bokrean

Bokrean - har ni gjort några fynd?

Jag gick en sväng på sta'n idag och besökte Akademibokhandeln, Bokia, Åhlens och en lokal bokhandel och de här två böckerna var de enda som följde med hem:



Baby Jane kostade bara tio kronor - det kallar jag fynd! I övrigt tilltalades jag inte av utbudet på rean. I år tittade jag bara på skönlitterära böcker och hoppade helt över avdelningar för fackböcker och kokböcker. Tidigare år har det hänt att jag köpt böcker även från dessa avdelningar men de blir alltid liggandes olästa och därför känns det onödigt att ens kolla in de böckerna.

Tycker jag då att Bokrean spelat ut sin roll? Nej, det tycker jag nog inte. Att jag inte tilltalades av årets utbud handlar ju om faktorer som att jag redan läst en del av böckerna, föredrar att köpa pocket istället för inbundet, lånar mer på biblioteket etc. För andra människor kan ju rean innehåll precis rätt utbud. Jag tipsade till exempel min mamma om en rad böcker från rean och eftersom jag redan läst de böcker jag tipsade om vet jag att hon har många bra böcker att se fram emot.

Något som däremot slog mig var att jag tyckte det var väldigt få skönlitterära titlar i år jämfört med tidigare år. Är det bara jag som tycker så eller är det faktiskt färre titlar?

Eftersom jag typ har köpstopp (vilket jag mer eller mindre har jämt p.g.a platsbrist ...) har jag inte ens tittat vad internetbokhandlarna har att erbjuda den reafyndssugne men jag gissar mig till att utbudet är större där. E-böcker finns ju med på årets rea och det tycker jag är toppen även om jag nu inte så gärna läser e-böcker själv, men det är bara en fråga om att skärmen är för liten på Iphone.

jag vill bara att du gillar mig

Klämde en ungdomsbok idag igen. Av bara farten, liksom! Ingrid Olssons bok Jag vill bara att du gillar mig har ett intressant upplägg som jag tycker fungerar mycket bättre än väntat. Jag imponeras faktiskt över att boken både känns som en helhet samtidigt som alla kapitel går att läsa helt fristående. Läraren i mig ser här ett utmärkt diskussionsunderlag med smågrupper och spännande diskussioner om livet som tonåring kryddat med lite litterära samtal.

I ett klassrum någonstans i Sverige sitter en gymnasieklass och väntar på att läraren Els-Mari skall dyka upp. Som läsare får vi följa med in i några av elevernas tankevärld. Vi kommer dem nära trots att boken egentligen inte har något större omfång med sina 179 sidor i pocketupplagan. Olsson hanterar sitt upplägg mycket skickligt. Eleverna är alla mycket olika och har olika bekymmer i sina liv, men alla vill på något sätt bli omtyckta. Vi möter till exempel Andreas som inte kan sluta tänka på killen på badhuset som höll sin hand mot hans med bara en glasruta emellan. Filip som har en mamma som internetdejtar men ratar alla män och samtidigt är Filip stressad över att han bara några dagar innan sin artonårsdag fortfarande är oskuld. Joanna från Polen, som sällan får sitt namn uttalat på rätt sätt, och som inte riktigt passar in och vet när munnar talar illa. Stella med kärleken till den upptagna killen. Sofi som vill att alla skall låta henne vara ifred och Pär som inte kan låta henne vara ifred.

Det här är verkligen en bok jag rekommenderar!

jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag

Jag vet att jag igår skrev om en bok där en ung tjej blivit dumpad av sin pojkvän och att jag liksom inte riktigt orkade med henne och att det därför kan framstå som lite konstigt när jag nu kommer att skriva att jag idag läste en bok om en ung tjej som blivit dumpad av sin pojkvän och att jag älskade den så mycket att jag sträckläste den, men så är det ju med litteratur. :)



För det första måste jag säga att jag älskar titeln: Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag. Ibland funkar långa titlar så himla bra! I Sara Ohlssons bok är det också driv i språket, så mycket att jag som läsare känner att jag flyger fram över sidorna. Upplägget med att vissa sidor bara innehåller några få rader med text driver också upp lästakten. Jag riktigt njuter av att läsa denna ungdomsbok som är så välskriven!

Bokens huvudperson Olivia, sjutton år, har sedan tre år tillbaka ett förhållande med John, men nu vill inte John var tillsammans med henne längre. Säger att hon är för ung, han är tjugoett. Olivia och henne kompis planerar hur hon skall vinna tillbaka honom, men planerna fungerar kanske inte helt som det var tänkt. Det blir en hel del killar, strul, alkohol, sex, svek, bråk, vänskap, fika och allt sådant som hör tonårslivet till. Jag har inga problem med att känna igen både mig själv från den tiden och mina kära gymnasieelever i berättelsen. Livet krånglar, föräldrar mår inte bra, lillebror är som lillebröder brukar. Den här berättelsen känns äkta och det är nog därför jag tycker så mycket om den. Att den dessutom utspelar sig på Öland och Kalmar känns kul för det blir mycket storstad annars i svensk litteratur.

Hoppas att det snart kommer en ny bok av Sara Ohlsson!

hål i huvudet

Ungdomsböcker kan vara riktigt läsvärda även om man som jag passerat trettio med några år, men ibland måste jag säga att jag känner mig för gammal för genren. Under veckan har jag försökt läsa Jenny Jägerfelds Hål i huvudet men det funkar inte. Minou, 23 år, har blivit dumpad av sin pojkvän som talade in sitt "jag gör slut-tal" på ett kassettband (pissigt!) och självklart har Minou all den ångest en människa har i den situationen. Hon försöker undkomma den genom att åka till Spanien och det funkar väl så där. Jag blir mest trött på henne. Hon är verkligen tjugotre och jag kan väl känna igen en hel del av beteendet och tankemönstret, men jag har inget behov av att läsa om det känner jag. 

Det stör mig också lite att hon pluggar litteraturvetenskap. Det känns klyschigt. Likså känns det klyschigt att hon hoppar av sina studier på grund av pojkvännens svek. Hennes vänner finns där till namn, men är samtidigt distansierade. Visst, annars hade det ju inte blivit någon bok, men jag köper det inte riktigt. Mitt vuxna jag undrar också hur hon har råd att bo på hotell i Spanien i flera veckor med tanke på att hon nyss varit student och ungefär där ger jag upp. Det går liksom inte att läsa längre när tanken börjar bete sig som en fundersam mamma. 

Jag vill dock inte kalla det här för en dålig bok, det är bara inte en bok som passar för mig i den ålder jag är nu. Jägerfelds bok Här ligger jag och blöder älskade jag å andra sidan och jag skulle absolut kunna tänka mig att läsa fler böcker av henne. 

abc

Jag tittar alltid i fyndlådor med pocketböcker för det kan ju ligga ett eller annat guldkorn där. Ida Jessens bok ABC köpte jag på Bokmässan för tio eller femton kronor och det får absolut räknas som ett fynd!

Joachim lever ungkarlsliv i en stor fin lägenhet i centrala Köpenhamn. På en fest möter han Susan och de pratar med varandra under kvällen. Några månader senare träffar han henne av en slump på ett kafé och därefter går allt snabbt. De blir ett par, Susan blir snart gravid och de flyttar in i hans lägenhet. Joachim gör allt för att vara lycklig och förtränger alla obehagskänslor som ständigt gör sig påminda. Susan å andra sidan kör ett maktspel som får honom att känna sig allt mer trängd. Relationen blir alltmer ohållbar och Susans maktspel allt mer nyckfullt.

Det är en krypande stämning i hela boken. Jag tycker vansinnigt illa om Susan och det mesta hon gör. Jag försöker förstå vad hon får ut av det och hamnar till och med i försök till att ställa psykisk diagnos. Hennes beteende är inte OK mer än någon enstaka gång och hon har en märklig inställning till föräldraskap vilket satt sina tydliga spår i hennes dotter Ditte som hon har tillsammans med en annan man. Joachim gör mig också frustrerad. Jag vill att han skall säga ifrån och att han skall ta sin känsla av något inte stämmer på allvar. Hans flyktbeteende som utvecklas under bok är förståeligt, men knappast ett praktiskt sätt att hantera situationen på.

Jessen lyckas verkligen med att få till ett spännande relationsdrama med drag av psykologisk thriller och det på bara 198 sidor. Det enda jag inte gillar är slutet och det är bara för att ... ja, för att det liksom inte är något riktigt slut. Jag hade önskat lite mer klarhet, men det kanske är något jag missar med slutet.

bokbloggsjerka 22 - 25 februari

Fredag och dags för veckans jerka!

Brukar du drabbas av lässvackor ibland och hur gör du i så fall för att ta dig ur dem?

Lässvackor drabbas jag absolut av och det händer väl ett par tre gånger varje år. Oftast hänger det ihop med att det är mycket annat i livet och då har jag svårt för att koncentrera mig på vad jag läser. Botemedlet? Deckare! Gärna en deckare i någon serie där kommissarien är bekant och uppbyggnaden av berättelse likaså. Det är enbart avkoppling som fungerar i lässvackor. Inga spännande utmaningar och intressanta läsresor till andra kulturer.

Om deckare mot förmodan inte fungerar så tar jag till lite mysläsning, eller guilty pleasure om ni så vill, och läser böcker av Karin Brunk Holmqvist (eller liknande). Man vet vad man får - udda, äldre figurer på den skånska landsbygden som inte riktigt passar in i det moderna samhället och som är lite taffliga och inte tar för sig så mycket av livet förrän något plötsligt händer. Snabbläst och icke-krävande och därför riktigt skön läsning i lässvackor. 

dagens post

Kul när posten består av recensionsexemplar! Klart roligare än det där orangefärgade kuvertet ... :)

har ni den här i storlek ...?

Idag har jag shoppat. Alltså, inte böcker utan kläder. Inte ett favoritnöje om jag säger så, men ibland är det liksom nödvändigt även om provhytten är en fruktad plats. För att ta igen mig efter detta penningspenderande gör jag som jag brukar - tar en fika och läser en bok. Sportlov är härligt!

bloglovin och jag

Det tog ett tag. Ja, ok, flera år ... Men nu har jag fattat det här med bloglovin' och det är ju ett minst sagt smidigt sätt att följa sina favoritbloggar. Vill ni följa min blogg så är det bara att klicka på de små knapparna som finns längst ut till vänster. Välkomna! :)

noveller om morgonen

Vaknade tidigare än väntat idag, men är det lov så är det och då har jag ingen lust att stiga upp ur sängen i ottan så jag låg kvar och läste de två sista novellerna i Nordiska fyran från Novellix.

  

Ok International är en passande titel på Jakob Ejersbos novell om en tanzanisk kvinna med en brokig bakgrund. Via Kuba har hon kommit till USA och Chicago och lever nu där tillsammans med sin man. Hon har ett green card men eftersom hennes läkarutbildning från Kuba inte räknas jobbar hon på laboratoriet istället. En dag hamnar hon i en bilolycka, men kör bara därifrån och grips senare av polisen eftersom hon smitit från olycksplatsen. I förhöret känner hon sig ifrågasatt och hennes bakgrund och hudfärg tycks hamna i fokus. En välskriven novell som gav en hel del att fundera på. Ejersbo är inte alltid politiskt korrekt i det han skriver i novellen och det tycker jag är värt att uppmärksamma. Författare måste få lyfta upp saker som finns under ytan och som kanske inte är helt bekvämt att tala om.

Kyssen av Merethe Lindström är en sån där novell där jag tycker om språket och stämningen men jag förstår den inte. Har svårt att hitta budskapet/poängen. I novellen möter vi en kvinna som ska hämta en katt. Hon och sambon/maken är överens om att de ska skaffa en ny. Kvinnan tänker på ett förhållande hon haft i smyg under några månader men som nu är avslutat. Mannen vet inget, de tycks inte tala så mycket med varandra. När hon kommer till lägenhet där hon skall hämta katten visar det sig att hon varit där tidigare, som tonåring på en fest. Det sätter igång en massa minnen kopplat till den första kyssen. Jag misstänker att alla olika lager hänger samman på något sätt men det går mig förbi. Men, med detta sagt, så gör språket att jag nu verkligen vill läsa Lindströms Dagar i tystnadens historia och med det är jag nöjd.

lockande erbjudande

Ni har väl inte missat att det finns ett finfint erbjudande från Novellix hos och dagarna går ...? Jag tecknade mig för en halvårsprenumeration och idag fick jag hem de två första novellixerna i brevlådan. Ursnygga omslag - som vanligt! Det är så svårt att inte gilla Novellix!

         

kvinnor i arganträdets skugga

Inleder sportlovet med en litterär resa  till Marocko. Nordafrika fascinerar mig på många sätt och därför är det alltid intressant att läsa böcker från den regionen. Damia Oumassine är en ny författarbekantskap för mig men jag skulle gärna läsa fler böcker av henne för jag tyckte mycket om Kvinnor i arganträdets skugga. Det är tre kvinnor och deras livsöden som står i centrum av berättelsen och det är ett författargrepp som jag gillar. Att få en inblick i hur kvinnor världen runt har det via skönlitteratur lockar mig alltid och det ger perspektiv på mitt eget liv. Visst har vi en bit kvar till jämställdhet även i Sverige, men jämfört med situationen ute i världen har vi det trots allt riktigt bra.

De tre kvinnorna i Kvinnor i arganträdets skugga möts i samband med den berbiska högtiden moussem i staden Tizinoualt i södra Marocko. De är där av olika anledningar och deras liv har sett väldigt olika ut, men det är är ändå till arganträdet de vill för vid arganträdet kan de träffa en man och att ha en man är fortfarande viktigt i denna kultur. Mailouda har varit gift tidigare, men driven av nyfikenhet och passion lämnade hon sin man och sina barn och följde med en musikgrupp. Fatima är yngre och har valt en annan livsväg genom att lämna Marocko för ett liv i Paris som journalist. Hon är på plats i Tizinoualt för att göra ett reportage, men resan tillbaka till Marocko blir mer än så. Hafsa, en ung flicka, har blivit med barn med sin husbonde, men tvingats lämna sin plats och gifta sig med en gammal skomakare boende i Tizinoualt. Hon hatar barnet hon bär på och är allt annat än nöjd med sitt liv.

Boken är som allra bäst i de tre delar där vi möter kvinnornas individuella historier. Där ser vi olikheterna men också likheterna i hur svårt livet blir om man i den marockanska kulturen inte har en man att tillhöra och därmed ökar också förståelse för högtiden moussems innebörd och varför arganträdet spelar så stor roll.

I år har jag ju lovat mig själv att läsa lite bredare geografiskt och böcker som den här ger verkligen mersmak. Världslitteratur kanske trots allt är min grej?

(Rec.ex från Bokförlaget Tranan)

bokhög var det här!

Samlade ihop de olästa böckerna som ligger och dräller lite här och var i lägenheten. Någonting säger mig att jag inte behöver lida brist på läsning under sportlovet och säkert inte under påsklovet heller ... De där biblioteksböckerna som jag lånade häromdagen kan jag nog lämna tillbaka oläst. Satsar nu på att läsa böcker jag har hemma istället för jag vill inte ha för många hyllvärmare. Tur att bokrean inte lockar längre!

som zlatan fast bättre

I Niclas Christoffers bok Som Zlatan fast bättre möter vi Simon som brottas med sorgen efter sin mamma men i familjen är det ingen som pratar om mamman längre. Pappan bestämmer att familjen skall flytta från Stockholm till Malmö och det känns rätt bra för Simon när han kommer in på fotbollsgymnasiet. När tränaren så kommenterar att han borde gå ner i vikt börjar Simon tänka på vad han äter och det hela går snart överstyr och Simon drabbas av en svår ätstörning. Han pressar sig själv på träningarna, springer med vänner till skolan, går upp på nätterna för att göra sit-ups. Vikten rasar. Han äter för syns skull men spyr på toaletten, i gömda fryspåsar och i glasburkar han gömmer på sitt rum. Skolsköterskan, Daniel, förstår vad som pågår men Simons pappa vill inte riktigt se vad som händer med hans son.

Boken är lite taffligt skriven och dialogen är rent förskräcklig, men boken är i sig viktig för det är inte så ofta ätstörning bland pojkar skildras och ännu mer sällan som idrottande pojkars ätstörningar beskrivs i skönlitteraturen. Bokens enkla språk kanske därför fyller en funktion. Många unga människor är läsovana idag och pojkar ännu mer än flickor. En bok som denna kräver inte så mycket av läsaren när det gäller språk och stil, men det fungerar utmärkt som tankeväckare och som diskussionsunderlag i skolan. Förutom ätstörningsproblematiken finns också homosexualitet som ett tema vilket fortfarande är ett krångligt ämne för många tonåringar och de behöver prata om det.

Så på det stora hela är Niclas Christoffers bok ett riktigt gott försök att skildra något angeläget, men den kunde ha blivit ännu bättre med lite mer putsning av språket och om dialogerna hade känts mer trovärdiga.

bokbloggsjerka 15 - 18 februari

Inleder sportlovet med att svara på veckans bokbloggsjerka:

Det finns en uppsjö av böcker om skrivande men kan du tipsa om en bok om läsande?

För rätt många år sedan köpte jag En historia om läsning av Alberto Manguel på bokrean. Jag bläddrade lite i den och läste någon sida här och där, men sedan har jag väl i ärlighetens namn glömt bort den. Den står dock kvar i bokhyllan så kanske är det dags att damma av den ...

På baksidan beskrivs boken bland annat så här: "en lärd och lysten bok som man läser som en äventyrsroman. Det handlar om bibliotek och bokskatter, om tillåten och förbjuden läsning, om boktjuvar och bokbrännare och om egendomliga läsmaskiner."