25 maj 2017

i väntan på doggo

I väntan på Doggo (pocket)

Dans flickvän sedan fyra år tillbaka dumpar honom och lämnar bara ett brev och den osedvanligt fula hunden Doggo efter sig. På jobbet har det också kört ihop sig, så Dans liv ser väl på det stora hela inte särskilt ljust ut. Men, så dyker ett nytt jobb upp och, eftersom han nu är fast med Doggo, förhandlar han till sig att få ta med sig hunden till jobbet. Doggo blir en populär kontorsmaskot, och även för Dan skall det nya jobbet visa sig bli en lyckträff på flera sätt.

I väntan på Doggo av Mark B. Mills är en bagatell. En sådan där bok som nästan är svår att beskriva för att den bara är som att titta in i någons liv en kort period. Men, jag tyckte faktiskt oväntat mycket om den. Sidorna flyger iväg, karaktärerna är lätta att ta till sig och Doggo vinner även mitt hjärta. Perfekt bok just nu för min del och jag tror att rätt många av er andra också skulle gilla den. Låt oss kalla den för utmärkt hängmattelitteratur. :)

23 maj 2017

sommarläsningsplaner

Bildresultat för books grass

Så här års brukar det vara dags att börja fundera över sommarläsningen. För två år sedan deltog jag i bokbingon vilket ledde till en oväntat varierad läsning. Förra året var tanken att jag skulle ta mig igenom Svetlana Aleksijevitjs Tiden second hand: slutet för den röda människan. Det projektet lades snabbt ner för jag tyckte verkligen förfärligt illa om boken.

Den här sommaren tänker jag göra precis likadant som för tre år sedan - bara läsa det jag har lust till! Eller ja ... Bara beta av boktravarna med inbundet och pocket i den takt och ordning jag har lust med är kanske en mer korrekt formulering. Semestern är rätt många veckor bort fortfarande för mig så jag kanske hinner ändra mig, men jag tror inte det. Lustläsning är ändå alltid den bästa läsningen.

Om jag ändå skall utmana mig själv lite i sommar så blir det väl att jag verkligen skall läsa och inte bara lyssna. Stora delar av det gångna året har jag i princip bara lyssnat på ljudböcker och det är förstås inget fel i det och inget skadligt heller, men jag saknar upplevelsen av att läsa själv, att hålla i en pappersbok. Nu har jag börjat läsa igen och hittat glädjen i det. Hoppas att det håller i sig!

Hur ser era sommarläsningsplaner ut?

21 maj 2017

de ökända historien om frankie landau-banks

Den ökända historien om Frankie Landau-Banks (pocket)

Vi måste börja med omslaget. Vilket omslag det är! Jag älskar typ allt med det men alldeles särskilt det rosa i kombination med det gröna. Mer rosa och grönt till folket! Ja, nog om detta. :) Och nu - över till innehållet.

Frankie går andra året på den välrenommerade internatskolan Alabaster. Hela första året levde hon lite i skuggan av sin storasyster, men nu när storasyster lämnat campus och Frankie gått och blivit supersnygg över sommaren blir tillvaron något annorlunda. Frankie skaffar en pojkvän och inte vem som helst utan Matthew Livingstone, sistaårselev och högstatuselev. För Frankie blir det förstås också en statushöjning men också nya vänner. Ganska snart skall Frankie dock bli medveten om att Matthew och hans vänner har en hel del hemligheter och hon kommer liksom aldrig riktigt in i gänget. Efter att ha spionerat på grabbarna en kväll inser hon vad allt handlar om - de är medlemmar i ett hemligt sällskap bara för killar.

Frankie tycker detta med "bara killar" är minst sagt urfånigt och istället för att bara låta saken bero eller skrika högt om det tar hon till sin list för att visa att hon är minst lika smart och till och med smartare än killarna i sällskapet.

Det här är en riktigt charmig bok! Frankie är omöjlig att inte älska och henne framfart på campuset och hennes sätt att lura killarna är både intelligent och fnissframkallande. Jag gillar hur hon vägrar degraderas till snygg- och kyssbar och istället använder sitt huvud för att få sin vilja fram. Jag tänker att alla som tyckte om Gilmore Girls borde kasta sig över Den ökända historien om Frankie Landau-Banks av E. Lockhart för här möter vi en karaktär med Rory Gilmores smarthet, men som faktiskt, på sitt alldeles egen sätt, är snäppet roligare.

20 maj 2017

bokbloggsjerkan 19 - 22 maj

Jag har inte varit med på någon veckan men nu, denna värmeslagets lördag, hakar jag på jerkan igen!

Denna vecka blir det en superlätt fråga: vad läser du just nu?

Jag har så smått börjat beta av pockethögen (jo, det är sant!) och i förmiddags läste jag ut Den ökända historien om Frankie Landau-Banks av E Lockhart. Jag läser också I väntan på Doggo av Mark B Mills. Självklart har jag också en ljudbok på gång och just nu är det Tvåhundrasjuttio sekunder av Kajsa Franchell.

I väntan på Doggo (pocket)  Tvåhundrasjuttio sekunder  Den ökända historien om Frankie Landau-Banks (pocket)

15 maj 2017

skogsnävan

Skogsnävan

Ibland är det inte så dumt att sticka emellan med en novell och väljer man en berättelse av Karin Brunk Holmqvist så vet man vad man får - Skogsnävan är inget undantag. Ett äldre par gör sig redo för traditionsenligt midsommarfirandet med jordgubbstårta, midsommarstång och blomsterplockande, men i år är de lite extra nervösa. Sonen skall komma på besök, och inte ensam som vanligt utan med sin flickvän från Stockholm. Inte nog med att hon är från Stockholm, hon är dessutom psykolog och något hjärnskrynklade vill de inte veta av.

Det är tafatt och varmt och harmlöst och med ett lyckligt slut. Precis som alltid hos Brunk Holmqvist och det var en fin ljudbokshalvtimme. Räcker långt ibland.

14 maj 2017

Campbell, Boardy och Dahl - jag ger upp

Hela den här våren har läsningen gått trögt och läsflytet tycks aldrig infinna sig. Det har faktiskt gått så långt att jag nästan helt slutat läsa själv. Inte alls bra eftersom läsning får mig att må bra och egentligen är min stressventil. Ljudböcker och tv-serietittande för hela slanten nu och jag gillar det inte, men kommer inte ur vanan. Saken blir inte bättre av att jag försöker tvinga mig själv att fortsätta läsa sådant som jag av olika skäl egentligen inte fastnat för. Så, nu är det dags att (än en gång) ge upp vissa böcker.

Här är jag nu (pocket)  Tiden är inte än (inbunden)  Utmarker (inbunden)
Egentligen är det inget större fel alls som Karen Campbells Här är jag nu, men jag lockas inte av berättelsen i bokform. Jag tänker hela tiden på vilken bra tv-serie britterna kommer att göra av den, så kanske är det lika bra att vänta på tv-serien. 

Elin Boardys bok Tiden är inte än fick jag hemskickad från förlaget, och även om jag inte önskat mig den som rec.ex så har jag känt ett viss tvång att läsa den. Men ... Jag är inget stort fan av historisk skönlitteratur och när jag dessutom inte tycker om vare sig språk eller berättarstruktur i boken blir det mest bara jobbigt. 

Utmarker av Arne Dahl kan jag nog komma att ge en chans som pappersbok, men av någon anledning orkar jag inte riktigt med den som ljudbok. Det är något med den som gör att jag känner att jag borde koncentrera mig lite mer än vad jag just nu är kapabel till. 

Så, nu när jag gett upp dessa är det dags att snegla på att-läsa-högen. Kanske finns det böcker där som jag faktiskt inte är ett dugg sugen på att läsa längre (det kan ju bli så när böcker blir liggande för länge) och kanske är det bättre att rensa ut dem och skänka bort dem än ha dem liggande där som någon slags ständigt dåligt samvete. 

Hur gör ni andra med hyllvärmarna? Skänker bort, slänger eller tvingar er att läsa? 

10 maj 2017

hetta

Hetta (inbunden)

Jane Harpers debutroman Hetta är en av vårens mer hajpade romaner och den har rönt en hel del upplevelser lite här och var i världen. Det är en roman där en extrem torrperiod drabbat den lilla australiensiska staden Kiewarra och hettan och torkan påverkar människor, får dem att tappa greppet. Jag är rätt förtjust i när författare använder väderfenomen som bakgrund i sina böcker, och därför tycker jag att den pressande australiensiska hettan hade kunnat fått framträda ännu tydligare i berättelsen, men utan att bli alldeles kallentoftskt kanske. 

Kiewarra är en avfolkningsbygd och när romanen tar sin början återvänder en av de som lämnat det lilla samhället för storstaden - Falk. Falk är där för begravningen av hans barndomsvän Luke. Allt pekar på att Luke tagit sitt liv efter att först ha skjutit sin fru och barn. Händelsen är förstås förfärlig och har skakat om det av vattenbrist redan plågade samhället. Men, det här är inte första gången Kiewarra är med om en tragisk händelse. Det skall visa sig att Falk och Luke tillsammans delade en hemlighet om ett annat dödsfall, något som Falk försökt lämna bakom sig. 

Det är meningen att Falk skall lämna Kiewarra dagen efter begravningen. Så blir det inte. Till yrket är Falk polis och det är något som får honom att ana att allt inte är som det verkar i fallet med Luke och hans familj. Han börjar tillsammans med den lokala polisen nysta i fallet, något som också resulterar i att det förflutna kommer upp till ytan. 

Jag är rätt splittrad i min inställning till den här boken. Det jag framför allt tycker om är det som väl måste kallas för bokens miljöskildringar. Samhället, landsbygden, husen mitt ute i intet, hetta, den uttorkade flodbädden - allt det lyckas Jane Harper förmedla ovanligt väl och miljön blir närmast ett eget väsen. Däremot fångas jag inte lika mycket av vare sig nutidshistorien eller (den kursiverade ...) dåtidsberättelsen och inte heller av persongalleriet. Det finns passager då jag tycker det är riktigt intressant och däremellan långa stycken då berättelsen närmast segar sig framåt. Berättelsen är faktiskt oväntat långsam och kanske är det för att jag hade förväntat mig något annat som boken inte riktigt lever upp till förväntningarna. Men, en god miljöskildrare skall inte underskattas så jag kan nog tänka mig att ge Harper en chans till, men inte om Falk är huvudperson för honom föll jag inte riktigt för. 

(Rec.ex från Forum)

7 maj 2017

nässelvrede

Nässelvrede (inbunden)

Mordgåtor i Gäddede - kan det vara något? Ja, absolut! Jag lyssnade på Solveig Vidarsdotters debut Isvittring i höstas och tyckte det vara en lovande debut. Nässelvrede, som är andra boken om poliserna Ingrid Kvarnberg och Erland Skogmo, är snäppet bättre och nu ser jag redan fram emot nästa bok i serien för det här är trakter och personer jag vill möta igen.

I ett sommarstugeområde i utkanten av samhället hittar den unga frun Nathalie sin betydligt äldre make mördad och lagd i nässelsnåret. Kvällen innan har Nathalie druckit en hel del alkohol och hon har därför inget minne av vad som kan ha hänt. Hennes make är en väletablerad lokal moderatpolitiker och samma morgon som han hittas död skall ytterligare en lokalpolitiker, företrädare för det lilla missnöjespartiet Alternativ demokrati, skjutas på jaktskyttebanan. Den som avfyrar skottet är dottern och allt pekar mot att detta är ett vådaskott.

Ingrid, som har personliga kopplingar till fallen, ombeds hålla sig utanför utredningen och plocka ut sin semester. Hon kan dock inte låta bli att undersöka vissa saker och eftersom det är semestertider och ont om personal blir hon dessutom inkallad mest hela tiden för att vara sina kollegor behjälplig. Till råga på allt försvinner också den förståndshandikappade unga flickan Fanny och alla måste hjälpas åt att finna henne. Hon kan nämligen vara inblandad i eller ha bevittnat något som rör dödsfallen.

Bokens största styrka är persongalleriet. Det här är människor man kommer nära, lära känna. De blir en del av min värld för några timmar och det gör att det känns som att jag är i Gäddede även om jag aldrig varit där i verkligheten. Vidarsdotter är en duktig skildrar av vardagsmänniskor. Den något oväntade utvecklingen och obehagliga upplösningen ger en extra krydda som passar utmärkt i genren. Boken sägs i baksidestexten utspela sig år 2006. Det är inte något jag direkt märker något av och precis som i debutromanen har jag svårt att förstå varför böckerna skall utspela sig tio år bakåt i tiden och inte i nutid, men det är en petitess i sammanhanget.

4 maj 2017

just nu

Bildresultat för right now

Just nu är det mycket annat än böcker och läsning som tyvärr tar upp om inte min tid så min mentala kapacitet, så för att  bloggen inte skall somna in helt kör jag väl en just nu-uppdatering. :)

Vid sängen: Damm ... Icke påbörjade pocket som eventuellt skall skänkas snarare än läsas.

På soffbordet: Kurslitteratur. Orörd senaste månaden. Skall snart röras igen och en slutexamination färdigställas.

Vid läsfåtöljen: Hetta av Jane Harper. Gillar den hittills!

I öronen (ljudbok): Nässelvrede av Solveig Vidarsdotter. Andra delen i serien om poliserna Ingrid Kvarnberg och Erland Skogmo i Gäddede och jag måste säga att det här verkligen är en serie för mig!

I iPhonen (e-bok): Där finns nog bara kartor över kollektivtrafiken i Berlin och München tror jag ... E-bok kommer aldrig att bli min grej.

Läser jag lite då och då: Här är jag nu av Karen Campbell. Den är väl ok, men ändå griper den inte tag i mig.

På is: Ja, det finns ju en hel del böcker att välja på som legat närmast pinsamt länge i boktraven ...

Längtar jag efter att få läsa: En bok som verkligen är en verklighetsflykt och som gör mig helt uppslukad.

Vad läser ni just nu?

Hetta (inbunden)  Nässelvrede (inbunden)  Här är jag nu (pocket)

29 apr. 2017

bokbloggsjerka 28 april - 1 maj

Snart dags att sätta sig på tåget för ett par dagar hos mamma, men först veckans jerka förstås!

Vilket bokförlag ligger dig varmast om hjärtat och varför?

Om jag skall välja det förlag som jag nog läst flest titlar från och som alltid har någon eller några böcker i utgivningen som intresserar mig så blir det Norstedts. Skall jag välja med känsla och hjärta så väljer jag Nilsson förlag för att de vågar ge ut lite smalare litteratur som ett flertal gånger har överraskat mig positivt. 

Bildresultat för norstedts        Nilsson förlag

25 apr. 2017

blybröllop

Blybröllop (inbunden)

Irene är trött på sin make och skall jag vara ärlig så har jag väl full förståelse för det. Han är verkligen en tråkmåns och hans sarkastiska kommentarer är både tröttsamma och elaka och egentligen tror jag att Irene har tyckt att det varit rätt skönt att Horst, mannen i fråga, under åren suttit så mycket i vindsrummet och spelat sina skivor även om det inneburit att hennes läshörna försvunnit.

Men, nu har Irene nått vägs ände och när hon hittar sin mors gamla blyband väcks en idé. Hon skall förgifta Horst. Långsamt få honom att tyna bort. Som den bibliotekarie hon är tar hon böckerna till hjälp. Med hjälp av gamla kemiböcker framgrävda ur magasinet börjar hon framställa blysocker och börjar blanda i det i det mesta hon serverar till Horst. Hon blir en riktigt liten kemist och Horst blir allt sämre. Och jag kommer mig själv med att (mycket oetiskt) närmast applådera Irene framfart.

Jag är barnsligt förtjust i giftmord i böcker, men Sara Paborns bok Blybröllop är något extra. Den är faktiskt ett riktigt wow! Genremässigt skulle jag säga att detta är en roman mordet till trots, för det här är till stor del även en äktenskapsroman och en berättelse om frihetens ljuva lycka. Det är oupphörligt fascinerande att följa Irenes arbete med blysockret, förgiftandet, hur hon växer av att Horst sakta försvinner och hur hon liksom tar tillbaka sitt eget liv. Det är dessutom roligt. Inte på det där sättet att man skrattar högt, men Irene är verkligen rolig på sitt sätt och jag är övertygad om att Paborn själv hade riktigt kul när hon skrev boken, för den riktigt lyser av berättarglädje.

Har ni inte läst Paborn tidigare är det dags nu. Blybröllop vill ni inte missa!

23 apr. 2017

love warrior

Så här på världsbokdagen har jag både försökt samla ihop de olästa böckerna här hemma för att få en överblick och bli lite inspirerad och så har jag faktiskt läst i några timmar. Så skönt! Jag saknar läsandet och inser mer och mer hur bekväm ljudbokslyssnandet har gjort mig. Det har sin för- och nackdelar om jag säger så. Vad är det då jag har läst?

Love Warrior (inbunden)

Jag blev kontaktad av förlaget som frågade om jag ville läsa Love Warrior av Glennon Doyle Melton och de beskrev den som en slags relationsroman. Det är en genre jag gillar så jag sa ja. Vad jag förstår har boken blivit något av en snackis i USA och Oprah har tipsat om den i sin bokklubb, vilket gett boken en given försäljningssuccé. Detta gjorde mig något tveksam för jag och Oprah har väl inte direkt samma boksmak och det skulle visa sig att jag hade rätt.

Love Warrior är Doyle Meltons självbiografi och i den får vi möta en kvinna som redan i barndomen drabbas av bulimi och sedan utvecklar ett alkohol- och sexmissbruk men ändå lyckas ta sig igenom sina universitetsstudier och får jobb som lärare. Inledningsvis tycker jag boken är oväntat bra. Jag uppskattar särskilt Doyle Meltons träffsäkra reflektioner om alla anpassningar kvinnor gör för att uppfylla kraven som finns i samhället och för att passa in i mallen, inte minst i relation till män. Så träffar hon den man som skall bli hennes make och när hon blir gravid bestämmer hon sig också för att bli nykter. Det är en kamp, men hon klarar det och föder en son. De skall senare också få två döttrar. Efter tio års äktenskap, med vissa svackor, visar det sig att maken varit otrogen upprepade gånger och Glennons tillvaro skakas i grunden.

Det är efter avslöjandet om otroheten som boken faller för mig, på samma sätt som det säkert är det som gjorde att den kvalade in på Oprahs lista. Det blir helt enkelt alldeles för mycket självhjälpsbok över det hela för min smak. Det är terapi, yoga, andningsövningar och Gud gör hela slanten och se så stärkt man blir av det och se så man kan resa sig upp och komma igen och allt sådant. Tyvärr är jag närmast allergisk mot allt sådant och tappar helt engagemanget och intresset för boken. Men, gillar du sådant kan nog boken vara väl så läsvärd. Om inte, läs första halvan och lägg sedan boken åt sidan.

(Rec.ex från Yourlife Books/Forum)

22 apr. 2017

bokbloggsjerka 21 - 24 april

Bildresultat för karaktärer

Blev ingen jerka för mig förra vecka, men nu hänger jag på igen:

Hur avgörande är karaktärerna tycker du?

Jag skulle nog säga att karaktärerna i en bok är mycket viktiga. En bra berättelse med helt ointressanta karaktärer är svår att uppskatta, frågan är om det ens kan vara en bra berättelse då. Det får gärna var lite olika typer av karaktärer med i boken och de får gärna ha lite olika bakgrund, ålder, kön, personlighetsdrag om jag får önska. Jag tycker också om när karaktärer utvecklas. För att en roman skall vara riktigt bra är det närmast ett krav. I deckargenren är det ofta långa bokserier och där måste huvudkaraktärerna utvecklas från bok till bok för att det skall vara intressant att följa, tycker jag.

17 apr. 2017

påskekrim 2017

Som alltid när jag är på resa (åh, München vad jag gillar dig!) blir det oväntat lite läst och lyssnat, men om jag sträcker ut påskekrimsläsningen till veckan innan påsk och själva påskdagarna så har jag lyssnat klart på två deckare med väldigt olika karaktär.

En sax i hjärtat (ljudbok)  Pomologen (ljudbok)

En sax i hjärtat av Marie Bengts är en mysdeckare i 50-talsmiljö där sömmerskan Hannah (eller modeskaparen som hon själv föredrar) från Stockholm åker till Smålands landsbygd för att hjälpa en gammal faster. Byn där fastern bor visar sig var precis så skvallrig och full av offentliga hemligheter som byar i denna genren brukar vara och mitt i sommarlunken sker så ett mord. Hannah börjar snoka runt och kan inte låta bli att vara polisen behjälplig, något som kanske inte alltid uppskattas ... En trivsam deckare med karaktärer som var lätta att tycka om, men tyvärr blev den lite för lång. Mysdeckare gör sig bäst i hyfsat tajta berättelser och Bengts bok på 478 sidor eller drygt 16 timmar i ljudboksversion blir i längsta laget. Man hinner tröttna en smula, men jag kan nog ändå tänka mig att läsa en bok till om Hannah, och anar att hon kanske släpper sömnaden och satsar på en karriär som privatdetektiv istället. Vi får väl se!

Jag gav första delen i Varbergsdeckarna, Sanningens pris, ett rätt svalt betyg men tänkte att jag ger författarduon Vennersten/Sigurd en chans till. Det är ju skönt att ha något lättlyssnat på resa liksom. Pomologen blev dock en besvikelse. Det är något med både persongalleriet och dialogen som haltar och känns ansträngt. Trots att detta bara är andra delen i serien känns berättelsen trött. Om jag tyckte kommissarie Colbjörnsen var ordinär i första boken, så är han rent tråkig i denna. Inte ens när han drabbas av sjukdom känner jag med honom. Hans kollegor Adam och Eva växer inte heller. Nej, denna berättelse som handlar om mord på kvinnor med det gemensamt att de fått enskild vårdnad om sina barn, blir min sista Varbergsdeckare. Man kan ju inte gilla alla krim-serier.

Det var årets påskekrim det! Vad har ni läst under påsken?

11 apr. 2017

glad påsk!

Bildresultat för glad påsk

Nu drar jag på semester några dagar så jag passar på att önska er alla en riktigt glad påsk redan nu!

Njut av ledigheten, äggen och godiset och glöm inte påskekrimet! :)