25 aug. 2016

djävulen är en lögnare

Djävulen är en lögnare

Sara Razai är en ny författarbekantskap för mig och boken hon skrivit, Djävulen är en lögnare, är också den första bok jag läser som publicerats av det finlandssvenska förlaget Förlaget. Genialt förlagsnamn, eller hur!

I Djävulen är en lögnare, som förutom en titel också är ett uttryck hämtat från Bibeln, möter vi två tjejer i sena tonåren - Meri och Hope. Hope kom till Finland som sexåring och växte, precis som finska Meri, upp i Gårdsbacka, en förort till Helsingfors. De två tjejerna blir bästa vänner och är nästan som systrar, men i berättelsens nu har Hope deporterats tillbaka till Kamerun och de kan bara hålla kontakten med varandra via chattar och sociala media.

Berättelsen utspelas under en dag, den 2 november 2011, och det blir en mycket lång dag för dem både. Meri har fått ett tvåårigt barn på halsen. Jade, barnets mamma säger att hon bara skall gå till tandläkaren, men timmarna går och Meri strövar planlöst runt med barnvagnen i förorten, utan någon som helst aning om vad hon skall ta sig för. Hon söker sig till slut till sin mamma, som träffat en man och flyttat till en annan del av Helsingsfors. Faktum är att mamman närmast har övergivit Meri eftersom mannen kräver det och mamman har bara funnit sig i det. Hope å sin sida vaknar och inser att mobilens batteri är dött och att hon inte kan kontakta Meri. Hon är omgärdad av en familj, men känner sig inte riktigt hemma och hennes strövtåg under dagen tar henne genom New Bell, en stadsdel i Douala, och bort från en mamma som fortfarande klamrar sig fast i drömmen om Europa och ett nytt liv i Nederländerna.

Det finns så mycket att säga om den här boken att jag knappt vet vart jag skall börja och sluta. Till att börja med vill jag säga att det inte är en bok om kulturmöten och kulturkrockar. Den handlar snarare om en slags utanförskap. Meri har knappt gått ut grundskolan. Hon har inga pengar, ingen sysselsättning och hon verkar ha tappat kontakten med de flesta av de vänner och bekanta hon hade under skoltiden. Meri lever i en tillvaro där mobilen och kontakten med Hope är den enda livlinan. Hennes mamma, vars alkoholproblem är kända av alla, har abdikerat från mammarollen för en man med en något bättre ekonomisk situation än den hon hade som ensamstående. Det, och många andra aspekter av boken, gör att det också är en skildring av klass och utsatthet.

Hope är inte ensam och isolerad, men även hennes mamma klarar inte av att finns där för henne. För Hopes mamma är tanken på att bo kvar i Afrika helt främmande - hon skall tillbaka till Europa. Hope själv befinner sig i ett mellanläge. Hon tycks inte se sig som finsk, men i New Bell är hon också en nykomling och tillhörigheten till platsen, till livet där, till människorna och den kristna tron som alla tycks ha är svag. Hon saknar riktning, saknar beslut om vad hon skall göra, hur hennes liv skall se ut.

Det är mycket att ta in i den här boken. Mycket att fundera kring. Det gör att jag tror att den måste få ligga och mogna till sig i hjärnan. Det går liksom inte att slänga ur sig ett enkelt omdöme i stil med "den var bra" för det finns saker jag spontant gillar med såväl berättarstil som karaktärsbeskrivningar och innehåll och samtidigt finns det en del som skaver, en del utelämnade information, en del lösa trådar. Kanske spelar det ingen roll. Det är en berättelse som utspelar sig över en dag men som ändå har så många olika dimensioner och som får mig att känna att jag vill tänka till och fundera mer. Det är inget dumt omdöme!

(Rec.ex från Förlaget)

23 aug. 2016

lyssning pågår


 

Numera finns min bokhylla inte bara i fysisk form i vardagsrummet utan även i digital form i ljudboksappen. Nedladdat och klart för lyssning på bilden till vänster, i väntans tider till höger. Många härliga timmars lyssning att se fram emot i höst som ni förstår! 

Gillar du ljudböcker? Någon ljudbok du längtar lite extra mycket efter?

21 aug. 2016

bokbloggsjerka 19 - 22 augusti

jerka11

Temat för denna veckas jerka är lärande och jag tycker det var en rätt klurig uppgift:

Känner du till någon bok i skolmiljö som du kan rekommendera, eller kan du ge exempel på en karaktär som innehar ditt drömyrke eller har du ”bokliga” erfarenheter av lärande på annat sätt?

Jag tar och betar av frågan steg för steg och börjar med att tipsa om en bok i skolmiljö - Jag vill bara att du gillar mig av Ingrid Olsson. En skolklass sitter och väntar på sin försenade lärare. Medan klassen väntar får vi kliva in i tio elevers tankevärld och ta del av allt det där som man känner, tänker, oroar sig för och drömmer om som sextonåring. En briljant bok!

Drömyrke. Alltså, jag vill ju egentligen bara vinna typ 800 miljoner så jag slipper jobba över huvud taget. Men, om talangen fanns där vore det underbart att få vara en framgångsrik cellist. Älskar cello! Men, jag tror aldrig jag stött på någon cellist i böckerna jag läst. Någon som kan tipsa om en kanske?

Så till den sista delen, bokliga erfarenheter av lärande. Inte säker på att jag förstår vad som menas här, men att läsa är väl alltid på något sätt att lära, oavsett om det är skönlitteratur eller facklitteratur. Jag tänker att allt mitt skönlitterära läsande t ex har bidragit till att jag är så medveten om att saker kan ses och upplevas på olika sätt av olika människor och att sanning är ett mycket luddigt begrepp. En lärdom så god som någon, tycker jag.

Jag vill bara att du gillar mig (pocket)   

19 aug. 2016

visst blir det bokmässa!


Jag har som vanligt velat fram och tillbaka. Var länge helt inställd på att inte åka på Bokmässan i år och största anledningen var faktiskt att den tidsmässigt ligger den fattiga helgen precis innan lön. Men ... Nu närmar sig september och bokmässelusten gör sig påmind. Tänkte att jag kan ju åka över dagen på lördag. Så kom ett trevligt mejl från Västmanländskan som undrade om jag vill med på bokbloggarmiddagen på lördag kväll (för er som undrar - jag har inte facebook och därför noll koll). Tackade ja utan tvekan. Det var ju så trevligt förra året! Så kom jag ihåg att jag har en kraftig rabatt på en hotellnatt att kassera in. Ja, ni fattar vart det slutade - jag bokade så klart en natt!

Nu blir det Bokmässa både lördag och söndag för min del vilket förstås bara är toppen och hur kul som helst! Bokinköpen får hållas till ett minimum, men eftersom förra årets skörd ännu inte är läst så är det kanske lika bra. :) Mer monterprogramsbesök på lördagen, gratis seminarier på söndagen och mindre shopping i montrarna är planen.

Hoppas vi ses i vimlet, i bokbloggarrummet och/eller på bokbloggarmiddagen!

17 aug. 2016

midnattsflickor

Midnattsflickor (inbunden)

Mina andra bok av Jonas Moström är utlyssnad och det kommer definitivt att bli fler. Han skriver deckare som känns typiskt svenska med en god balans mellan kriminalgåtan och inblickar i utredarnas privatliv och det går ju nästan alltid hem hos mig. Tycker att Moströms böcker påminner en del om t ex Sofie Sarenbrants böcker - snabbläst, lagom spännande och inte något effektsökeri vad gäller smaskiga morddetaljer. Det är helt enkelt bra underhållningslitteratur!

Midnattsflickor är den tredje boken i Moströms serie med Nathalie Svensson som huvudkaraktär och den andra boken som jag läser. Nathalie är psykolog, Nordens främst expert på psykopater och medlem i den gräningsmannaprofilgrupp som finns hos Rikskrim. Den här gången samlas gruppen för att lösa ett fall med en serievåldstäktsman i Uppsala. Först slår han till under Valborg - studenternas stora högtid i staden - och två unga kvinnor våldtas under ett dygn. Men, det stannar inte där. Det tredje offret hittas i död i den anatomiska teatern, tydligt utplacerad där. Nathalie och övriga utredare tycker att allt pekar på att det är samma gärningsman, Frågan är förstås bara vem.

15 aug. 2016

hela härligheten

Hela härligheten (inbunden)

Två pojkar, Guido och Costantino, växer upp i samma hyreshus i Rom - Costantino som son till portvakten och Guido i högborgerlig miljö högst upp i huset. Samma hus, skilda världar och under uppväxten har de inte mycket med varandra att göra. På gymnasiet hamnar de så i samma klass och det är egentligen här som Hela härligheten av Margaret Mazzantini tar sin början. Vänskapen mellan Guido och Costantino tar en ny vändning när den sexuella attraktionen mellan dem en natt leder till en intim akt. Ingen av dem kan hantera tanken på att de kan vara homosexuella, att det de känner för varandra kan vara kärlek. Costantino gifter sig med en flicka från kvarteret, Guido flyttar till London och gifter sig med en kvinna som redan har ett barn. När de både männen så träffar varandra igen, efter många år, är det omöjligt att förneka att det finns något mellan dem. Men livet komplicerar allt och de försätter sig i en situation där de försöker få varandra samtidigt som de vill behåll sina familjeliv.

Det här är ingen lättsam och banal historia om kärlek med förhinder. Den är skriven med stort allvar och med något jag skulle vilja kalla litterär kvalitet för det tar tid att läsa. Språkets struktur kräver det på något sätt och ändå är det ingen svårläst eller tung bok. Hela härligheten är berättad kronologiskt och följer i stort sett ett helt liv, främst ur Guidos perspektiv. Det handlar om val som görs, om val som kunde ha gjorts, om längtan, åtrå, om att göra rätt, ta ansvar, förneka sig själv, hoppas, önska, lida. Jag tycker om att läsa Mazzantinis bok. Tycker om att läsa något som inte bara svischar förbi utan som får mig att läsa långsammare och verkligen ta del av berättelsen. Boken är oväntat bra, men utan att vara den där riktiga fullträffen. Kanske upplever jag det så för att flera böcker på sistone har varit något extra, men bra är det är fler böcker av Mazzantini kan jag absolut tänka mig att läsa.

(Rec.ex från Contempo)

13 aug. 2016

bokbloggsjerka 12 - 15 augusti

jerka11

Första jobbveckan kändes intensiv och inte blev det mycket ork över till läsning eller lyssning hemma på kvällarna, men lite på tåget blev det läst i alla fall. Bloggen stannade helt av som en följd av det, men jerkan vill jag ju inte missa!

Finns det en karaktär som du tycker är pinsam på ett eller annat sätt men som du ändå inte kan undgå att läsa mer om? Vem i så fall? Om du inte kommer på en karaktär så kanske du ändå har läst en bok som du upplevde vara i pinsammaste laget? Berätta, och du vet ju att det endast är fantasin som sätter gränser!

Jag har rätt dåligt minne när det kommer till karaktärer så det här var lite svårt. Egentligen tror jag att jag oftare tycker personer på tv är skämskuddepinsamma än i böcker. Personer i dokusåpor t ex - jag kan knappt titta ibland!

Men, åter till böckerna. I brist på enskild karaktär så får jag ta en annan infallsvinkel. Det var ju bara fantasin som satte gränsen. :) När jag läser Karin Brunk Holmqvist böcker vill jag verkligen ta fram skämskudden ibland. Människorna i hennes böcker är så tafatta och på något vis efter hela det samhälle de lever i att det ständigt uppstår situationer som är både pinsamma, absurda och samtidigt rätt roliga. Jag borde hata det, men jag kan inte låta bli att läsa hennes böcker. De är min guilty pleasure och kommer det en ny bok om bortkomna gummor och gubbar så kommer jag garanterat att läsa den. Jag har ju läst alla hittills ... :)

7 aug. 2016

semesterläsningen - hur blev det?


Fyra veckors semester är till ända och gud så skönt det har varit! Utvilad är jag, men helt ärligt tar det ju ändå emot att börja jobba för ledigt är alltid bäst. Tänkte att jag i detta inlägg skulle summera semestern läsmässigt. Jag har läst klart mindre än vad jag trodde, men några böcker har det ändå blivit. Hamnade framför Gilmore Girls på Netflix och där blev jag liksom kvar. Det har inverkat klart menligt på min lässtatistik, men å andra sidan är ju Lorelei och Rory himla trevligt sällskap!

Följande böcker hann jag med att läsa och lyssna på under semestern:
1. Den tredje hustrun av Lisa Jewell
2. Snökimonon av Mark Henshaw (gav upp halvvägs)
3. En mörderska bland oss av Hannah Kent (Radioföljetongen)
4. Straff av Paula Polanski
5. Ugglan dödar bara om natten av Samuel Bjørk
6. Störst av allt av Malin Persson Giolito
7. Skillnaden mellan lingon och blåbär av Annah Ovesson
8. Avdelning 73 av Sofie Sarenbrant
9. Körsbärslandet av Dörte Hansen
10. Stjärnklart av Lars Wilderäng

Tio böcker på en månad är fler än vad jag läser i vanlig fall så lite har det ändå märkts att det varit semester. :) Bäst har Störst av allt och En mörderska bland oss varit - riktiga fullträffar båda två! Med undantag av Snökimonon, som jag inte alls gillade, tycker jag att det varit bra semesterböcker i år och genremässigt har det blivit deckare, romaner, feelgood och till och med en dystopi. Omväxling förnöjer även under lediga dagar!

Nu ser jag fram emot höstens läsning och den höga klara höstluften för så här års är jag alltid mer än klar med sommaren.

stjärnklart

Stjärnklart (pocket)

Det är roligt att få böcker av andra för det tvingar en ibland utanför bekvämlighetszonen och det kan man väl säga att Stjärnklart av Lars Wilderäng gjorde. Undergångsskildringar, eller dystopier, är ju inte vad jag tuggar i mig varje dag direkt. Om jag gillade det? Både ja och nej.

Först slutar mobiltelefonerna att fungera, sedan datorerna och bilarna och det stannar inte där. Sakta slutar de mesta vi vant oss vid att ha i vår omgivning att fungera och människor runt om i Sverige börjar långsamt förstå att något är allvarligt fel.

Det är grunden i Wilderängs berättelse som låter oss ta del av samhällets successiva kollaps genom ett antal olika personer, som en prepper, en polis, en militär, en politiker och en systemvetare. Alla hanterar de situationen på olika sätt. Vår prepper har ju förberett sig väl för detta och får äntligen testa allt han förberett sig på i verkligheten. Polisen har psykopatiska drag. Militären är uppriktigt sagt rätt trist och jag är oengagerad i hans del av berättelsen. Systemvetaren får insikt i vad som händer och vilka konsekvenserna kan bli och tar sin pojkvän med sig och flyr Göteborg. Politikern har valt att åka till Stockholm två veckor tidigare än planerat och ångrar bittert att hon lämnade familjen nu när samhället brakar samman.

Det är samhällskritik och spänning i ett och samma paket. Jag köper att människor nog skulle vara mycket motvilliga till att inse att deras trygga värld kollapsar och att många av oss är helt oförberedda på att klara oss några längre tider utan t ex kylskåp. Kanske skulle många också förvänta sig att "samhället" eller "kommunen" skall lösa allt. Men, skulle vi vara så handfallna? Och, vart är "samhället" i Wilderängs bok? Det händer liksom i princip ingenting från myndighetshåll. Jag finner det lite märkligt, men i fiktion är detta naturligtvis fullt gångbart och jag förstår att det ingår i Wilderängs kritik.

Jag tycker boken är intressant stundvis, men ibland blir det lite för mycket militärvurm och den där polisen är ju inte så trevlig ... Det är också något med de olika personerna som gör att jag upplever boken som lite svajig. Som att författaren tycker mer om vissa personer än andra när han skriver om dem. Könsrollerna är också så givna att det blir lite tröttsamt. Men, samtidigt är det högt tempo och riktigt spännande mellan varven så jag blev ju ändå underhållen.

Boken är första delen i en trilogi, men jag har som bekant svårt för trilogier och kommer troligtvis inte att läsa fler delar.

6 aug. 2016

körsbärslandet

Körsbärslandet (inbunden)

Den här boken fångade min nyfikenhet i Höstens böcker, mest för det ursnygga omslaget, och när jag såg den på Storytel blev det förstås lyssning direkt. (Ja, ljudboksvurmen bara fortsätter och fortsätter!). Jag har ju en förkärlek för Tyskland så att Dörte Hansens Körsbärslandet utspelar sig just där var förstås en trevlig bonus. Faktum är att detta var förra årets mest sålda bok i Tyskland och jag misstänker att med lite mer förförståelse för vad Olland är så kanske läsupplevelsen hade blivit ännu bättre.

Geografiskt utspelar sig boken alltså i Olland, strax söder om Hamburg. En region med gamla anor, gamla släkter, fruktodlingar i mängder, Elbe som en livsnerv och plattyska som fullt gångbart språk. Det i sig sätter något av en ram för hela berättelsen och alla som har någon koppling till landsbygd kan nog känna igen sig i den speciella stämning och de förutsättning som faktorer som dessa ger. I Hansens bok får vi stifta närmare bekantskap med Vera Eckoff som kom till byn som flyktingbarn från Ostpreussen, men som fortfarande så här sextio år senare känner sig som en främling i byn. Att hon lever sitt liv efter eget huvud och utan att vika sig för tradition och konvention kan förstås spela in. En dag dyker Veras systerdotter Anne och hennes son Leon upp hos Vera. De har fram till dess bott i en rätt välbärgad del av Hamburg, men Annes man har nu lämnat henne för en annan kvinna.

Kontrasten mellan livet på landet och livet i staden är skildrat med både skärpa och humor och särskilt beskrivningen av föräldrarna roade mig. Medelklassföräldrarna i staden som närmast desperat försöker bräcka varandra med pedagogiska aktiviteter och ekologisk mat till barnen framstår som extremt ängsliga och på något sätt blir barnen en accessoar som skall matchas med den perfekta ytan föräldrarna jobbar så hårt för att uppnå. På landet är det stökigt i köket, barnen leker med varandra lite hur som helst och det är helt ok att servera snabbkaffe till en annan mamma. Jag älskar hur Hansen fångat både staden och landet och hur hon, utan att det blir för mycket, driver lite med båda.

I boken finns också en hel rad intressanta bifigurer som fyller boken med personligheter jag inte hade velat vara utan. Det här är verkligen en bok med en stor dos värme, humor, allvar och personligheter som man inte så ofta stöter på. Jag tyckte mycket om den och rekommenderar den varmt, särskilt nu så här när hösten och skördetiden närmar sig.

5 aug. 2016

bokbloggsjerkan 5 - 8 augusti



Det var några veckor sedan jag var med, men nu hakar jag på jerkan igen:

Vad brukar du generellt göra på din semester? Kryper du upp i hängmattan/lägger dig på stranden med en god bok och låter vardagen försvinna, eller är du mer stressad än någonsin under den här tiden? Har du något ”semesterläsningstips” att dela med dig av? Hur skulle en perfekt semester se ut enligt dig?

För mig är det viktigt att semestern innehåller en stor dos av bara-vara-tid. Sådan där tid som bara förflyter medan man gör just ingenting och egentligen inte kan säga vad man har gjort. Man skrotar runt. Timmarna, dagarna går, jag har vilar. Vissa somrar (för jag har varit bortskämd med lärares sommarlov innan jag bytte yrkesbana) har det blivit mycket läst, denna sommar (med fyra veckors semester som snart är till ända) har det blivit mer tv-serie-tittande på Netflix. Det gör inte så mycket att det inte blivit så värst bevänt med läsningen, jag vägrar all tvång och stress på semestern.

Jag vill gärna åka bort en sväng på semestern också. Det har blivit charter till Tunisien och Turkiet och storstadsbesök i t ex Wien och Berlin. I år blev det Düsseldorf och det var bra det med. Jag har inte så höga pretentioner, vill på samma sätt som när jag är hemma känna lugn även på resa. Är jag i en storstad åker jag hellre kollektivtrafik än går (spårvagnsstäder är bäst!), köper hellre mat i den lokal motsvarigheten till ICA än äter på fancy restaurang och sitter hellre på café och tittar på folk än betar av  stadens alla sevärdheter i rasande tempo. Man hinner det man hinner och gör det man har ork och lust till är min filosofi. På chartersemester hittar ni mig vid poolen, i skuggan, och aldrig vid havet. Stranden är inget för mig. Strandpromenad vid kvällning är däremot trivsamt.

Varje sommar brukar det också bli en tur till mamma, som bor långt ifrån mig, men i år tog vi en minisemester tillsammans i Örebro istället. En heldag i staden med besök i Wadköping, shopping, en öl på en uteservering, god mat på kvällen och till slut spökvandring på Örebro slott innan vi somnade gott på hotellrummet och drömde om hotellfrukosten. Minisemestrar är underskattade!

Ja, som ni förstår är jag en livsnjutande ta-det-lugnt-person på semestern, och jag försöker nog vara det resten av året också. även om jobbet ibland höjer stressnivån något.

2 aug. 2016

semesterlunk


Sista veckan på semestern. Jag började hos vänner i Växjö igår och idag har jag några ärenden att fixa. Resten av veckan blir lugn. Har för ovanlighetens skull ett pysselprojekt - decoupage på köksbordet. Får se hur långt lusten räcker! :) Lite läsning skall förhoppningsvis också orkas/hinnas med, om jag inte helt fastnar i Gilmore Girl-träsket på Netflix (där är jag väl typ redan i och för sig ...). Har börjat läsa Hela härligheten av Margaret Mazzantini och gillar så här långt. Detsamma gäller för Körsbärslandet som är boken i hörlurarna just nu.

Ja, som ni förstår, semesterlunken den ljuvliga fortsätter några dagar till och sedan är det tidiga morgnar, tågpendling. blaskigt jobbkaffe och matlåda som gäller igen. Och så gäller det att inte tänka på att det är nästan ett år till nästa semester ...

Hela härligheten (inbunden)   Körsbärslandet (inbunden) 

28 juli 2016

avdelning 73

Avdelning 73 (pocket)

Avdelning 73 av Sofie Sarenbrant är på något sätt en märklig bok. Som läsare vet man hela tiden vad som händer och vem som gör det så den borde vara rätt ointressant som deckare egentligen. Men, den är lättläst och Sarenbrant lyckas hålla någon slags spänning igång hela tiden trots förutsägbarheten. Med andra ord så är det en sådan där sommardeckare man läser på en dag och sedan känner sig helt nöjd med verklighetsflykten. Det är aldrig gastkramande eller sjuk spännande, men på något sätt är det väl det jag gillar med Sarenbrant och det som får mig att fortsätta läsa hennes serie om polisen Emma Sköld, för fortsätta kommer jag att göra. Jag har dock en invändning mot den här boken - slutet. Det känns lite ihopslängt, men jag anar att det kan vara ett sätt för författaren att få en länk till nästa bok i serien, Tiggaren, och kanske är det också ett försök till twist. Funkar sådär tycker jag, men det är inte så illa att jag inte vill läsa även Tiggaren.

Handlingen då? Emma Sköld vaknar upp efter en fem månader lång koma som hon hamnat i till följd av en ridolycka. Medan Emma legat i koma har hennes sambo tagit hjälp av sitt ex när det kommer till barnpassningen och exet går kanske lite väl mycket in i rollen som lilla Ines mamma. Emma ligger på sjukhuset och funderar på vad som egentligen hände på ridturen den där dagen och hon är inte helt säker på att det verkligen var en olycka, vilket hon också säger till sin kollega Nyhlén som ofta besöker henne på sjukhuset. Samtidigt blir Emmas sambo allt mer fundersam på vad hans ex egentligen håller på med när hon passar Ines.

27 juli 2016

skillnaden mellan lingon och blåbär

Skillnaden mellan lingon och blåbär (inbunden)

Semesterläsningen och lyssningen flyter på bra nu och jag klagar knappast. :) Igår kväll och under dagen idag har jag lyssnat på Annah Ovessons debutroman Skillnaden mellan lingon och blåbär och det har varit trivsamma timmar i bästa feelgoodanda.

Elofs bärindustri, belägen i Norrlands inland, har inte gått bra de senaste åren. Polackerna tar byggjobb istället för att plocka bär och thailändarna vill ha bra villkor - det finns alltså ingen billig arbetskraft som vill plocka Elofs bär längre. Men Elof har en ny idé. Han skall göra om den gamla industrilokalen till flyktingboende och på så vis få in en hacka och så kan ju flyktingarna få plocka bären under förevändningen att det är en slags terapi i skoglig miljö. Två av byns kvinnor anställs för att hjälpa Elof få ordning på boendet - Mia och Gunilla. Gunilla, som är mamma till Mia, har tröttnat på sitt jobb inom hemtjänsten och Mia är lika trött på sitt jobb på byns ICA-butik, De blir en bra balans till Elof och kräver vettiga sänger, trivsam inredning och hedervärt bemötande av flyktingarna. Och de skall kallas gäster, inget annat.

Den här berättelsen balanserar på randen till stereotyper och den är dessutom vansinnigt naiv, men den har ett stort hjärta. Elof är mullrande och butter och så norrländsk som du bara kan föreställa dig, men det finns inget ont i honom. Gunilla vill rädda världen med ringblomsolja och Mia vill väl mest att livet skall börja någon gång och att alla skall ha det bra. Jag borde inte gilla boken, men jag gör det. Stänger av alla invändningar och gör det som genrebeteckningen signalerar - mår bra!

26 juli 2016

störst av allt

Störst av allt (e-bok)

Just nu går böckerna från bra till bättre till rena fullträffen. Härligt! Fullträffen är förstås boken som alla tycks läsa och älska i sommar - Störst av allt av Malin Persson Giolito. Jag får väl erkänna att jag var försiktigt avvaktande till denna roman som genrebenämns rättegångsthriller. Det låter ju sådär-intressant i mina öron. Men, där hade jag fel. Redan efter en timme av ljudbokslyssnandet är jag helt fast för det här är en spännande historia som är svår att slita sig från.

Först vet vi inte riktigt vad det är Maja har gjort och vad hon är anklagad för. Men, sakta växer en berättelse fram där ett gäng rika ungdomar från Djursholm utgör kärnan och där en viss ung man spelar en väsentlig roll i artonåriga Majas liv. Mer än så säger jag inte om själva handlingen, men att allt har slutat med katastrof är liksom givet. Boken är så värd de timmar det tar att läsa eller lyssna. Det är till och med väl investerade timmar för det här är inte några enkla timmars verklighetsflykt. Det här är en historia om samhället. om skillnader, om ensamhet, om kärlek, om de som borde finnas där men inte gör det och om de som får ta ett större ansvar än vad de borde. Det är helt enkelt en bok du inte vill missa!