vattnet i mars

Tre systrar och en mamma att ta farväl av. En pappa, Edvin, som "sitter på hemmet" och inte kan acceptera att hans hustru är död och som flera månader senare drar runt på hennes tomma rullstol och låtsas att hans Inga lever.  Edvins döttrar är så olika; Eva flyttade tidigt till Göteborg för hemma på den lilla orten i Medelpad gick det inte att vara öppet lesbisk. Agneta blev kvar med hus och man och barn. Maja gifte sig med ett blivande hockeyproffs men glamouren uteblev liksom proffskarriären i Kanada.

Vattnet i mars är dikten som håller samman berättelsen. Skriven av mamma Inga, men inskickad av Agneta till en tävling. Agneta vinner, åker till Stockholm, tar emot prispengar, kommer hem till en man som vill köpa TV, men Agneta vill "nog vara ena ett tag". Hennes systrar uppskattar inte att hon skickat in dikten, för var dikten verkligen till Agneta? Eva har å andra sidan andra saker att tänka på. Hon lever med sin Sónia sedan tjugo år tillbaka, men nu börjar den biologiska klockan ticka i Eva och kanske räcker det inte med bara den son som Sónia fött? Maja låtsas inte veta om sin makes sjaskiga affärsverksamhet, men blir till slut indragen trots allt. 

Kvinnoporträtten i denna bok är riktigt bra. Ni vet, på det där sättet som gör att det känns som att det är riktiga personer. Personer skapade av en författare jag litar på. Männen är veligare, mer "lost" i den verklighet de befinner sig i. Det är en spretig släkt, som det brukar vara nuförtiden, och jag har inga problem att tro på alla olika saker som pågår i släkten. Jag glömmer själva berättelsen ibland för jag uppskattar personporträtten så mycket, men det är som helhet en mycket läsvärd bok som skildrar ett Sverige som finns och där människor går omkring och mår sisådär och det är på något sätt deras normaltillstånd. Det är 416 sidor av skickligt författarskap och jag blir både berörd och överraskad. Läs den!

(Rec.ex från Piratförlaget)