ön

Jag har länge varit nyfiken på att läsa Lotta Lundbergs Ön, men ni vet hur det är, ibland blir det liksom aldrig av att man läser vissa böcker. På tåget till min syster bestämde jag mig för att nu är det dags. Pocket, lagom tjock och har legat länge i läshögen - perfekt! Boken var dessutom precis så bra som jag hoppats!

Ön är en sista spillra av det brittiska kolonialväldet. Den är placerad långt ut i Söderhavet och har väl mer eller mindre alltid fått styra sig självt. Ett slags paradis. Svenska Olivia kom till Ön för tjugofem år sedan och har sedan dess varit öns läkare, i alla fall när det gäller västerländsk medicin. Hon har läst hela läkarutbildningen men gjorde aldrig sin AT-tjänst, så formellt är hon inte färdig läkare, men sådant spelar inte roll på Ön. Hon blev tidigt förälskad i öbon Taip och de har hängt ihop sedan dess, men förhållanden med strikt monogami är det inte så nog med på Ön. Olivia har själv deltagit i danserna på Udden och där blir det som det blir med det sexuella.

Emellanåt lägger kryssningsfartyg till utanför Ön och det är en del av öbornas inkomstkälla. När så en pappa anmäler att hans dotter blivit utsatt för sexuella övergrepp under deras stopp på ön skickas en grupp med tre britter dit för att undersöka saken. Ledare för gruppen är Christian, en socialchef med behov av att få en nytändning i karriären.

Det blir en berättelse med moraliska förtecken. Där britternas idéer och uppfattningar om förhållanden, sex och sexualitet och det rätta sättet att leva ställs mot traditioner på Ön och jag tycker mig ana att Ön får stå som symbol för så många fler samhällen än just sitt eget. Kan man lägga sitt eget samhälles moraliska rättesnörens på ett annat samhälles och säga att de har fel? Olivia brottas med det faktum att hon kan förstå och själv anta det brittiska perspektivet, men hon vill företräda Ön, hon vill så gärna på riktigt vara en del av Ön. Men så kommer det unga kvinnor med berättelser om övergrepp. Olivia vet inte riktigt hur hon skall ställa sig till allt. Även de tre britterna tycks på olika sätt brottas med sina förutbestämda idéer, men också med sina kroppars reaktioner.

Lundberg skriver ingen på näsan. Det finns inget tydligt ställningstagande i hennes bok utan den lämnar läsaren med en mängd frågor och funderingar att diskutera vidare. Detta är en utmärkt bokcirkelbok för det finns så många tankar att bolla vidare med någon annan som läst boken. Paradiset - vad är det för bilder vi gör oss egentligen och vad är det som inte får finnas i vårt paradis?

(Rec.ex från Natur & Kultur)