Sara är en ung och lite osäker journalist som möter den äldre Mona, väletablerade inom Stockholms kulturkretsar. De blir vänner, bästa väninnor som Mona säger, och snart tillbringar de mycket tid tillsammans. Mona är en krävande väninna. Ringer ständigt, vill ständigt ha Saras uppmärksamhet. Saras man reagerar, men Sara tappar bort sig själv i vänskapen med Mona. Åren går, Mona blir sur om deras vänskap inte går hennes väg. Det blir uppehåll, men de hittar tillbaka. Så håller det på. En dysfunktionell vänskap men också en skildring av makt och kvinnlig konkurrens. Ulrika Kärnborgs novell Mammalia fångar mig inte riktigt trots att jag tycker att den är rätt välskriven. Det är något som hela tiden saknas i berättelsen men jag kan inte sätta fingret på vad det är.
Fantasy av Malte Persson var inte alls min grej. Titeln Fantasy kan i sig ha bidragit till att jag redan innan var lite avvaktande och när det sen dyker upp personer med namn som Den Sorgsne Prinsen, Protagonisten och Den Namnlöse är det liksom kört. Parenteser med "viktigt information" stör mig också.
Så här brukar jag inte känna för novellixerna. Kan det vara så att jag inte gillar just denna kvartett eller börjar jag helt enkelt bli lite novelltrött? Tiden för utvisa.
noveller är inte (heller) mitt format. ja, förutom Pälsen, Ariel (Anders' biggest legacy, haha) och några till.
SvaraRaderamen ett av de senaste Lundströms Bokradio-programmen handlar om Alice Munro och henne blev jag då enormt sugen på att läsa
Trött på noveller- det går välan inte :-)
SvaraRaderaMind: Munro är jag också lite nyfiken på. Noveller, ja ... Det slår ju inte romaner det måste erkännas, men vissa är ju ändå läsvärda.
SvaraRaderaAnna: Hittills måste jag nog säga att noveller tillhörande världslitteraturen har tilltalat mig mest. Sakta öppnar sig den litterära världen för mig! :)
... och nu blev det någon konstig länk till ditt namn A ... Nån dejtingsida. Syrrans dator beter sig konstigt. Vet inte alls vad det beror på.
SvaraRadera