15 jan. 2018

vera

Vera (inbunden)

Det här är en bok som mår bästa av att ni som ännu inte läst den egentligen får veta så lite som möjligt om. Det är en rätt intrikat väv av minnen, återblickar och hemligheter som flera av karaktärerna bär på. I centrum står Sandrine, som kommer till Sverige 1945 och bär på ett barn som blivit till så där som barn blir ibland - utan avsikt och inte som en följd av himlastormande kärlek och passion. Här finns andra förutsättningar. Hon är bara sjutton år när hon kommer till Sverige, men en man på strax över trettio ansöker hos myndigheterna om att få gifta sig med henne trots att hon är minderårig och i iskall skärgårdsvilla gifter sig de två några månader senare.

Där stannar jag vad gäller handlingen. Jag kan dock säga att att detta är en mycket vackert skriven roman som liksom håller en i sitt grepp och stundtals är nästan mer spännande än många böcker i spänningsgenren. Det är något suggestivt och poetiskt över den utan att den känns konstlad eller svårtillgänglig. Vera av Anne Swärd är helt enkelt ett skickligt romanbygge.

9 jan. 2018

den sista vilan

Den sista vilan (inbunden)

Jag tror att jag lite deckarmätt. Ofta när jag påbörjar en deckare så tappar jag liksom intresset snabbt. Blir rastlös och vet ju ändå att det kommer att sluta bra, så det händer att när jag kommer fram till själva upplösningen lägger jag undan boken. Så blev det med Den sista vilan. Men, kanske är det inte författaren Mats Ahlstedts fel att jag inte riktigt uppskattar Den sista vilan. Det är deckargenren och jag som behöver en paus från varandra.

För mig var det här första gången jag läser något av Ahlstedt, även om han skrivit en hel rad böcker innan. Fatima, bokens polis och huvudperson, är det därför också första gången jag möter. Hon känns som en på många sätt klassisk svensk deckarkaraktär, men hamnar hon inte lite väl ofta i farliga lägen? Det blir nästa för mycket. Bokens korta kapitel, de många olika trådarna, Fatimas (aningen ogenomtänkta) agerande - allt bidrar till ett högt tempo, men jag känner mig ändå inte fångad.

Nej, för mig var det här inte någon fullträff, men det kanske inte är Ahlstedts fel som sagt. Vill ni läsa mer om bokens handlingen, som kretsar kring morden på prostituerade kvinnor, kan ni göra det här.

(Rec.ex från Bokfabriken)

7 jan. 2018

den mun han inte kan kyssa

Den mun han inte kan kyssa (ljudbok)

John närmar sig 30 år men har mycket begränsad erfarenhet av tjejer. Han längtar efter kärlek och hänger mest hela tiden på nätet och hans nya favoritdejtingsajt Happy Orange. Där är det flesta i åldern 25 - 35 år och det är ju precis hans målgrupp. Men, den som trots allt fångar hans intresse är den något äldre Gabriella.

Gabriella är en frånskild mamma, och livet som skild har väl inte riktigt blivit som hon tänkt sig. Istället för att hon hittat kärleken är det istället hennes ex som gjort det och kvar är hon ensam och med huvudansvaret för barnen. Till råga på allt är det något som inte riktigt är som det skall med dottern och det blir en källa till stor oro för Gabriella.

David har helt gått upp i sin träning. Han flyr till gymmet så snart han kan. Han vill bort från frun och barnen och det allmänna missnöjet som det livet fyller honom med. Allra mest vill han bort från fruns familj, men där finns förstås hennes syster och det hela är väl rätt komplicerat som man brukar säga.

Det här är huvudkaraktärerna i Ingrid Sigfridssons bok Den mun han inte kan kyssa som man kan säga är en samtida relationsroman om människor som inte riktigt lyckas bli överens med vare sig livet eller sig själva. De tre karaktärerna har egentligen inget mer gemensamt än att de bor i stockholmsområdet, men deras vägar korsar på lite olika sätt. Det är ingen komplicerad roman, men den beskriver nog liv som många kan känna igen från vårt moderna samhälle. Känslan av att vilja ha kärlek och/eller att komma bort från allt är teman som ofta återkommer i romaner och det är förstås ingen slump. Sigfridssons bok är en helt ok berättelse som funkade som tidsfördriv och verklighetsflykt, men den är nog relativt lättglömd gissar jag.

4 jan. 2018

livet går så fort. och så långsamt


Inledde året med en viss magåkomma, men orkade i alla fall lyssna på en ljudbok av det lättsammare slaget - Livet går så fort. Och så långsamt av Martina Haag. För mig brukar Haags romaner vara ett säkert kort. Först skrev hon mest underhållande, men så kom Det är något som inte stämmer och den allvarligare Haag uppskattade jag verkligen.

Men, den här senaste boken då? Nja ... Det här tyckte jag var rätt undermåligt faktiskt. Trettio år efter högstadietiden blickar bokens huvudperson bakåt och inser att hon minns allt. Vem som cool, vem som var allt annat än cool, vad man skulle göra och hur man skulle se ut för att få vara med inne-gänget. Allt det som tillhör att vara tonåring i högstadieåldern. Här finns också än mindre trevliga delar som tangerar ämnen som sexuellt utnyttjande. Det är en tid då vuxna är frånvarande och högstadieungdomarna skapar sin egen värld.

Det här känns mer som ett kollage av olika berättelser som Haag snappat upp på olika ställen under livet. Året är 1980 i Haags bok, när jag började högstadiet var året 1991. Jag kan känna igen massor. Om inte från min egen högstadietid så från andras. Boken tillför därför inget nytt. Den ger inga annorlunda perspektiv, huvudpersonen är inte på något sätt unik, den bjuder inte på några miljöskildringar värda att minnas. Det är helt enkelt rätt platt. Haag har ju skrivit en hel del krönikor och kanske är det den typ av skrivande som skiner igenom här. Boken påminner en del om en samling krönikor som råkar handla om samma person och samma högstadieskola. Inget för mig.

Det bästa med boken, förutom möjligen det faktum att den är lättlyssnade, är faktiskt att det är Martina Haag själv som är uppläsare. Haag läser Haag är lite som Nesser läser Nesser - det funkar alltid!

1 jan. 2018

bokslut 2017

Bildresultat för books

Då var året 2017 till ända och in kommer 2018 med massor av ny lockande läsning och en del annat både bokrelaterat och icke-bokrelaterat. Förhoppningsvis innehåller det kommande året något färre förändringar än det gångna året, för även om jag egentligen tycker om förändring kan det ju bli lite för mycket ibland. Lite vardagslunk varvat med några guldkanter och någon resa är allt jag önskar av 2018 faktiskt. Under 2017 blev det bara en resa, men den gick till München i mitt älskade Tyskland så jag är nöjd! :)

Men, nu till sammanfattningen av läsåret som gått. Totalt läste och lyssnade jag på 78 böcker vilket väl få anses tämligen mediokert då jag vanligen ligger runt 85 böcker. Men, så har också detta varit ett år då läsningen väl inte direkt flutit på. Bättre läslycka 2018 således. Av de 78 utlästa böckerna har 25 st varit recensionsexemplar - ett stort tack till alla förlag som skickat böcker till mig! Jag har fler rec.ex liggande här hemma som jag inte hunnit läsa än, så det är väl något av en dåligt-samvete-hög, men någon gång under de närmsta månaderna blir de lästa.

Genremässigt, ja enligt min egna grovhuggna genredefinition alltså, så har läsningen sett ut så här:
Roman/kortroman: 50 st
Deckare/spänning: 19 st
Självbiografi/biografi: 5 st
Novellsamling: 2 st
Dagbok: 1 st
YA: 1 st

När det kommer till format, och ja även detta är rätt grovhugget, blev det så här:
Ljudbok/Radioföljetong: 44 st
Inbundet: 27 st
Pocket: 6 st
E-bok: 1 st

Jag borde nog snart börja kalla mig för boklyssnare snarare än bokläsare. :)

Bokgeografi är kul och jag lyckades faktiskt besökta alla kontinenter (utom Antarktis då) under detta år. Bokgeografi kan man räkna på många olika sätt och jag har ju bestämt mig för att räkna landet som boken utspelar sig, inte där författaren är född, och då ser det ut så här:

Norden
Afrika
Sverige: 34 st
Nigeria: 2 st
Finland: 8 st
Kenya: 1 st
Norge: 3 st
Zambia: 1 st


Europa
Oceanien
Storbritannien: 7 st
Australien: 1 st
Italien: 2 st

Frankrike: 1 st
Övrigt/svårdefinierat
Irland: 1 st
Sapmi: 1 st
Nederländerna: 1 st
Rymden: 1 st

Italien/Somalia: 1 st
Nordamerika
Tyskland/Sverige: 1 st
USA: 5 st
Indien/Italien/Kanada: 1 st


Mellan – och sydamerika

Mexico: 1 st

Argentina: 1 st

Equador: 1 st


Men, vad har då varit extra minnesvärt eller stuckit ut från mängden av böcker? Ja, här kommer årets lista!

Årets första: Djävulsdoften av Mons Kallentoft
Årets sista: Själarnas ö av Johanna Holmström

Årets deckare/spänning: Nässelvrede av Solveig Vidarsdotter
Årets självbiografi/biografi: En droppe midnatt av Jason "Timbuktu" Diakité
Årets författare: Ian McEwan
Årets uppläsare: Odile Nunes (för uppläsningen av Ferrantes böcker)
Årets omslag: Stanna hos mig av Ayòbámi Adébayò
Årets uppstickarland: Finland (och så bra böcker det har varit!)

Årets moraliska bryderi: Domaren av Ian McEwan
Årets reality-check: Fattigfällan av Charlotta von Zweigbergk
Årets upp-till-kamp: Bibliotek av Ali Smith
Årets andra-världskriget: Molnfri bombnatt av Vibeka Olsson
Årets rymdäventyr: Svålhålet av Mikael Niemi
Årets sommarstugedilemma: Min bästa väns fru av Peo Bengtsson
Årets litterära vän: Ruth Galloway (i Elly Griffiths böcker)
Årets underhållning-med-twist: En framtida hemmafrus bekännelser av Elin Eldestrand
Årets eländes-elände: Nödåret av Aki Ollikainen
Årets norrlandsäventyr: Länge hade jag för vana att gå tidigt till sängs av Anna Holmström Degerman
Årets giftmord: Blybröllop av Sara Paborn
Årets utomeuropeiska höjdpunkt: Fiskarmännen av Chigozie Obioma
Årets oväntade löprunda: Jag sprang med kenyanerna av Abharanand Finn
Årets tantbok: Majken minröjare av Karin Brunk Holmqvist
Årets titeln-matchar-innehållet: Gränsen av Rikka Pulkkinen
Årets psykiatrianstalt: Själarnas ö av Johanna Holmström
Årets överraskande pärla: Fårdagboken av Axel Lindén

Årets bästa alla kategorier: De oroliga av Linn Ullmann

Och med detta säger jag god fortsättning på det nya året till er alla!

31 dec. 2017

själarnas ö

Själarnas ö (inbunden)

Ja, men så där ja! Där avslutades läsåret 2017 på allra bästa sätt! Johanna Holmströms Själarnas ö utgår från verkliga människors situation och öden inom psykiatrin i början av 1900-talet, men ingenstans känns detta som någon tradig journalanteckning. Holmström har verkligen gett liv åt sina karaktärer, Kristina och Elli, och jag tar dem till mig. Vill verkligen ta del av deras liv och kan inte låta bli att fundera över detta med sinnessjukdom och hur det ibland tycks ha handlat mer om livsomständigheter än om verkliga psykiska problem. I särskilt Kristinas fall kan jag inte låta bli att också tänka på hur hennes liv där på Själö, trots att det var en institution, också på något sätt blir hennes fristad. Att hon periodvis kan ha haft det bättre där än om hon levt i det vanliga samhället. Det är en otäck tanke, och jag vill nästa slå bort den, men den finns där och ger perspektiv och något för hjärnan att jobba med.

När det gäller den unga Elli, som skrivs in på Själö i början av 1930-talet, vilket är 40 år efter att Kristina anländer till ön, är det mer hennes vård jag funderar kring, men även här är livsomständigheterna innan hon hamnar inom psykiatrin intressanta. De två kvinnorna är där av mycket olika skäl, den ena här dränkt sina barn och den andra för att kärleken minst sagt lett henne på villovägar, men platsen för dem samman och länken mellan dem blir "dårvårdarinnan" Sigrid - en sjuksköterska som lämnat Helsingfors för denna psykiatriska inrättning i den finska skärgården.

Det här är en bok ni vill läsa, jag lovar!

"År 1891 dränker Kristina Andersson sina två sovande barn. Sedan ror hon hem. Straffet blir att tillbringa större delen av sitt återstående liv på mentalsjukhuset på Själö i det yttersta finska havsbandet. Fyrtio år senare är den femtonåriga Ellinor indragen i en vansinneskarusell som övergått i kidnappning och flykt undan rättvisan. När hon fångats in placeras hon på Själö, där tiden tycks ha stått stilla. Sjuksystern Sigrid blir länken mellan den åldrande Kristina och den unga Elli, det gamla och det nya - samtidigt som krigets orosmoln svävar över Europa." (Från bokus.se)

(Rec.ex från Norstedts)

30 dec. 2017

kvartalsrapport


Årets sista dag är snart här och jag har drygt femtio sidor kvar i årets sista bok. Ett utmärkt tillfälle att skriva ihop årets sista kvartalsrapport alltså. Den stora årssammanfattningen får ni på nyårsdagen tänkte jag.

Vad har då hänt under oktober - december? Jag insåg att det nya jobbet jag började på i september verkligen inte skulle komma att funka för mig, så jag sökte mig vidare och började ännu ett nytt jobb i november. Nu trivs jag superbra, men årets alla förändringar har tagit ut sin rätt och orken tog slut i december. Jag har därför njutit alldeles väldigt mycket av mina lediga dagar nu under jul- och nyår och faktiskt också hittat tillbaka till böckerna och läsningen igen. Hoppas det håller i sig!

Läsningen under dessa tre gångna månader förvånar mig en del till antal, men en del av böckerna är också tunna, så det kan förklara att summa ändå landar på 20 st utlästa böcker. Det är mer än både första och andra kvartalet i år så heja mig trots allt. :)

Jag brukar ju ta mig en titt på hur det ser ut med bokgeografin och den här gången har jag hunnit med att besöka Europa, Nordamerika, Afrika och Asien - en bra blandning! Och Finland fortsätter att finns väl representerat i min läsning.

Länder där böckerna utspelar sig
Sverige (8 st varav 1 st också utspelar sig mycket i USA)
Finland (4 st)
England (2 st)
Nigeria (2 st)
Zambia (1 st)
USA (1 st)
Japan (1 st)
Indien/Italien/Kanada (1 st)

Genre
Roman: 12 st
Deckare/spänning: 5 st
Biografi: 2 st
Novellsamling: 1 st

Två biografier och en novellsamling - jag kan variera min läsning om jag vill. :)

Format
Ljudbok: 11 st
Inbunden: 7 st
Radioföljetong: 2 st

Japp, detta har varit lyssnandets månader!

Så till sist är det dags att utse kvartalets bästa läsupplevelser!

Bästa roman: Fiskarmännen av Chigozie Obioma och Själarnas ö av Johanna Holmström
Bästa deckare/spänning: Blå villan av Eva Frantz och Dalagatan 14 av M Nordin & K Berg Johansson

__________________________________________
Lästa böcker oktober - december
59 Fiskarmännen  av Chigozie Obioma
60 För oss är natten ljus av Christoffer Holst
61 Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt av Gail Honeyman
62 Jag kallade honom Slipsen av Milena Michiko Flasar
63 En droppe midnatt av Jason "Timbuktu" Diakité
64 Koka björn av Mikeal Niemi
65 Monster av Joakim Lundell
66 Skrik tyst så inte grannarna hör av Karin Alfredsson
67 Efter Emma av Anna E Wahlgren
68 Tunneln i slutet av ljuset av Martin Falkman
69 Den svavelgula himlen av Kjell Westö
70 Stanna hos mig av Ayòbámi Adébáyò
71 Bibliotek av Ali Smith
72 Nödåret av Aki Ollikainen
73 Dalagatan 14 av Magnus Nordin och Karina Berg Johansson
74 Skumtomten av Mia Ahl
75 Blå villan av Eva Frantz
76 Flätan av Laetitia Colombani
77 Ester Karlsson med K av Olséni & Hansen
78 Själarnas ö av Johanna Holmström

ester karlsson med k

Ester Karlsson med K (inbunden)

Änkan Ester Karlsson, 78 år gammal, bor i bostadsrättföreningen Lärkan tillsammans med sin kakadua Roland som mest vill äta kakor. Det mesta är vardagslunk och pensionärsliv, men så hittas vaktmästaren mördad på vinden och Ester vaknar till liv. Hon kan helt enkelt inte låta bli att själv börja utreda vad som hänt och med sina kontakter inom polisen lyckas hon få reda på konfidentiell information, men hon har ju också sina egna vägar för att ta reda på hur saker och ting ligger till. Men, det skall inte stanna vid ett dödsfall och en tant går inte automatisk fri från misstanke.

På papperet borde det här vara en bok jag älskade att läsa. Jag gillar ju när gamla tanter snokar runt och löser mord, men Olséni & Hansens bok Ester Karlsson med K faller mig inte riktigt på läppen. Till att börja med har jag svårt för att tycka om Ester. Även om hon förvisso bjuder på kaffe och kakor, så är hon inte någon särskilt trivsamma gammal dam. Hon känns på något sätt mest kylig i mitt tycke och vänlig mest för vinnings skull. Inte så charmigt. Det andra som gör att läsningen inte blir så bra som väntat är sättet boken är skriven på. Den är babblig och babbliga böcker är jag lätt allergisk mot.

Jag har en gång tidigare försökt mig på en bok av Olséni & Hansen, Badhytten: det som göms i sand kommer fram ibland, men gav upp en bit in då jag inte heller då var särskilt förtjust i karaktärerna eller sättet den var skriven på. Det är nog bara att inse att det här inte är en författarduo för mig.

(Rec.ex från Bokfabriken

29 dec. 2017

flätan

Flätan (ljudbok)

Flätan av Laetitia Colombani visade sig vara en riktigt positiv överraskning! Jag trodde att det skulle vara en ok verklighetsflykt under några timmar, men egentligen en rätt intetsägande historia om några kvinnor. Men, redan efter typ en kvarts lyssning var jag fast i boken och ville bara fortsätta lyssna för den är verkligen mycket bra. I boken möter vi tre kvinnor, Smita, Giulia och Sarah, som lever tre mycket olika liv i helt olika delar av världen.

Smita är kastlös i Indien och tvingas städa bort andra människors avföring med bara händerna då toaletter fortfarande inte är en självklarhet i detta land och kastlösa behandlas minst sagt illa. Smitas högsta önskan är att hennes dotter skall få gå i skolan och få ett annat liv än vad hon själv fått. Redan första dagen som dottern är i skolan står det dock klart att så länge de bor kvar i byn kommer inget att förändras.

I Italien, närmare bestämt på Sicilien, möter vi Giulia, som jobbar i faderns hårateljé där de sedan generationer tillbaka tar tillvara på sicilianska kvinnors hår och gör vackra peruker av det. Giulia inleder i smyg ett passionerat förhållande med en sikh, men när fadern blir sjuk och firmans dålig ekonomi uppdagas försöker familjen tvinga fram ett äktenskap mellan Giulia och en italiensk man med god ekonomi.

Den framgångsrika advokaten Sarah bor i Kanada och karriären är allt för henne. I den världen är all form av svaghet helt otillåten och alla måste alltid prestera på topp. Då Sarah får ett tungt sjukdomsbesked säger hon därför inget om det till någon på byrån och hon vägrar minska på arbetsbördan. Hennes frånvaro och trötthet blir dock i längden svårt att dölja.

Boken lämnar mig som läsare med en insikt om att kvinnors liv kan vara hårt och orättvist på många olika sätt. Att beroende på var i världen man befinner sig och i vilken samhällsställning så kommer problemen att se olika ut, men det finns alltid någon orättvisa att bekämpa. Jag känner med alla dessa kvinnor och vet att deras fiktiva öden är andras verklighet, andras kamp. Det här må vara en enkel bok till språk och struktur, men den skulle faktiskt gå att diskutera mycket och länge, så ni som bokcirklar - välj Flätan som nästa bok!

samtal med vänner - tyvärr inget för mig

Samtal med vänner (inbunden)

Jag kommer att se tv-serien eller filmen, för den kommer garanterat. Jag kommer till och med att älska den. Troligen se om den. Men, det är något som gör att detta bara inte funkar för mig som bok. Jag ogillar att säga att jag är för gammal, men kanske är jag faktiskt det. Det är något med språket, uppbyggnaden. Jag orkar liksom inte. Men, jag är inte för gammal för serien/filmen! Det lovar jag om inte annat mig själv! :)

Någon annan som läst Samtal med vänner av Sally Rooney? Vad tyckte ni?

"Frances är en skarp och distanserad student och praktikant hos en litterär agent i Dublin. Hennes bästa vän och före detta flickvän är den vackra och självupptagna Bobbi. Under en poesikväll träffar de fotografen Melissa och hennes skådespelande man Nick. Frances imponeras mot sin vilja av det äldre paret och det som börjar som en ironisk och oskyldig flirt med Nick leder snart till en djupare relation. Ett skådespel av skiftande lojaliteter och kärleksförbindelser byggs upp mellan de fyra och när relationerna med Nick, Frances olycklige far och Bobbi börjar skaka får Frances allt svårare att behålla sin kyliga distans.

Samtal med vänner är en roman om avundsjuka, klass, sex, politik, vänskap och kärlek i samtiden berättad med stor tonsäkerhet och värme." (Från bokus.com)

(Rec.ex från Albert Bonniers förlag)


28 dec. 2017

blå villan

Blå villan (inbunden)

Ett ungt par kör hem på natten efter en fest och längs vägen möter de en liten pojke som är ute och går i bara pyjamasen. Paret stannar och den unga kvinnan känner igen pojken - han är son till den kända livsstilsbloggaren Becca Stenlund. Det skall visa sig att någon överfallit hans mamma hemma i villan och hon är slagen medvetslös, men hon är inte död. Polisen Anna Glad blir den som får utreda brottet där hatkommentarer på bloggen blir en viktig ledtråd. Det skall också visa sig att bakom den perfekta ytan som Becca visat upp på bloggen finns ett äktenskap på upphällningen. Beccas man Peter har tröttnat på att bo i ett hem som mer är till för att fotas än att leva i och flyttat till en lägenheten i den lilla staden.

Blå villan av Eva Frantz är första boken i en tänkt serie med polisen Anna Glad som huvudkaraktär. Glad har flyttat från Helsingfors till småstadsidyllen för kärlekens skull, men hennes sambo är rätt trist figur. Sedan han blivit arbetslös har han blivit helt passiv och sitter mest hemma och spelar tv-spel hela dagarna och är tröttsamt gnällig. Det är ju visserligen lite av en poliskliché att ha en dålig relation på hemmaplan, men jag gillar Anna Glad trots allt och följer henne gärna framöver. Eva Frantz skriver enkelt och rakt och krånglar inte till det vilket jag uppskattar i den här genren. Det är mer mysdeckare än hårdkokt krimi, men ni som följt mig ett tag vet ju att jag föredrar det. När relationer varvas med deckargåtan och man får lite samhällsperspektiv på köpet, i det här fallet internettroll och den utsatthet som vissa bloggare faktiskt lever med, så är det rätt givet att jag gillar boken och hade några trivsamma timmar i läsfåtöljen.

(Rec.ex från Schildts & Söderströms)

27 dec. 2017

religionsfria skumtomtar

En religionsfri jul  Skumtomten

Julledighetens läsning, eller snarare lyssning, har hittills bestått av novellen En religionsfri jul av Fredrik Lindström och den söta feelgoodhistorien Skumtomten av Mia Ahl.

I Lindströms novell kommer dottern, snart frånskild projektledare som närmar sig 40 år, hem till sina föräldrar och upptäcker efter en stund att allt inte är som det brukar. Den älskade julbonaden saknas och anledningen visar sig vara att fadern bestämt sig för att fira en religionsfri jul. Lagom kul med några tankeställare, så där som det brukar vara när Fredrik Lindström fattar pennan.

I Mia Ahls bok är det Jessika som är huvudperson. Hon har separerat från sin make Robert som numera bor med Melanie - kvinnan han haft ett förhållande med bakom ryggen på Jessika. Robert håller sällan löften och kan inte ens ha barnen de veckor han skall. Jessika kämpar på med livet trots knapp ekonomi, en egoistisk ex-man, vänner som tycks försvinna  och en minst sagt intensiv mamma. Det blir förvecklingar med alla inblandade, men mitt i allt finns förstås ljusglimtar och personer som står på Jessikas sida, som hennes chef Claes till exempel. Lättsam lyssning i juletid och alla skumtomtar till trots blir den inte för sötsliskigt. :)

Nu lämnar jag jultemat bakom mig och dyker in i någon annan slags bok. Jag har ju några på lager!

Vad har ni andra läst under julen?

25 dec. 2017

julenkät 2017

Bildresultat för julgran tecknad

Hittade denna julenkät hos Bokföring enligt Monica och kunde förstås inte låta bli att besvara den!

Finns det någon speciell bok du önskar dig? Eller är du en sådan person som har en lång lista på böcker? Vilken står i så fall överst på listan? Och i vilket format önskar du få boken?
Jag har samma önskelista varje år - en bok av årets nobelpristagare i litteratur - och jag vet också att jag får en sådan bok av min lillebror. Exakt vilken bok förblir dock okänt för mig fram till paketöppningen. :)

Finns det något annat bok/läsrelaterat som du önskar dig?
Om jag inte får Gröna kulor blir jag faktiskt lite besviken ...

Nu är det här innan jul och man vet ju aldrig vem som läser bloggen – men finns det någon bok du kommer att ge bort i år? Eller finns det någon du skulle vilja tipsa om?
Jag svarar ju nu på juldagen så jag kan avslöja att jag gav bort två böcker till mamma - Howards End av E M Forster och Fiskarmännen av Chigozie Obioma. Två böcker jag inte tror att hon skulle köpa själv, men som hon förhoppningsvis kommer att tycka om.

Har du planerat din julläsning, eller får det bli som det kommer?
Kör bara på lustläsning och hoppas att just lusten skall infinna sig. December har hittills varit en urusel läsmånad.

Det sägs att julen inte bara innebär läsande (vem sprider sådana rykten?) – vilken jultradition är viktigast för dig? Eller är det skönast att inte följa några traditioner alls?
Vi firar jul på det sätt som funkar just det året i vår familj. Ingen fast samlingsplats och inte alls alla samlade varje år heller. Jag tycker det hela är rätt befriande. Om jag skall välja någon tradition så handlar det om mat. Det måste finnas mammas lutfisksås (helt annorlunda än den svenska) på julbordet. Utan den är det inte jul. (Själv lutfisken är det dock ingen som är intresserad av längre.)

Knäck, kola, ischoklad, mintkyssar, skumtomtar… – är det något julgodis som du inte kan motstå?
Skumtomtar! Knäck är också gott!

Har ni gran eller skippar ni det? Plast eller äkta vara?
Jag har haft gran ibland och ibland inte. Beror lite på om den får plats eller inte i lägenheten. Jag tycker om julgran, men i år är det julgransfritt hemma hos mig. Jag föredrar riktig gran. Hos min syster, där jag skall fira jul i år, kommer det garanterat att finnas en fin julgran att titta på.

Finns det något som du gärna gör under julen som du ser extra mycket fram mot?
Ledigheten. Att få sova. Ta dagen som den kommer. Inga måsten. Rensa hjärnan. Läsa, läsa, läsa. Ja, det är ju rätt trevligt att träffa familjen också. :)

22 dec. 2017

god jul

Bildresultat för gamla julkort

Äntligen julledigt! Aldrig har denna ledighet varit så välkommen som i år! Jag har ledigt till och med nyårsdagen så jag hoppas på vilsamma dagar och på lästid och läslust förstås. Bland nedladdad ljudböcker finns en del böcker med jultema, men också en del annat. Bland pappersböckerna finns det ännu mer att välja på. Den aldrig sinande högen, ni vet ... :) 

Jag önskar er nu alla en riktigt GOD JUL och fina dagar vad ni än hittar på!

16 dec. 2017

dalagatan 14 - julkalender i min smak!

Relaterad bild

Jag brukar inte lyssna på de bokserier som kallas för Storytel Original. De lockar mig sällan och anledningen är nog mycket att jag är en aning skeptisk till att se på och producera litteratur på samma sätt som en tv-serie, vilket jag tycker det blir med Storytel Original. Den andra anledningen är att de två "serier" jag ändå försökt mig på faktiskt har varit rätt usla och efter tre respektive fyra avsnitt gav jag upp.

Dalagatan 14 - S1E1 - Magnus Nordin, Karina Berg Johansson

Men, ibland kan ju saker och ting överraska och Storytel Originals julkalender Dalagatan 14, skriven av Magnus Nordin och Karina Berg Johansson och uppläst av Mirja Turestedt, har verkligen gjort det. Jag tycker riktigt mycket om den och riktigt längtar efter att få lyssna på kvällens avsnitt. Trettio minuter om dag och en deckargåta som involverar en hel massa människor och som utspelar sig både 2017 och 1954. Här finns mord, otrohet, nyfikenhet, kluriga trådar att nysta i, människor som är lite svåra att gå grepp om, barn som gråter i källaren men som ingen ser och en hel massa annat. Jag är mycket förtjust!

Jag är fortfarande skeptiskt till konceptet i sig, men när något är bra och funkar, så är det ju synd att inte fortsätta lyssna liksom. :)

Är det någon mer än jag som läser eller lyssnar på Dalagatan 14 (den finns som e-bok också)? Vad tycker ni?