glad påsk!

Önskar er alla en riktigt glad, skön och god påsk!

Jag ska titta lite mindre på tv, inte ägna mig åt distanskurser och istället äta, umgås och läsa skönlitteratur. Det blir fint! 

kvartetten

Vissa böcker är bra så fina att läsa! När jag läser Aja Gabels Kvartetten kommer jag på mig själv flera gånger med att gör en mikropaus i läsningen bara för att i min hjärna säga "Det här är vackert!"

Bokens fyra huvudkaraktärer Jana, Brit, Daniel och Henry bildar tillsammans Van Ness-kvartetten under sin studietid, en stråkkvartett som ska röna viss framgång under åren som kommer. Jag ska erkänna direkt att hela konceptet med att väva samman den klassiska musiken med personernas liv och karaktärer får mig helt på fall. Det är gjort med en sådan lätthet. Nästan som att musiken bär berättelsen, men utan att på något sätt ta fokus från personerna och skildringen av deras liv. För mig, som är rätt förtjust i kammarmusik (utan att kunna något mer om det än att jag njuter av det), känns det också som att få kika in bakom kulisserna i en värld som jag annars inte har tillgång till.

Det fyra vännernas liv får vi följa från mitten av 1990-talet och en bit in på det nya seklet och deras resa både privat och tillsammans blir precis så där lagom tilltrasslad som livet kan te sig. De går från unga och lovande till äldre och stelare, från enkla relationer till komplicerade relationer, från singlar till föräldrar eller något annat. De vårdar sina instrument, men kanske inte alltid sig själva. En sak som slår mig är att jag inte får någon favorit. Inte någon av karaktärerna känns viktigare än någon annan, inte mer eller mindre intressant, ingen är oupphörligt irriterande, jag håller inte på någon. De är verkligen en kvartett, en sammanhållen bukett som bokens omslag så fint illustrerar.

(Rec.ex från Etta/Sekwa)

inlandet

Från storstaden till Platsen, en inte närmare namngiven ort i Norrlands inland, kommer en ung kvinna för att börja ett nytt liv med pojkvännen. Förhållandet är dock dödsdömt redan i samman stund, eller egentligen redan innan, hon anländer till samhället. Hon får jobb i matvarubutiken på orten och i brist på pojkvän blir det hennes fasta punkt.

Den unga kvinnan lever en inrutad tillvaro med jobbet, timmarna i den hyrda bostaden och godisinköpen på lördagar. Men, hon tar också körkort och hänger med sina kollegor på hotellet, Platsens uteställe. Tiden går, känslorna för pojkvännen/exet svalnar och avtar, naturen blir lite mindre främmande, utanförskapet består. Allt flyter samman och om hon ska stanna eller inte i Platsen är både under- och överordnat beroende på var i boken man befinner sig.

Det här är läsning som nog kanske behöver sjunka in lite. Mitt första intryck är att den här boken sällar sig till den skara av böcker skrivna av unga debutanter där den unga vuxna beskrivs som en tämligen blasé person som mest glider med i tillvaron utan kraft att ta tag i sitt eget öde. Alltid en deppig bild av samtiden. Men här finns också något som mer intressant. Stad och land. Vad förenar och vad separerar? Vad är det som gör att det är så svårt att mötas? Måste de mötas? Vad är ett bra liv och vart ska det levas? Detta är frågor som ligger som en fond i boken och kanske besvaras de inte i boken utan det är upp till mig som läsare att fundera vidare på dem. Viktiga är de i alla fall och därför är också Inlandet av Elin Willows så läsvärd. För tankarna den lämnar mig med.

arv och miljö

Bergljot har levt större delen av sitt vuxna liv med så lite kontakt som möjligt med sin familj. Nu har fadern dött och en arvstvist rörande några semesterstugor har blossat upp. På ena står Berljots båda systrar och på hennes sida finns brodern. Han är den som inledningsvis leder kampen om det orättvisa testamentet och länge tror jag att detta ska bli bokens huvudspår och jag finner det hela både rimligt och intressant. Vi har väl alla någon arvskonflikt i våra släkter som vi kan relatera till i sammanhanget liksom. Men, så är det något annat som börjar smyga sig på. En känsla av att detta egentligen handlar om något annat för Bergljot. Något som för henne är mycket viktigare än tillgången till en stuga med bra läge.

Testamentet fadern lämnat efter sig, där Berljots både systrar ska ärva stugorna, blir som ett testamente över kärlek. Vem av barnen föräldrarna har älskat mest. Brodern slåss för rättvisa i pengar, men Bergljot har behov av sanningen ska fram, att alla slutligen ska lyssna på henne. Att hemligheter alla vetat om inte längre ska tystas ner. Det blir uppslitande.

Arv och miljö av Vigdis Hjorth är det bästa jag läst i år. Det är tätt och inte utspridit på alltför många sidor. Familjens nyanser, personligheter, strider och överlevnadsstrategier kommer fram så tydligt på sidorna och allt kommer nära läsaren. Bergljots till slut nästan desperata kamp att bli lyssnad på är starkt skildrad och även om hemligheten i sig kanske är något förutsägbar hantera Vigdis Hjorth ämnet med bravur och fokus flyttas aldrig bort från boken centrala tema: att bli hörd. Titeln är dessutom väldigt välvald inser man ju längre in i boken man kommer och jag är inte den som brukar fästa någon större uppmärksamhet vid titlar.

den ljusaste natten

I Den ljusaste natten får vi för andra gången möta Helena Kubicek Boyes deckarkaraktär Anna Varga, psykologen som jobbar på Säters rättspsykiatriska klinik. Den här gången är det midsommartider och Anna har beviljat permission för en av klinikens pedofiler. Pedofilen avviker från sina permissionsplaner och en femårig flicka försvinner från en camping i Säter. Anna känner ansvar och oro - har hon fattat fel beslut? Så försvinner också en sjuårig pojke och utredningen får ännu mer fart. Anna blir kontaktad av polisen för att delta i utredningen, men kan hon göra det utan att bryta mot reglerna? 

I den första boken i serien, Innan snön faller, var jag lite skeptisk mot framställningen av Dalarna (dalkulla som jag är), men i Den ljusaste natten finns inte den där stämpeln av speciell kvar och det uppskattar jag verkligen. Att Säter framställs som en pittoresk liten småstad kan väl alla leva med, och det stör inte alls läsningen. Jag tycker faktiskt mycket bättre om den här boken än den första. Den har något avslappnat över sig i kombination med en rätt bra ihopvävd deckarintrig. Visst, jag gissar vem som är den skyldiga är väldigt tidigt i boken, men jag fortsätter ändå läsa med god behållning för det tillkommer några villospår och några livsöden att engagera sig i under bokens gång. Precis som det ska. 

Efter två böcker om Anna Varga känner jag verkligen att det här är en serie i min smak och jag vill absolut fortsätta läsa om Anna Varga och hennes kollegor i Säter. Perfekt avkopplingslitteratur!

(Rec.ex från Bokfabriken.)

kvartalsrapport

Årets första tre månader har passerat och livet och vardagen har väl strulat en del för att sammanfatta så jag tänker att det kanske är rätt skönt att lägga det bakom sig. Nya tag nästa kvartal men första ska januari - mars sammanfattas ur litterär vinkel! 

Totalt under dessa tre månader har jag läst och lyssnat på 13 böcker vilket verkligen är lite även för att vara mig. Förra året läste jag 19 böcker under samma period och året där före 16 böcker. Av de 13 lästa böckerna var det bara en enda som var ett recensionsexemplar. Skärpning på den fronten framöver alltså! 

Ser man till genre ser det ut så här (ja, jag håller kvar vid min grova genreindelning även i år):
Roman: 3 st 

Kortroman: 1 st
Biografi/Självbiografi: 3 st

Deckare/spänning: 6 st

Format (även här en fortsatt grov indelning)

Ljudbok: 11 st

Inbundet: 1 st

Pocket: 1 st

När hjärnan vill avkoppling är ljudböcker bäst, så är det bara. Ingen idé att kämpa emot längre.

Länder där böckerna utspelar sig

Sverige: 8 st
Storbritannien: 2 st
Danmark: 1 st
Frankrike: 1 st

USA: 1 st

Hyfsad spridning på så få böcker ändå! 

Och så till slut ... 

Kvartalets bästa roman: Sorgen bär fjäderdräkt av Max Porter och ett hedersomnämnande till Evelyn Hugos sju äkta män av Taylor Jenkins Reid

Kvartalet bästa deckare/spänning: Vittnet av Terese Driscoll 

sorgen bär fjäderdräkt

Jag fattar ingenting emellanåt, men jag älskar ändå Max Porters Sorgen bär fjäderdräkt! Den är på många sätt inte likt något jag läst tidigare och det är en del av tjusningen. Det här är en bok som mer ska upplevas än recenseras, men något mer än hurrarop ska jag kanske skriva.

I södra London genomgår en man och hans två söner en svår sorg efter att mamman i familjen gått bort. När allt är som mörkast ringer Kråkan på dörren. Kråkan ska hjälpa dem genom sorgen och blir både terapeut och mer praktisk hjälpreda och en naturlig del av familjens vardag. Ibland är han en osedvanligt klok kråka, ibland hoppar han mest runt och är just en kråka. Det är både roligt (främst tack vara kråkan - älskar den karaktären!) och sorgligt samtidigt i denna bok. Trots bokens lilla omfång får vi ändå följa familjen genom sorgeprocessen, genom mörkret mot ljuset och det är fint på många sätt.

Jag rekommenderar verkligen den här boken till alla som vill ha något som sticker ut och säkert kan läsas om och om igen och ge en något varje gång.

tre snabba efter pausen

Det blev som ni har märkt en liten bloggpaus. En del har hänt och beslut har fattats och nu ser jag ljusare på tillvaron igen. Alltid skönt!

Läsningen har väl inte direkt rusat på i någon raketfart, men några böcker har blivit lästa och här kommer några kommentarer i kortform.



Evelyn Hugos sju äkta män av Taylor Jenkins Reid  - så mycket bättre än väntat! Inte alls någon banal liten hollywoodhistoria som jag först trodde utan verkligen en livsberättelse. Evelyn Hugo, en latinamerikansk tjej som blir en av de mest kända och glamourösa kändisarna under 1900-talets mitt, gifter sig, som titeln antyder, sju gånger och det är mer eller mindre lyckade äktenskap. Den verkliga kärleken måste dock hållas dold och i skymundan. Jag tyckte verkligen om den här boken! Persongalleriet, ramberättelsen, huvudberättelsen, miljöerna, Evelyn själv, några av männen - ja, faktiskt allt föll mig i smaken!

(Rec.ex från LB förlag)



Om förra boken var en hit, så var väl den här mer ett nja ... Den känns inte helt genomarbetad och det finns en del ologiska saker som att en person i ena stunden knappt kan gå för att i nästa stund dansa. i I Den som dödar av Samuel Karlsson tas vi med till Hultsfred där en gammal enstöring, Eskil,  misshandlas svårt i sitt hem. När poliserna börjar nysta i fallet visar det sig att Eskil har en hel del hemligheter i sitt liv och en livshistoria som inte är vad någon har tänkt sig. Jag tycker det mest blir en aning överdrivet och jag gillar inte bokens språk särskilt mycket. Huvudpersonen, kriminalkommissarien Louise Hård, blir jag inte heller tillräckligt nyfiken på för att känna att detta är en serie jag vill fortsätta läsa.



Marika Carlssons självbiografi "Såna som du ska inte va här" ger en personlig bild av hur det kan vara att vara ett adoptivbarn från Etiopien i en vit familj. En vit väldigt frikyrkligt kristen familj. Marika brottas med sin identitet och med sin religion också för den delen och även med sin sexualitet. Förstås får vi också en inblick i delar av karriären och hur föreställningen med n-ordet i titeln blev en diskussionsfråga. En helt ok för-stunden-lyssning och jag gillar att Marika Carlsson, som jag tycker är väldigt rolig på scen, har fått fler nyanser för mig nu när jag läst boken.

bokrean

Den blev en kort sväng på bokrean. Trodde jag skulle komma därifrån helt utan böcker, men så hittade jag en liten pocket-rea i hörnet och där norpade jag åt mig böckerna på bilden. 3 pocket för 99 kr är ändå ett bra pris!

Har ni gjort några fynd på rean?

danskt och franskt

Jodå, jag blev sjuk igen. Riktigt influensadäckad på nivån åkte till akuten. Där fick jag dock ett rätt nonchalant bemötande och blev hemskickad med rådet "sov och drick". Så det är väl det jag gör till största delen. Idag är jag dock feberfri och förhoppningsvis betyder det att jag är på bättringsvägen. Orkar sitta mer än tio minuter också. Men, tröttare än trött är jag fortfarande. 

I vanliga fall brukar ljudböcker vara vad jag klarar att lyssna på vid sjukdom men den här gången har jag somnat efter bara ett par minuter, så jag har inte ens kommit en timme in i boken jag började på i söndags. Har dock två obloggade böcker sedan tidigare som jag tänkte skriva några ord om här och nu. 

  

Pulver är av Sara Blædel första delen i serien om Louise Rick på våldsroteln i Köpenhamn. Jag har läst ett par av de senare böckerna i serien och gillat dem, men den här kändes faktiskt seg. Brydde mig till slut inte så noga om hur det skulle gå i upplösningen. Morden är två i den här deckaren, ett på en ung flicka och ett på en välkänd journalist. Louise väninna Camilla, som också är journalist, har lite svårt att inte lägga näsan i blöt och det blir inte helt utan komplikationer. Dessutom ska det visa sig att det finns kopplingar till knarkvärlden och då blir det genast farligare. Just kopplingen till knarkvärlden är förstås högst realistisk, men jag brukar tappa intresset när knarkkungarna gör entré och den här boken var ingen undantag. Tror jag håller mig till de senare böckerna i den här serien, för de är bra. 

Juliette - kvinnan som läste på metron av Christine Féret-Fleury är en fransk feelgood där böcker får spela en stor roll. Juliette åker med samma tunnelbana varje morgon till sitt allt annat än inspirerande arbete. Hon iakttar sina medpassagerare och fascineras lite extra av kvinnan som alltid läser romantiska böcker och tycks börja gråta på sidan 247 i varje bok. Juliette bestämmer sig en dag för att ta en liten annan väg till jobbet och på en bakgatan upptäcker hon en bok som sitter inkilad i en port. Det som sedan händer ska förändra allt och in i Juliettes liv kliver nya personer och nya uppdrag och allt blir både lite udda och väldigt mycket bättre och allt andas franskt så det förslår. Jag gillade, men kanske inte riktigt så mycket som jag hade hoppats. Småmysig är den i alla fall. 

Sju. Bara sju.

Sju böcker. Alltså 7 böcker. Det är allt jag har lyckats läsa och lyssna på hittills i år. Det är ju verkligen en helt förfärligt dålig start på läsåret!

Men, så har jag också bytt jobb (och snart byter jag igen förhoppningsvis för sista gången på länge), börjat studera, haft problem med min kroniska sjukdom, varit dunderförkyld i två veckor, både sovit dåligt och sovit på fel tider p g a sovit dåligt. Ja, ni fattar. Nu vill jag att 2019 börjar visa lite bättre sidor!

Studierna tar förstås en hel del av min lediga tid och så vill jag ju umgås med vänner och med min livskamrat och titta på Mello, spela spel och lite sånt. Det är nog bara så att bokläsandet får gå lite trögt ett tag. Vi hamnar väl alla där emellanåt. Men, frustrerande är det! Särskilt eftersom jag kämpade med lässvacka större delen av 2018 och fick det att äntligen lossna i december. Som tur är finns ju böckerna alltid där och väntar på en när väl andan, orken, tiden och lusten finns där igen!

Hur har 2019 börjat för er andra? Har ni läst mycket hittills i år? Läst något extra bra?

vittnet

Det hela börjar med en tågresa. Ella tjuvlyssnar på två tonårsflickors prat om deras resa till London. Första resan på egen hand för att fira att de är klara med grundskolan. Så stiger det på två snygga killar, några år äldre än tjejerna, och de börjar flirta med varandra. Under deras flirtiga samtal kommer det fram att killarna just lämnat fängelset och de vill nu visa de båda tjejerna runt i London. Ella blir på sin vakt. Hennes första tanke är att hon ska ringa till någon av flickornas föräldrar. Tjejerna kommer från en liten by i Cornwall har hon förstått, så det går säkert att hitta föräldrarna ganska lätt. Men, en händelse på tåget får henne ändå att avstå från att ringa och morgonen efter står det om en av flickorna i alla tidningar. Hon är försvunnen.

Ett år senare är flickan, Anna, fortfarande försvunnen och Ella plågas av skuldkänslor. Livet rullar dock på och hon har sin familj och sin blomsterbutik att sköt. Men, det är något som inte riktigt stämmer. Hon känner sig allt oftare iakttagen och dessutom har det dykt upp obehagliga brev. Hon förstår att någon vet var Anna befinner sig, men vem har hon inte en aning om.

Jag tyckte Vittnet av Teresa Driscoll var en klart läsvärd spänningsroman. Det uppdagas en del obehagligheter under berättelsens gång och ingen familj är perfekt, om man säger så. Det är svårt att gissa vilka ledtrådar som är villospår och vilka som verkligen leder fram till den skyldiga och det gillar jag. Att jag dessutom blir överraskad över vem som faktiskt är den skyldiga är en klar bonus. En väl sammanhållen berättelse med lagom grad av spänning helt enkelt. Den kommer säkert att bli film, men den känns ändå inte skriven med det som enda syfte och det uppskattas.

familjen

Så här mellan hostattacker och annat som hör förkylningstider till har jag gjort en ny deckarbekantskap - polisen Erik Ljung i Lotta Lundhs Familjen. Han håller till i Sunne och där försvinner mitt i sommaren en ung kvinna och först är det lite oklart om det är frivilligt eller ofrivilligt. Hennes mor är dock förkrossad. Erik börjar nysta i fallet, som sig bör i en deckare.

I det lilla samhället är det dags för årets stora händelse, Fryksdalsdansen. Alla ska dit och Marie och Axels tonårsdotter Saga är inget undantag. De tycker det är lite otäckt, med tanke på att ingen vet vad som hänt med den försvunna kvinna, men efter att Saga och hennes kompisar skött sig så bra den första kvällen och inte druckit alkohol och kommit hem i tid, känner sig Marie och Axel tryggare och låter dottern gå på dansen även kvällen efter. Ett val de ska komma att ångra och Erik Ljung har nu två fall att jobba med.

Jag gillar den här boken. Visst är den på många sätt lik de flesta andra svenska deckare, men jag uppskattar så mycket när de små samhällena får ta plats i litteraturen. Jag tänker lite på Ninni Schulman och hennes Hagforsserie när jag läser Lotta Lundhs bok och det är verkligen inget dåligt betyg. Dock har Lundh inte riktigt samma skicklighet i att få karaktärerna att kännas som personer som kommer en nära, men där sticker ju Schulman verkligen ut. Erik Ljung känns som en helt vanlig man och jag anar att jag kommer att lära mig uppskatta honom mer och mer under seriens gång. För att detta ska bli en serie förutsätter jag. Jag suckar lite över att hans fru är journalist  - det känns väldigt gjort - men de har ett fint samspel så jag köper det, trots att Erik kanske berättar lite väl mycket för sin fru.

novellhelg

Den här helgen har det mest blivit kurslitteratur läst, men ett par noveller har jag läst också. Måste ju lätt upp läsningen emellanåt. :)

  
I Agatha Christies novell Mysteriet i Cornwall får Poirot påhälsning av en kvinna som är övertygad om att hennes man håller på att förgifta sig för att kunna börja om på nytt med sin unga assistent. Poirot är lite tveksam till historien, men när han väl anländer till hennes hem är det redan försent. Han och Hastings är nu mitt i en mordutredning. Perfekt att starta lördagen med en pusseldeckare i novellformat.

Karin Boyes Snäckorna hade ett oväntat lätt, nästan luftigt, och samtidigt finstämt språk som jag tyckte om. I novellen möter vi en tioårig pojke som förlorade sin mamma några år tidigare. Hans far ska nu gifta om sig, men pojken tänker minsann inte välkomna den nya kvinnan. Han minns ju fortfarande känslan av när modern var i rummet. Men, det är svårt att vara ståndaktig i sitt beslut när man bara är tio år.  En fin berättelse som känns tidlös.

bokbloggsjerka 1 - 4 feb

Efter teknikstrul är Annika tillbaka med bokbloggsjerkan och kör dubbelfråga denna helg.

Vilken bok/vilka böcker skulle göra sig bra på tv enligt dig?
Det finns så många att det nästan är svårt att komma på någon. :) Men, jag gillar ju mysdeckare både som böcker och på tv så jag säger att bokserien om Pastor Viveka i Gamla Enskede av Annette Haaland skulle bli en bra tv-serie och likaså Marianne Cedervalls serie om Anki Karlsson på Gotland.

Vilken bok/vilka böcker gjorde dig lycklig direkt du tog i den/dem?
Lycklig är förstås ett starkt ord, men jag ser alltid väldigt mycket fram emot att läsa Karin Alfredssons böcker.