att det skall finnas en hel massa böcker jag vill läsa där. Det brukar ju göra det! :)

5. Största besvikelsen under 2017?
Tja, kanske Love Warrior av Glennon Doyle Melton.

6. Största överraskningen?
Att jag verkar gilla Ian McEwan! Efter två misslyckade försök att läsa Lördag tänkte jag att detta är verkligen inte en författare för mig. Men, efter att ha läst både Nötskal och Domaren i år tänker jag om!

7. Ny favoritförfattare (antingen debut eller ny för dig)?
Nej, det vet jag inte om jag har någon. Det finns så många bra böcker och bra författare som poppar upp hela tiden. Jag gillar så många!

8. Nyaste förälskelsen i en karaktär?
Jag brukar väl inte direkt bli kär i romankaraktärer men jag har förstås en gammal trogen kärlek till Ruth Galloway som fick en nytändning i En kvinna i blått.

9. Nyaste favoritkaraktären?
Lika svårt som föregående fråga. Passar på den.

10. En bok som fick dig att gråta?
Jag gråter aldrig när jag läser. Jag kan känna en massa och var engagerad i karaktärernas öden, men gråter gör jag faktiskt aldrig.

11. En bok som gjorde dig glad?
Svålhålet av Mikael Niemi gjord mig fnissglad mellan varven. Riktigt underhållande bok!

12. Den vackraste boken du köpt/fått i år?
Vet inte exakt när jag fick den men Jag bekänner av Jaume Cabré har ett väldigt snyggt bokhylleomslag. Bokens tjocklek skrämmer mig dock så jag har inte börjat läsa den än ...

13. Vilken bok känner du att du måste ha läst innan året är slut?
De rec.ex jag har kvar sedan vårens utgivning blir nog svaret här (titta i högerspalten så ser ni vilka de är).

en brasiliansk, med svans

Titel och omslag kan definitivt locka till läsning och när jag kollade runt på min ljudboksapp och hittade Eva Rosengrens bok En brasiliansk, med svans var jag bara tvungen att genast börja lyssna. Men, tyvärr är det här är en bok jag inte riktigt blir klok på. Persongalleriet skall enligt vad jag läste i någon intervju med författaren sticka ut från det vanliga att det också var hennes syfte - att skildra personer som inte får så mycket plats i litteratur. Det är en god tanke, men på något sätt går både personerna och boken som helhet mig förbi och så här ett par dagar efter lyssning har jag nästan svårt att säga vad boken handlar om.

Marilyn är femtio-nånting och lever ett liv utan sociala kontakter. En dag får hon under en av sina vandringar genom staden för sig att gå in på ett café. På caféet dyker Anna, en ung universitetsstudent, upp och börjar prata med Marilyn. Hon vet att detta kommer att bli starten på något nytt, men hon är inte helt beredd på hur mycket hennes liv kommer att förändras och hur mycket hon kommer att tvingas ut ur sin isolering.

Så, här har vi en kvinna i femtioårsåldern som inte är helt anpassad till samhället, en socialantropologistudent med fäbless för demonstrationer och rättvisetänk. Lägg därtill en kompis till Anna som är vegan, en bror som hänger med på tåget och så ett förflutet med mörker för Marilyn. Kollektivboende, behöver jag lägga till det? Jag tycker personligen att det är mycket här som blir förutsägbart och klischéartat och kanske är det därför jag tappar intresset för berättelsen. Delar av handlingen tangerar också det överdrivna vilket jag är lite allergisk mot, särskilt i kombinationen med det övrigt nämnda. Stundtals är boken helt ok och fungerar som tidsfördriv, men sammantaget är det här inte en bok för mig.

gränsen

Gränsen är den första bok av Rikka Pulkkinen som jag läser, men jag skulle absolut kunna tänka mig att läsa flera. Den har något som tilltalar mig både språkligt och i uppbyggnad. Den petige skulle kunna invända att boken spänner över för mycket - för många personer, för många gränser, för många trådar - men jag tycker det är bokens styrka. Det inte alltid som det djuplodande är nödvändigt och i Pulkkinens fall tycker jag att det är det faktum att så mycket tas upp är själva poängen. Berättelsen kretsar kring Anja, Mari, Julian och Anni som på olika sätt hänger samma med varandra och boken rör sig hela tiden kring olika typer av gränser. Det är det som bokens driv, dess livsnerv. Liv och död, förbjudet och tillåtet. ungdom och vuxenblivande, etiskt försvarbar och etiskt förkastligt, trohet och otrohet, lägga sig i eller låta bli, vänskap och ovänskap, förstå eller inte förstå, sluta och inte kunna sluta. I Pulkkinens bok finns allt detta och ännu mer och jag tycker mycket om att läsa den här boken för att den innehåller så mycket och jag hinner tänka så mycket samtidigt som jag inte hinner tänka alls. Se där, ännu en gräns!

Jag tror inte jag säger mer om handlingen, men som ni förstår är det här en bok helt i min smak och en av sommarens hittills bästa läsupplevelser. Skriv nu upp den här boken på era tipslistor! :)