allt jag önskar mig

Jag har fördomar. Även mot litteratur. Jag tror att alla fransk litteratur är pretto och därmed inget för mig. Jag ser bara übersmarta unga flickor som i No och jag och Igelkottens elegans framför mig och i bakgrunden smyger filosofiska herrar som Camus och Sartre. Jag har haft fel.



Allt jag önskar mig av Grégoire Delacourt är allt annat än pretentiös. Det är en ljuvlig liten berättelse om helt vanliga människor, med snubblande lika namn, som lever ett stillsamt liv där kärleken inte är himlastormande, men trygg. Där livet inte blev riktigt som det var tänkt, men där en sybehörsaffär och en blogg fungerar trots allt. Där alkoholfritt öl blir nödvändigt och en semester på en campingplats är ett välkommet avbrott i vardagen.

En berättelse där en storvinst hämtas ut i smyg. Göms. Där livet bör få fortsätta som det alltid gjort, men där sveket lurar runt hörnet. Det är en bagatell, men den får mig att le och den får mig att bli lite ledsen. Så där som livet gör. Jag tycker mycket om Allt jag önskar mig och jag lovar att våga mig på lite fler franska böcker.

(Rec.ex från Sekwa)